Fredag 4 juni 2010 kl.04.45 Kära dagbok.
Det har infunnit sig en pirrig känsla i magen. Jag vet inte om det är av oro eller glädje?
Förhoppningsvis är det glädje för samtalen har utmynnat i att under midsommarhelgen kommer det att ske ett möte med hela familjen.
Dotter och mor och måg kommer hit för att hälsa på. Efter våra samtal insåg vi att det skulle vara betydligt lättare att se varandra och på det viset kunna prata i lugn och ro. Det är ju bättre att se den man pratar med och det är kanske trevligare än att ha en telefonledning mellan oss. Samtidigt är det bra för Marianne att få uppleva att det inte finns något ont mellan oss och samtidigt kunna få reda på orsaken till att det blev som det blev. Det berodde inte på henne utan det var något helt annat. Det är ändock bättre sent än aldrig att få allt uppklarat.
Carpe diem
fredag 4 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kära Gösta, vad jag blir glad att läsa det du skriver idag! Den pirriga känslan du har är den spänning du känner inför en midsommar som du aldrig kommer att glömma! Fantstiskt att få se din familj hos dig, vara tillsammans och prata ut och lösa upp alla knutar. Blir det dessutom fint väder blir det en fantastisk helg för dig.
SvaraRaderaDet är inte utan, att jag också får en pirrande känsla i magen för er skull!
Hoppas, att du kan koppal av idag och njuta - carpe diem!
Många somriga kramar från Christina, V-ås
Hej Gösta!
SvaraRaderaHärligt att du kommer ha folk omkring dig under midsommar.
Hans i Tidaholm
Säger som Kalle Moreus UNDERBART
SvaraRaderaHa en bra dag
Karin
Hej Gösta!Det är så roligt att läsa din dagbok,det är så mycket som händer och du har så mycket att se framemot.Hoppas ni får soliga fina dagar,och en riktigt trevlig tid tillsammans i midsommar.Hälsningar o kram Kristina .Carpie Diem i dag.
SvaraRaderaGösta, vilken underbar läsning du bjuder oss på idag! Det är med en stor glädje jag om och om igen har läst det du skriver! Hoppas och tror ni ska få några fina och bra dagar tillsammans vid midsommar.
SvaraRaderaFörstår att det pirrar inombords, men det är ett pirr av välbehag är jag övertygad om.
Mina allra varmaste tankar och kramar skickar jag via etern till dig och de dina. Hälsningar Iris