söndag 24 oktober 2010

Orostid

Söndag 25 oktober 2010. Det börjar att bli oroliga nätter. Den minsta förändring i kroppen av smärta eller något som inte känts förut gör sinnena på helspänn. Är det dags eller är det bara inbillning? Mer och mer av denna upplevelse har kommit upp. Natten har inte varit så lugn längre. Dessa saker har blivit så närvarande. Det har givits råd att försöka tänka på något annat men det är faktiskt lättare sagt än gjort. Sömnen blir orolig och det skapar mer trötthet under den vakna tiden. När dagsljuset kommer blir det lite säkrare. Carpe diem          Klockan är 04.33

10 kommentarer:

  1. Sven Oskar Herbert Lindh24 oktober 2010 kl. 04:49

    Oppe hela natten jag med. Det går inte sova
    Jag har legat sedan klockan 24 och lyssnat på radio men gick upp på Gösta-tid 3.30 och satte mej vid TV.n

    Tankar i natten och oro här också...

    Snön ligger ännu inte vit på taken
    Den skulle komma inatt men man kan inte lita på väderleken...heller

    Smärtor, kroppens skrik...man kan inte låta bli att lyssna på dem...jag kan i alla fall inte tänka bort smärta....

    Jag blir rädd när det hugger till....tar telefonen....sätter på mej kläderna och funderar om det är dags att fara iväg till akuten.....

    Jag blir väldigt ängslig när kroppen skriker med nya smärtor......jag förstår Gösta hur du tänker.

    Och nätterna är alltid värst.....bara ljuset kommer blir det bättre...och blir det inte bättre så spelar det ingen roll...det ordnar sig ändå...som värmlänningne säger.

    Men Gösta...vi tar oss genom denna natt och ser vad morgonen har...vi gör så...

    Jag tänker på dej i min ensamhet här i natten i Mora i min lägenhet...i min tystnad...

    Det är så tyst så jag kan höra mössen dansa på vinden...

    All broderlig kärlek till dej Gösta

    Sven i Moranatten

    SvaraRadera
  2. Morrn på dig Gösta! Det gör mig så ont att läsa dina rader, men jag förstår dig så väl. När det är natt, alla sover, då kommer tankarna. Du vet vad som väntar, men inte hur det kommer att vara. Du känner av alla förändringar och när värken kommer då är det inte lätt. Du skriver att det känns bättre när dagen gryr och ljuset kommer.
    Vet inte hur jag kan ge dig tröst, Gösta, om jag bara kundet det... Funderar på hur du skulle känna det, om du hade en liten lampa tänd vid sängen, för att inte få det helt mörkt. När jag själv mått dåligt, hjälper det mig när man har lampan tänd.
    Jag hoppas, att du under dagen kan försöka komma ut litet och få frisk luft och känna hösten och den kommande vintern.
    Tänker mycket på dig och så väl som Sven skriver kan jag inte, men du ska veta, att vi alla finns där med dig.
    Du får många varma kramar och ett carpe diem, Gösta!
    Christina V-ås

    SvaraRadera
  3. Hej Gösta!

    Mina tankar finns ofta hos dig.
    Styrkekramar
    Ingalil

    SvaraRadera
  4. Hej Gösta ! I natt och i ensamhet känns i regel smärtan värre.Allt bli lättare på dagen.Även om smärtan finns kvar.Så är det även med sorger och bekymmer även om dom finns kvar är det liksom lättare att uthärda.Svårt att ge råd.Det är endast du som känner din smärta och förändringar som sker i din kropp.Men om det är någon tröst för dig så är vi många som tänker på dig och känner för dig och som gärna skulle hjälpa dig att ta en del av det som känns svårt.
    Här är det regn och kallt. En dag då man helst bara vill vara inne och njuta av värmen och ta det lugnt.
    Hoppas att du får en bra dag och kan njuta lite av dagen,samt att natten bli bra för dig. Kram och hälsningar Doris

    SvaraRadera
  5. Hej Gösta
    Kanske det vore en ide´att skriva några rader under dagen istället, då inte allt känns så mörkt som efter natten. Eller både och kanske. På natten förstärks all oro man bär på, jag vet....men brukar
    lätta frampå dan.
    Här har det regnat hela dagen, så nu är all snö borta.
    Varma Kramar
    Maggis

    SvaraRadera
  6. Sven Oskar Herbert Lindh24 oktober 2010 kl. 17:35

    I västerdalarna i Lima där gamle skidkungen Sixten jernberg borhar man fått 1 decimeter snö. Jag träffade en granne till Sixten Jernberg då jag handlade på Ica Maxi. Den gamle skidkungen var ute och kollade sina skidor, beredd att ta en tur när vintern nu väntar. Sixten Jernberg är den störste bland våra skidkungar och jag och min pappa var och tittade på många skidtävlingar med Sixten på 50-60-talet

    I Mora har ännu ingen snö kommit men vi får väl vaka i natt också och se om det kommer.

    På vissa ställen i Sverige ser det ut som riktig vinter redan om man kollar på de olika webkameror som finns runt om i landet

    http://www.webbkameror.se/webbkameror/index.php

    På¨adressen ovan kan ni kolla runt i Sverige hur
    det ser ut.

    När min värk och oro tvingar mej att vaka på nätterna så brukar det vara kul att kolla på dessa webkameror...det är en liten vän i natten

    Gode Gud låt denna dag och denna natt bli en natt utan smärta för alla människor och alla djur

    Amen

    Carpe Diem

    På Sveriges Radios websida finns också en massa program att lyssna på via datorn ur arkiven....det är också ett sällskap alla vakande nätter

    Sven Lindh här i Mora

    SvaraRadera
  7. Hej Gösta

    Vet inte hur jag hamnat på din sida. Har följt din dag/dagar ett tag nu. Man skulle vilja hjälpa men man kan ju inte. Tänker på dig, förstår att du inte har det så lätt. Förstår dit oro och dina tankar när natten kommer.Önskar dig allt gott. "En i Spacet"

    SvaraRadera
  8. Hej Gösta!
    Känner igen det här med orostankar etc som dyker upp under sömnlösa nätter. Det är svårt att koppla bort de dystra tankarna och oron speciellt på natten. Det är bara tystnaden, mörkret och de egna tankarna som råder, åtminstone hos mig. Jag sätter då alltid på radion,tänder en liten lampa och försöker läsa en liten stund. Oftast somnar jag igen, men minuterna och timmarna är verkligen långa när natten inte bjuder på sömn.
    Det här med datorn som Sven Lindh skriver om är också ett bra sätt att bryta de negativa tankarna och i viss mån även smärtorna i kombination med medicinerna.
    Jag och vi här ute tänker på dig och man önskar att man kunde finnas till även fysiskt och inte bara här på nätet, kunna hålla din hand, kunna prata borten timma en två på natten. Men jag hoppas du känner vår omtanke och värme som ges dig via din dagbok.
    Hoppas dagen varit dräglig och jag hoppas verkligen du får en bättre natt nu som kommer.
    Mina varmaste kramar till dig från Iris

    SvaraRadera
  9. Hej Gösta! Jag har följt din dagbok här på nätet strax över ett år nu. Min Pappa har cancer, fick beskedet förra våren. Lungcancer som tillslut kunde opereras, en till tumör hittades, men som också kunde opereras. Efter operationer och bakslag kom för en månad sedan beskedet: metastaser i skelettet.
    Vill att Pappa ska ha ett sånt bra liv han kan få, den tid han har kvar. Förstår att smärtan och den psykiska biten är värst för honom.

    Vad har du för tabletter mot smärtan? Läste förut att du hade morfinpump, har du det fortfarande?

    Carpe diem
    Maria

    SvaraRadera
  10. Go´kväll Gösta,
    ett tips till Dig, låna tal-böcker. Jag lider av värk och har många ggr svårt att sova, och då lyssnar jag på ngn spännande bok. Det skingrar tankarna på annat elände, och ofta somnar jag ifrån och får då backa tillbaka...Jag lyssnar även på dagarna då jag ligger och vilar. Om Du själv inte orkar gå till bibblan, så kanske ngn granne kan hjälpa dig.
    F ö hoppas jag innerligt att Du slipper smärtor och slipper oroa Dig, men det är ju ofrånkomligt, det förstår jag. Hoppas i alla fall att Du får sova gott inatt.
    Ett annat tips som jag tycker Du ska pröva är att be läkaren skriva en remiss till t ex Vidarkliniken i Järna. Där får Du underbar behandling i form av massage av olika slag, en lugn harmonisk miljö, du blir helt enkelt ompysslad, och det anser jag att Du har all rätt till.
    Min vän, som har cancer, har fått remiss dit, och ska nu iväg på en 2-veckors vistelse där. En annan väninna, som varit "lite nere" har varit där i flera omgångar, så jag tycker att Du, med Din sjukdom, absolut ska ha rätt att få komma dit och må gott.
    Varma kramar från Anna i ett regnigt Göteborg

    SvaraRadera