tisdag 9 november 2010

Lite friare

Tisdag 9 november 2010.Denna morgon började inte lika dåligt som gårdagen. Det var nog en blackout. Smärtfrekvensen finns hela tiden i bakgrunden och går bara att hålla där  annars blir det nästan medvetslöshet för att bli totalt fri. Sömnen påverkas totalt men den tas igen under dagen. Benen har blivit  svåra att använda för det finns ingen styrsel i dom. Det som befarades vara fetma är bara vätska som skall tappas vid ett senare tillfälle. Det konstiga är att ingen läkare talat om det tidigare när bantning förts på tal utan det kom från medicinläkaren som var den senaste kontakten. Jag undrar när kommer allt att berättas vad som gör vad? Min tro på läkarna har numera nått botten. Hoppas att dagen kan vara lite mjukare.  Carpe diem   Klockan är 04.16

9 kommentarer:

  1. Morrn på dig Gösta! Skönt att höra, att din morgon började litet bättre. Det är otroligt Gösta, att du själv får ta din medicin och avväga doseringen för att nå en balans för att inte bli nästan medvetslös som du beskriver! Att du har ostadiga ben dessutom samt vätska som behöver tappas gör det för mig otroligt, bara att tänka på.
    Otroligt, att inte läkarna talat om för dig vad allt beror på, vad som kan göras osv. Man tar ju för givet, att det är en läkares skyldighet att förklara för patienten, i synnerhet för sig, som är så klok och kan ta tag i saker själv! Det verkar som om läkarna har skyddade skott mellan sig och patienten hamnar mellan dem.
    Det du beskriver idag Gösta, ger oss som följer din dagbok ytterligare bevis på hur stark du är och dessutom kan få ner i ord det du vill delge oss! Guldstjärna till Dig!
    Jag hoppas, att din dag blir litet drägligare och att du kan få mera information och kontroll över vad som händer i din kropp - och varför!
    Idag väntas hårda vindar och upp till 10 cm snö här - en klass 1 varning!
    Skickar med många varma kramar och carpe diem!
    Christina V-ås

    SvaraRadera
  2. Ja de enda som man snart kan tro på är sig själv och Gud.
    Gunnel i Jönköping

    SvaraRadera
  3. Hej Gösta!
    Håller helt med Christina i det hon skriver idag. Förutom det där om snön, för det har vi inte fått någon, däremot regn i massor och så rejäl blåst. Med andra ord inomhusväder.
    Hoppas din dag varit någorlunda ok idag. Men jag funderar på det där med att vätska ska tappas vid senare tillfälle, har du fått något besked om när det ska ske? Man kan ju tycka att dom borde göra det ganska så snart för att underlätta för dig.
    Tänker på dig och skickar många och varma kramar från Iris

    SvaraRadera
  4. Hej Gösta!

    Bra att du har fått en skaplig natt. Det är helt ofattbart att du ännu inte har fått ett grepp om din sjukdom. Det verkar som om du vore den förste i universum som har drabbats av cancer. Jag förstår det inte.
    Håller med Christina och Iris. Kan du inte försöka att pressa på så du får bort vätskan i kroppen i alla fall? Carpe diem

    Skickar många många mjuka kramar
    Ninni

    SvaraRadera
  5. Kramar till dig från Lilian

    SvaraRadera
  6. Hej Gösta ! Glad att din morgon var bättre än i går.Gott du kan vila på dagen kanske också sova en stund.Det är tråkigt att man inte ska kunna lita på sin läkare fullt ut, tycker att en ordentlig förklaring på var som ska göras och även intag av medicinen.Har du ingen från sjukvården som kommer och kolla av det hela.Det känns tryggare när man har den kontakten om inte varje dag så i alla fall ett par gånger i veckan.Även om du är en stark person och klarar av det mesta är den kontakten viktig.Kommer på besök kolla av hur du mår och se över medicinen även en stund för samtal.
    Man känner sig så utlämnad när inte läkare sig emellan har samtal om patienten för att tillgodose sin vårdtagare på bästa sätt.
    Hoppas att din natt och morgondagen ska bli till det bättre.
    Här har den första snön kommit så nu är det vitt på marken men förmodligen inget som kommer att vara kvar.Räcker om det bli snö till jul. Önskar kan man alltid.
    Varma kramar och hälsningar Doris

    SvaraRadera
  7. Hej Gösta!
    Finns det inte någon möjlighet att Marianne kunde komma och vara hos dig nu när det är svårt för dej? Min brors fru fick vara hemma hos honom när han blev sämre, jag tror att hon fick vara sjukskriven som anhörigvårdare. Det är ju så jobbigt med all värk och alla tankar i ensamheten. En varsam och mjuk kram från Margaretha!

    SvaraRadera
  8. Hemsjukvård! Finns inte det hos dig? här kommer sköterskor och usskor,varje dag t.0m flera gånger på dagen då man har fått hemsjukvård beviljat,kan det vara ngt. för dig tro?
    Gunnel i Jönköping
    Carpe Diem

    SvaraRadera