Måndag 11 juli
God morgon, reserven fortsätter oförtrutet att skriva....
Gårdagen, var inte rolig, fortsatta problem med att få luft.Känslan av kvävning var nära. Känns som om man är ute och går i STORA uppförsbackar hela tiden,,, Sköterskorna gjorde sitt bästa i att försöka peppa....Och till slut blev det ny röntgen och byte av hela tjottabalongen. Ny tidräkning för läkning..
Många andra svart-gråa tankar for runt i huvudet, ska jag aldrig mer komma hem? Reserven försökte peppa på distans, men vad mer kan man göra än att lyssna och försöka hitta lite ljusglimtar.
Som alltid varma hälsningar!
Carpe Diem
/Marianne
måndag 11 juli 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Gösta och reserven !
SvaraRaderaTankarna går till dig Gösta och hur jobbigt du har det.Varje dag man går in och läser din dagbok,hoppas man att du fått hjälp med din andning och du ska slippa har det så jobbigt.
Nu är det en ny dag och nya förhoppningar som ska leda till att du får all den hjälp du behöver. Vi får hoppas på nya ljusglimtar och att du snart får komma hem.Håller tummarna för dig om en bättre dag.
Kramar och hälsningar till er tre. Övriga här är också hälsade samt önskar en bra dag. Doris
Hej Gösta och reserven! Det är med gråten i halsen jag skriver idag! Förstår inte hur lång tid det skall ta för läkarna att kunna ge rejäl hjälp! Förstår så väl de tankar som kommer upp när allt detta händer! Rubriken i dagens blogg talar sitt tydliga språk1
SvaraRaderaMen..... det finns alltid hopp, glöm aldrig det! Någonstans vänder det, så ljusglimtar kommer att dyka upp.
Hoppas, att dagen blir bättre, att ni kan få litet andrum och tänka framåt.
Skickar med de starkaste styrkekramar jag kan uppbringa till er!
Carpe diem!
Christina V-ås
Hej! Helt rätt Marianne,det gäller att hitta ljusglimtarna! Kärlek o omtanke när det är besvärligt,det är det som man kan ge.
SvaraRaderaHälsningar
Marianne i Varberg
Hej på er!
SvaraRaderaFörstår att det nu känns lite motigt och jobbigt. Man undrar ju lite om det ska behöva vara så svårt att kunna hitta rätt i den kapsejsade lungan, så att den kan få börja läka och därmed ge Gösta lindring med andningen. Hoppas att gårdagens byte gav det resultat alla önskar! Det plus omtanke och att försöka hitta en och annan ljusglimt i tillvaron är vad som kan vara behövligt just nu. Men självklart kan man förstå Göstas tankar.
Min största och varmaste kram och omtanke går till dig Gösta, men stora och varma kramar även till Sonja och dig Marianne från Iris
Gösta!
SvaraRaderaMina tankar är hos dig och de dina. Jag hoppas
av hela mitt hjärta att allt det svåra ska lätta lite så tillvaron blir lite mer hanterbar.
Kram till er alla
Maud
Hej Gösta!Förstår att du får panik när det inte går andas.Jag hoppas innerlikt att det blir bättre så du får komma hem till ditt kära hem snart.Tack marianne för att du skriver o berättar hur Gösta mår.jag hälsar även till Sonja som stöttar honom. Jag tänker på er alla.
SvaraRaderaHej Gösta.
SvaraRaderaHoppas innerligt att de under dagen får bukt med din lunga så du kan andas någorlunda normalt igen. Vi är många här ute i cyberrymden som tänker på dig och önskar dig allt gott
Varma hälsningar till dig och dina nära o kära
Maggis
Lena Olsson, om du läser detta så verkar det som om din E-mail adress inte fungerar. Hör sv dig!
SvaraRaderaTill Gösta, Sonja och Marianne och alla andra som har det jobbigt:
Mina varma styrkekramar och ett hopp om att morgondagen blir lättare!
Carpe diem!
Christina V-ås
Hej Gösta!
SvaraRaderaHoppas av hela mitt hjärta att Du får hjälp med andningen. Inte konstigt att Du får panik när luften tryter och jag vet vad panikångest är!
Hälsar även till Sonja och Marianne samt till alla andra som skriver och läser.
Kram från Elisabeth, en medmänniska från Skåne