Onsdag 16 juni 2010. Kära dagbok. Nu har sista guldkanten gått ut och stiftelsen är avslutad. Det har varit en trevlig tid att få ha den möjligheten att dela ut en guldkant då och då. Men medlen började tryta och krav på att fungera som någon låneförmedling blev för mycket. Tanken var inte den att ha något liknande telefonlån utan det var gåvor till ensamma och sjuka för att lysa upp vardagen. Det har blivit en lärdom rikare att inte tro för mycket på en ide och tanke. Tänker ändå fortsätta ge en guldkant när det finns en möjlighet att göra det. Natten har varit lugn och inga större störningar mer än att en del smärtor är svåra att skilja från andra. Det är när smärtorna finns i magtrakten och kan förväxlas med hjärtsmärtor. Det gäller att inte få panik utan försöka lista ut vilken smärta det är. Men innan det är gjort är det nära till panik. Denna natt gick det lätt att avgöra vilket gav stor lättnad. Carpe diem Klockan är 04.19
onsdag 16 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
God morgon igen Gösta! Vilken otrolig människa du är! Jag blev chockad när jag hörde hur människor kan bära sig åt - be att få låna pengar från fonden! Jag kan förstå, att det finns de som har det svårt ekonomiskt, men ändå.
SvaraRaderaTrots alla dina problem så tänker du på att ge andra en guldkant! Jag finner inte ord för vad jag känner! Du är en ängel, Gösta!
Förstår att paniken ligger nära till hands när smärtorna kommer och att du själv kan klura ut vilken smärta det är.
Om man kunde hjälpa dig på något sätt, men hur?
Hoppas, att du orkar vara vaken litet mer och kan vara ute litet i din vackra trädgård med Rulle.
Skickar med många varma kramar och ett carpe diem.
Christina, Västerås
God morgon Gösta..Jag sitter här och "klurar" på hur jag ska kunna ge Dig en guldkant på tillvaron..Jag tror jag kommer på något snart för snart är de dags för den stora dagen..pensionsdagen...
SvaraRaderaHur går de med trygghetslarmet och med stödet för nacken ????
Trygghetslarmet är så enkelt att sätta in så de hoppas jag verkligen att de är fixat...särskilt som Du skriver att oron för mag och hjärtkänslorna gör att paniken är inte långt borta när de sätter in..
Jag frågar mig igen varför ska de vara så trögt att få nåt att fungera..
Men är man så tålig som Du är Gösta så åker man långt ner på prioteringslistan ..de är inte klokt att de ska vara så...
Till något annat..här hos mig är de ett minizoo känns de som...solen skiner idag på morgonen och zoo har öppnat för dagen...ekorren,duvparet,igelkotten,harpalten,
hackspätten med familj och dom andra fåglarna med ungar har visat sig i solens uppgång..
De är en ynnest att få ha dom så nära omkring sig...dom lämnar ju lite spår här och där i landen men vad gör de ..de räcker nog till mig oxå..
Hoppas Du får ha en bra dag Gösta ..kram Ulla..
Hej Gösta!
SvaraRaderaTråkigt att stiftelsen inte fick det genomslag som du och många med dig hade önskat. Men jag är så glad för ditt engagemang och ditt försök att starta upp något så gott för ändamålet. Att det sedan finns människor som tror och nästan kanske kräver att få använda sådana medel till andra så kallade lånesyften är ju bara att beklaga.
Men alla de människor du gett en guldkant genom stiftelsen kommer aldrig att glömma dig och din godhet och inte vi andra heller. Jag hade gärna bistått med ytterligare medel, men det hjälper ju inte med bara en eller två bidragsgivare tyvärr.
Men all heder till dig och all min respekt för dig och din oerhörda empati.
Jag önskar dig en mycket stor guldkant, vet bara inte hur den ska se ut. Men till viss del har du fått del av en sådan genom kontakten med Marianne, du kommer att få ytterligare en genom kontakten med Mariannes mor i midsommarhelgen och via vår cyberrymd skickar jag ett stort fång guldkanter till dig i mina tankar. Egentligen önskar jag att det fanns några pengar kvar på fondkontot, för i så fall skulle du ha använda dom till dig själv och verkligen unnat dig något utöver det vanliga. Du om någon är verkligt värd en rejäl guldkant.
Hoppas nu du fått ditt trygghetslarm, så att du vet att du snabbt kan få hjälp om du behöver. Och att ditt nackstöd kommer snarast, så kanske även domningarna ner i händerna försvinner.
Gösta, ha det så gott du bara kan. All min respekt för dig, alla mina tankar till dig och jättemånga varma kramar till dig från Iris!