fredag 8 oktober 2010

Smärtsituationen

Fredag 8 oktober 2010. Natten har förflutit med de vanliga avbrotten för smärtlindring. Smärtorna finns hela tiden och då mest i nacke,axlar, rygg och höfter och knän. Det är så många som frågar hur det är med smärtorna? Dom finns hela tiden med i bakgrunden och kan ibland göra sig påminda i mindre eller högre gräns. Det har blivit mer som en vana att de finns där och därför nämns de inte så ofta. Frågan hade ställts och har nu fått svar. I övrigt har det inte varit något ovanligt. Dagen i går slutade med solsken och lite värme. Får se hur denna dag avlöper? Carpe diem                 Klockan är 04.13

3 kommentarer:

  1. Morrn Gösta! Hoppas att du har haft en skaplig natt. När jag läste "de vnliga avbrotten för smärtlinding", klack det till i mig. Det kändes i hela kroppen när jag insåg, att all den värk du har på flertal ställen nu blivit som som en vana! Gösta, det är så man skäms, när man själv gnäller om man har huvudvärk, problem med ryggen osv. Du är den starkaste och tålmodigaste person jag känner till Gösta, om det kunde finnas något effektivt medel så att du kan slippa värken!
    Bra dock, att det blev litet bättre och varmare väder.
    Min önskan är, att din dag blir så bra som möjligt för dig, kanske kan du vara ute litet. Veckan har gått så fort, veckoslutet närmar sig och kanske du får något välkommet besök som kan pigga upp dig.
    Tänker på dig och skickar med varma kramar och ett carpe diem!
    Christina V-ås

    SvaraRadera
  2. Smärtor
    Jag brukar tänka som så när det gäller mina smärtor att om jag vaknade och inte hade ont så skulle jag tro att jag vore död......

    Sedan 1989 har jag "smärthanterat" varit en "smärtpatient" och så de senaste tre åren "sjuukpensionär". Reumatiskt och så inoperabelt diskbråck som trycker på nervrötter...ja ungefär så..

    Smärthantering för mej är att promenera på ett mjukt underlag...inte asfalt, värmedyna, TENS, tre olika sängar med olika madrasser. En säng med TEMPUR-madrass är ett måste. Inget sittande i vanliga stolar utan bara i sådana där man kan ligg-sitta. Jag har gjort mej av med matbordet och stolarna till detta för jag kan inte sitta och äta utan halvligger i vilstolarna och äter.
    Och så smärtstillande medicin periodvis men detta förstör min mage.Jag kan inte säga att smärtan är en vän men jag har faktiskt börjat att prata med den och skulle den vara borta så skulle jag som sagt tro att jag vore död.

    Det går att leva med smärtan faktiskt om man kan få styra sin dag som man vill. Då jag jobbade hade jag ett helvete och planerade att ta mitt liv men med sjukpensionen och möjligheten att styra min dag efter smärtan så har jag lyckats få det att ....ja funka något så när.

    Jag har slutat att klaga över min smärta men jag berättar när någon frågar eller om jag tror att jag kan ge några råd för någon som också har dessa smärtproblem.Göstas sätt att berätta om sin situation och att tackla sin smärta har ju hjälp mej väldigt mycket i min situation. Jag brukar också tänka som så att eftersom smärtan en gång började i min kropp så kan den också sluta plötsligt.....vem vet
    Kroppen har ju sin egen läkare inneboende och det kanske tar 20-30 år för den att läka ut en smärta eller en sjukdom och under tiden får man som sagt "smärthantera"

    Jo jag har gått hos sjukgymnaster i många många år men det tenderade att bli värre bara och det visade sig att just promenader för mej gav bäst resultat....

    Igår var en härlig höstdag här i Mora och idag är det också fint väder med klar ren luft ....Moraluft.

    Kanske vi alla skulle samlas i Mora och vandra i skogarna kring Hemus där vasaloppsspåret går...det kanske vore den bästa medicinen. Och sedan grilla lite gott vid grillplatsen där och koka oss starkt kaffe och doppa Göstas favoritmandelkubb......

    Igår var det magiskt där i skogen. Plötsligt kom det barn i massor. Små barn 1-2-3 klassare....de välde fram. Fulla stigarna. Jag frågade en av ledarna/lärarna och det var barn från Morkarlby Skola, 260 elever som vandrat längs vasaloppsspåret från Eldriskontrollen till Mora.
    Woov så mycket barn.

    Och vilka underbara frågor de ställer. En liten tjej tittade på mej tjocka gubben och frågade: Varför har du så stora skor?

    VAd ska man svara på det. Jag har storlek 47
    Gissa om jag kände mej lycklig under min vandring efter att ha fått träffa så många glada friska skrattande barn med rosig kinder mitt ute i skogen.

    Det finns hopp om framtiden

    Nu ett carpe diem till er alla

    Sven Lindh i Mora

    SvaraRadera
  3. Hej Gösta!
    Du är strong som inte klagar över din smärta, trots att den finns där ständigt, mer eller mindre, och att du lärt dig hantera den med hjälp av smärtlindringen du har. Och inte klagar du! Du är enastående. Jag förstår ju, att du med din sjukdom har smärtor, men kan ju ändå inte sätta mig in i exakt hur dom tar sig uttryck.
    Du har en vilja och ett tålamod som jag avundas dig!
    Hoppas din dag varit dräglig och att natten blir lugn och skön för dig.
    Varma kramar från Iris

    SvaraRadera