torsdag 28 oktober 2010
Löften
Torsdag 28 oktober 2010. Tänk vad lätt vi lämnar ifrån oss löften. Samtidigt vet vi att många av löftena kommer inte att infrias.Oftast blir löftena givna vid olika möten när vi står mitt uppe i något annat. Vi hörs, eller vi kan ta en fika sedan blir det inte mer. Efter en tid kommer det vi lovat ifatt och det gäller att fort hitta en ursäkt till varför det inte blivit av. Tänk om vi kunde ge mindre med löften som vi kunde hålla och slippa ängslan vid nästa möte med en ursäkt som är lika dum och svår som det givna löftet var att hålla. Natten har varit lite bättre. Carpe diem Klockan är 04.14
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
God morgon på dig Gösta! Bra, att du har haft en lugnare natt, hoppas, att värken från bältrosen avtar snabbt för dig nu.
SvaraRaderaDu tar upp något som är mycket vanligare än man tror: att hålla ett löfte. Vet inte, om du skriver från egen erfarenhet eller om det i stort.
Ärligt talat, så känner jag mig litet träffad. Det har hänt, att jag själv i en stressig situation ger ett löfte, som jag sedan upptäcker att jag inte kunde hålla. Det känns inte alls bra. Jag brukar försöka, att istället säga, "jag ska försöka att" osv. Tror att ordet löfte idag har fått en mer underordnad betydelse än vad det hade för många år sedan. Det är min uppfattning.
Idag är det blåsigt värre här och jag skall gå och se till ett par äldre vänner och se om de behöver något. Hoppas, att du får en så bra dag som möjligt Gösta. Skickar med många varma kramar och ett carpe diem!
Christina V-ås
"Orsa kompani lovar inget bestämt"
SvaraRaderaSå ska korpral Grifting vid det gamla Orsa Kompani ha sagt när man blev anbefalld något, nu minns jag itne vad.
Jag som bott i grannkommunen Orsa i stor delar av mitt liv skulle således kunna luta mej mot detta när det gäller löfte.......att inte lova något bestämt.
När min kropp började säga ifrån, när smärtor och värk fick vädret som chaufför så innebar det också att jag inte längre kunde bestämma mej eller lova att vi skulle gå ut och äta på tisdag elelr gå på bio till helgen, eller att gå på fotboll på söndagen och så vidare....för jag visste ju inte idag=när löftet skulle ges hur jag skulle må då när det skulle infrias. Min kropp sa ifrån och ofta kunde jag inte infria löftena. Jag slutade ge löften och svarade istället "vi får se" eller "jag hoppas jag kan komma" eller "det får bli som det blir"
På senare tid har jag således slutat ge löften och säger istället som jag nämnt ovan. Jag bestämmer mej om jag kan genomföra "det jag hoppas" just innan det ska ske. 15 minuter innan bion ska börja, en halvtimme innan fotbollen i Färnäs ska sparka av.....
Så har det fått bli
Jag kan inte ens lvoa min sjuka mamma att jag ska kunna ta mej till henne imorgon då jag idag inte vet om min rygg låter mej ta mej in i bilen.
"det får bli som det blir" Och min mamma och jag ha ju kontakt femton gånger om dagen i telefon och periodvis under sommaren när smärtorna ofta är mindre ses vi varanna dag.....
Men ge löften,......nej det gör jag inte längre.
Folk som känner en och vet hur man mår förstår detta med att man inte kan lova något längre.
Andra som inte förstår tycker väl att man är konstig och knäpp
Summa summarum av detta plader av mej måste väl bli ATT MAN SKA AKTA SIG FÖR ATT GE LÖFTEN
Och frågan är väl om vi människor - med det bräckliga liv som livet ändå är - KAN ge löften om NÅGOT ALLS som ligger bortom detta NU som är det enda vi vet att vi har.
Det borde nog i varje "löfte" läggas in ett "ska försöka" som Christina skriver ovan eller ett "jag hoppas" eller "vi får se"......så vore man inte så bunden av löftet att det i sig skapar DÅLIGT SAMVETE hos löftesgivaren och sorg hos den som väntar på löftest uppfyllande...
JAG lovar i alla falla att inte ge några mer löften men kan ändå hoppas, försöka....och så vidare att så långt möjligt gäöra det som vi kommit överens om...
Sven Lindh i Mora
Hej Gösta!
SvaraRaderaSkönt att natten som gick var lite bättre, blir glad över att höra det!
Det här med löften - min mor lärde mig att aldrig lova mer än man kunde hålla och jag har försökt att leva efter det i livet. Ibland har det förstås kört ihop sig och blivit lite stressigt när man lovat någon ett besök och tiden bara rinner iväg. Men även om besöket bara blivit 5 minuter så har jag försökt så långt det gått. Men visst, jag är ingen övermänniska, så ibland har jag tvingats ringa och ställa in det utlovade besöket.
Men håller med dig, det är så lätt att säga vi hörs och tar en fika, men sen blir det inte mer. Jag har hört det själv också, men inte fått vare sig tel-samtal eller fika.
Christina och Sven säger det så bra här ovan; man kan säga "jag ska försöka......."
Nu Gösta, så hoppas jag att du haft en någorlunda bra dag och som vanligt att natten håller sig lugn och att dom nya medicinerna nu har gett bra effekt för dig.
Många varma kramar från Iris
God kväll Gösta!
SvaraRaderaDu skriver så klokt och det gör även de flesta som skickar kommentarer!
Jag önskar Din dag har varit någorlunda bra och att natten blir lugn.
Kram Elisabeth, en medmänniska från Skåne