lördag 10 mars 2012

Dagboksbitar

                                              Dagboken 10 mars 2012. Funderar på att försöka ta mig förbi ett stort hinder. Hindret heter att resa sig upp och ta klivet rakt ut i luften och upptäcka att det faktiskt går att gå. Den känslan ska få mogna till i morgon.Carpe diem                              Klockan är 23.48

8 kommentarer:

  1. Bravo Gösta!Snart sitter du och Sonja
    på trappan i solen Carpe diem

    Ha det bra /Gulli

    SvaraRadera
  2. Jättebra Gösta! Du klarar det, ta det försiktigt, du kommer att bli så glad att övervinna det hindret. Med den styrkan du har, klarar du det. Tänker på dig och håller tummarna!
    Carpe diem!
    Christina v-ås

    SvaraRadera
  3. Hej Gösta...ja,försök men ta bara några steg i taget nu när nu inte varit uppe på ett tag. Så ta det väldigt försiktigt. Jag håller också tummarna för dig...
    Hoppas ni har lite sol också däruppe i Jämtland, allt känns liksom lite lättare då
    Lycka till med gåendet och var rädd om dig och så önskar alla vänner här en fin dag. Vi "ses"..
    Stor Kram
    Maggis

    SvaraRadera
  4. Hej Gösta o Sonja !
    Du kommer att lyckas bara du ta det försiktigt.
    Du är en kämpe det vet vi.
    Hoppas att ni också får njuta av solen,här är det strålande sol.
    I dag skall vi åka och fira min son som fyller 50 år i dag. Är alldeles säker på att det bli god mat och något gott att dricka.Jag får ta det försiktigt så jag håller koll på sockret inget slarv.
    Önskar dig och Sonja en fortsatt bra dag samt även övriga här.Kram och hälsningar Doris

    SvaraRadera
  5. Hej Gösta!
    Undrar så om du lyckades forcera hindret och ta några steg. Hoppas det, för du är ju den störste kämpe jag vet. Önskar att er dag varit tillfredsställande så här långt och att även resten blir det.
    Vi har strålande solsken och c:a 14 plusgrader mot husväggen, det känns fantastiskt.
    Skickar med ett leende och varma kramar vårt solsken vidare till dig och Sonja och till alla vänner i övrigt här på sidan från Iris

    SvaraRadera
  6. Efter fikat så fick vi en impuls att åka upp till vårt kära naturreservat...tidigt för säsongen, det första besöket brukar bli i början av april. Så det fanns inga blommor eller grönska än men fint ändå. Att vandra där bland de mångåriga stora ekarna och boklundar och porlande bäcker, det är ett andninghål. När vi jobbade och ofta kände av stressen på våren så var det en tillflyktsort. Man blir alltid på så bra humör efter att ha gått några slingor där. Senare kommer massor med blåsippor, vitsippor, gullvivor och längre fram orkideer. Många hittar vägen hit till det högt belägna naturreservat så det tar på krafterna att gå uppför kullarna. Många tar filtar och fikakorgar med, för det är en magisk plats. Efter midsommar släpps kossorna ut på grönbete där så då kan man bara gå i utkanten eller sitta på en bänk och filosofera. Utsikten är fantastisk och vidlyft, man ser sjöar skymta långt därnere. Ofta har barnbarnen varit med och de har också trivts här. Nu har jag lovordat mitt favoritställe, glad att det ligger ganska nära.....
    Gösta, berätta ikväll hur det gick med de första stapplande stegen.
    Kram Maggis

    SvaraRadera
  7. Hej Gösta, Sonja och alla andra vänner här! Jag har hållit tummarna för dig Gösta, att du kunna vare upp och gått litet, ta det pö om pö.

    När jag läser Maggis beskrivning som låter helt fantastisk, vill även jag bidra med litet våraktigt. Vädret är soligt och vi har 15 gr ute nu i solen, jag gick en lugn och skön promenad genom ett skogsomrdåe i närheten här. Jag såg att alarna börjar få knoppar, snön har smält bort nästan allt, det luktade mossa och färsk mylla i skogen. Satte mig på en stubbe och bara njöt! Fåglarna höll mig sällskap med sin kosert och på vägen hem gick jag förbi några villor där snödropparna blommade. då tänkte jag på dig Gösta, tänk, snart kanske du kan sitta ute på trappan litet och njuta av vårsolen du med!
    Nu blir det att laga middag, ha en fortsatt bra dag alla vänner!
    Med ett soligt leende och carpe diem skriver
    Christina v-ås

    SvaraRadera
  8. Det låter också så härligt Christina....att kunna se det fina runtomkring oss. Visst är det härligt att se våren så sakta göra sitt intåg. Och jag tycker liksom ni andra att vad jag önskar att Gösta o Sonja kan sitta där på farstutrappan så småningom och bara njuta av allt det fina och känna de varma vårvindarna. Och det önskar jag er alla andra här också naturligtvis....
    Kram Kram
    Maggis

    SvaraRadera