onsdag 8 februari 2012
Dagboken
Dagboken 07 februari 2012. Det har legat något och gnagt hela dagen och det är hur blir det afteråt? Finns det något på andra sidan eller är livet bara något vi genomlever och sedan är det slut? Eller finns det ett liv efter detta? Det och andra frågor dyker upp men det är svårt att finna svar. Når det är slut på jordelivet bör det finnas något för annars är det bra meningslöst. Hoppas att det är något som sker av något slag. Carpe diem Klockan är 00.57
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Morrn Gösta!
SvaraRaderaJa det är svåra tankar och frågor du ställer. Vad som händer efter detta vet ju ingen egentligen. Jag kan bara försöka förklara mina egna funderingar.
För många år sedan när jag själv hade cancer, fick behandling, sövdes ner. Vaknade inte upp förrän efter 3 dagar, då fann jag min make, föräldrar vid min sjukbädd! Jag hade varit "död" dessa dagar. Många talar om den där "tunneln" man passerar igenom, jag upplevde något liknande, det var ljust, tyst och smärtfritt. Jag kände mig lätt, mötte min mor, hon såg ut som hon gjorde i livet. Ville ta hennes hand, men något hindrade mig.
Efter den upplevelsen förändrades mina tankar på det liv jag lever. Tar aldrig något för givet, allt man gör har en betydelse, för mig själv, för andra, för vad som händer sedan.
Jag anser, att vi föds så "kompletta", helt "färdiga", ett antal dagar får vi att förvalta och göra det bästa av. Hur många, det vet man inte. På något sätt tror jag man tar med sig den erfarenhet man fått under livet, vad man har åstadkommit och lärt sig.Tror, att man kommer att övervaka, finnas där för barn och barnbarn för att se hur de förvaltar sina liv. Kanske tankevägen ge dem ledning.
Detta tycker ni kanske låter krångligt, svårt att beskriva, men att smärta, oro och ångest försvinner i det ögonblicket är jag säker på.
Vi kommer antagligen att fortsätta det som var uppgjort för oss vid födelsen även efter vår död. Vi lämnar bara kvar "skalet".
Det är bara litet funderingar, Gösta.
Kan tala om, att jag själv har samma funderingar som dig medan jag väntar på john blund.
Hoppas att ni alla får en bra dag, jag följer mitt motto - carpe diem!
Kramar
Christina V-ås
Spännande funderingar må jag säga men min övertygelse är att efter döden är det lika tomt och svart som det var innan födelsen. När man dör så dör hjärnan och därmed alla tankar, sinnen,och alla minnen försvinner.Under narkos lever fortfarande hjärnan och man kan säga att man befinner sig i drömmarnas rike. En död hjärna har ingen aktivitet. Man föds och somliga av oss sätter spår i framtiden, det pågår en evolution som generation efter generation skapar, en utveckling. Själv är jag mycket nöjd med att allt en dag tar slut, skulle känna mig rädd för det okända om detta fanns. Det är därför det är så viktigt att föra generationerna framåt genom att försöka vara ett föredöme, att undvika alla de 7 dödssynderna varje dag, hela tiden så skapar vi alla en bättre värd och en bra framtid för kommande generationer, det är liksom det som är hela poängen med livet, tror jag. Det är just det som du gör Gösta, med din dagbok, du bidrar till en bättre framtid för många.
SvaraRaderaAntonia.
Gösta...Jag tror absolut på något efteråt, det har jag gjort ända sedan jag var liten.
SvaraRaderaChristina beskriver det så oerhört fint, hon har ju själv haft en upplevelse av detta.
Inte jag personligen har upplevt detta men händelser o människor runt omkring mig.Min moster fick hjärtinfarkt och "dog" hon fick hjärtstillestånd...
Hon sa sedan att hon inte var rädd för döden mer, hon upplevde sådant lugn o ljus o harmoni. Jag har också suttit hos döende och deras ansikten fullt av stillhet o harmoni o lycka efter har också gjort min rädsla för döden så mycket mindre.
Vi talar för lite om den, den är kanske inte konstigare än att vi föds.Jag tycker precis som dig Gösta att det vore rätt meningslöst om allt tar slut. Visserligen sätter vi spår som människor, men det räcker inte...
Vet inte vad, men kanske reinkarnation eller det där energigänget som nämns ovan eller att man möter sina kära i det där ljuset, men något är det
Det blev lite djupt nu...men tillhör livet i allra högsta grad. Bra att du tar upp det Gösta
Önskar er alla en fin dag , -6 här i morse så en mer lagom temperatur
Stor Kram
Maggis
Jag håller med Antoina, självklart finns det inget liv efter döden, hjärnan är ju död som sagt. Vetenskapen bevisar detta för oss, men det är människorna som absolut inte vill tro att det bara tar slut, det är en dröm många bär. Man kan ställa en motfråga - vad minns du före din födelse? Nej ingenting. Medium och andra kvacksalvare är ett otyg, skor sig på människors rädsla över att behöva lämna jordelivet och ej få vara med längre.
SvaraRaderaIbland gör det ont att se till fakta, men så pass intelligenta är de flesta att man förstår att är det slut så är det. That´s life...
Det är den vetenskapliga tanken, men allt är inte vetenskapligt. Det finns saker som ej går att förklara och människan har en själ också när hjärnan är död...Vi vet inte vad som är sant, det kan ingen människa säja, men var och en tror på sin teori.Tycker det är en skön tanke att vi lever kvar någonstans och kanske "vakar" över våra kära som Christina skriver...eller att någon vakar över oss, eller?
SvaraRaderaEn händelse: Vi sitter och vakar över en anhörig. Kl 11 på fm är allt över, fridfullt o stilla. Efter ringer vi en av släktingarna och berättar: Jag vet, säjer hon, kl 11 tände jag ett ljus för henne. Vi var de första som meddelade henne. Går detta att förklara vetenskapligt?
Jag tror att vetenskapen och det oförklarliga börjar närma sig varann också...
Kram ändå till alla oavsett vad man tror på
Maggis igen
Jag tycker inte att detta är oförklarligt, om man vet att någon ligger på sitt yttersta så har man ju sin närvaro och sina tankar där, man tänder ett ljus och tänker tillbaka, man vet att personen är nära döden, när telefonen ringer så tror man att man redan visste det.Man kände det på sig, det är ju inte samma sak som att den som dör tagit kontakt, det är ju i själva verket den överlevande som tagit kontakt, om ni förstår vad jag menar. Så lever vi vidare genom barn och barnbarn, syskonbarn osv, generation efter generation. Dom döda finns i oss det är det som är det andliga/själen. Nej man får vackert ta ansvar för sitt eget liv, det är ingen annan som gör det, varken döda eller levande.
SvaraRaderaAntonia.
Människor och tro......
SvaraRaderaFilosoferandet om döden och hädan efter.....
Det blev plötsligt lika spännande på bloggen som i radions P1
Vi människor behöver bara fundera över ETT liv men tänk på katterna då...som har MINST NIO...JAG SÄGER NIO LIV????
Är det därför de aldrig bryr sig om detta med liv och död och bara lever i nuet....carpe diem
Jag returnerar det Gösta sa till mej en gång när vi pratade om detta. Han sa något om att var och en redan har svaret i sitt hjärta......
Sedan jag vid 55 års ålder började intressera mej för kvantfysik, de minsta av alla partiklar och hur udnerligt dessa uppträder. Där en partikel kan vara på FLERA STÄLLEN SAMTIDIGT.....och försvinner när man försöker att mäta dem.....när detta med ljusets hastighet visar sig vaara ifrågasatt...ja då öppnades en helt ny värld och nya tankar såväl vad gäller livets uppkomst och hädanefter
Och det är märkligt att man inte ens där kan förkalra bort Gud....
Jag inser att jag egentligen INTE VET någonting om detta och det gör ju ingen av alla andra här på sidan.
Det är hela tiden TRO, vad vi tror......
Under tiden citerar jag åter PO Enquists hund när hunden såg på PO och skulle förklara livets mening.
Hunden la huvudet på sned och sa "PO en dag ska alla dö MEN ALLA ANDRA DAGAR SKA VI LEVA"
carpe diem
Sven Lindh
Så talar en riktig karl, kvantfysik coh ljusets hastighet, jomenvisst, ingen vet något. Så knöt vi ihop säcken.
SvaraRaderaHej Gösta!
SvaraRaderaJag läser Din Blogg, med stort intresse, eftersom jag varit med om en hel del själv. Min man avled för snart 4 år sedan, men jag vet att han är med mig. Jag har fått så MÅNGA bevis! Han brukade knuffa på mig, när jag snarkade och ofta vaknar jag av samma "knuff" fortfarande. För flera år sedan, tappade vi en värdefull bok. Vi letade och letade, men fann den inte. Förra året, hittade jag den! Jag grät och grät, för att min kära inte fick uppleva detta. En av mina söner sade: "Pappa vet säkert, att du hittat boken"!
På natten vaknade jag flera gånger, av en "knuff", men trött som jag var, fattade jag inte orsaken. Fram på morgonsidan, fick jag en ordentlig stöt och då gick det upp för mig - min man visste att jag hittat boken! Sedan blev det lungt - han visste!
Vi som lever kvar på jorden, har minst en anhörig, som vakar över oss!
Var inte rädd!!
Hej Gösta!
SvaraRaderaTack åter igen för att du väcker tankar som man oftast skjuter bort. Jag har frågor och funderingar precis som du, men inga spontana svar.
Men jag tycker Svens citering av PO:s hund är bra och den är också helt sann; EN dag ska vi dö, men alla andra dagar ska vi leva! Och här tror jag det finns en svårighet hos många, att kunna tänka så.
Gösta, jag hoppas din dag varit bra så här långt och önskar en fortsatt lugn och fridfull dag.
Till alla som skrivit ner sina funderingar här idag tackar jag också, ibland måste man få gå ner i djupet på tanken och fundera över livet.
Var rädda om varandra, ge varandra ett leende idag!
Varma kramar från Iris
Till middag idag: Ugnstekt falukorv fylld med tunna äppelklyftor, panerad med senap, ketchup,skorpmjöl o lite riven ost överst. Ört och basilikasky till samt kokt potatis.
SvaraRaderaEn av de finaste dikter jag vet:
Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken
Ett namn som skyddar dig nu när du går
Din ensamhet har stränder in mot ljuset
Var inte rädd i Sanden finns det spår
Text: Yla Eggehorn
För övrigt säger jag lika som P-O:s kloka hund
/Maggis
Hejsan Gösta och alla andra rara..
SvaraRaderaJa, finns det liv efter döden, det är en fråga som berör..och som kan diskuteras och blötas i det oändliga, för ingen vet ju..
Jag miste min älskade pappa för många år sedan, vi bodde då uppe i Jämtland, och precis när vi öppnade ytterdörren för att åka på begravningen, small det till inne i "salen", mamma gick dit, och på golvet låg tavlan föreställande vår gård! Pappa var bonden och älskade vår gård. Upphängningssnöret var helt!, tavlan stod liksom bara nere på golvet.. Det var kusligt, min farmor, också mycket älskad, sa att det var en sista hälsning, - "över marken går en hymn av sog, som viskar dig ett sista farväl", Det var kusligt, och jag har många gånger genom åren önskat att jag känt att pappa är med mig, fått tecken, men tyvärr har jag inte det. Det är så mycket jag skulle velat säga honom..så mycket som jag aldrig hann säga..
Så jag vet inte vad jag ska tro om livet efter detta, kanske det bara är en önskan vi har, att få fortsätta vara med.
Ingalill
Ingalill, jag vet vad du beskriver! Jag vet att min make finns med mig, kan ibland helt plötslig känna hans rakvatten när jag sitter framför TV:n. Har en tavla med honom i sovrummet, den har liksom ramlat ner bara utan vidare, upphängningen är hel. En av mina döttrar har också haft samma upplevelser av hans rakvatten. Det är saker som bara händer. Har ett exempel till: skulle ta tåget till en väninna i Gävle för något år sedan. Var på väg till bussen för att komma ner till stationen, då jag inom mig hör makens röst: "åk i morgon istället!" Jag vände, gick hem och åkte inte nästa dag heller. En tågurspårning hade skett med det tåget jag skulle åkt! Vad ska man tro om detta? Vet att det inte finns några svar, men tankarna finns ju att någon vakar över oss alla.
SvaraRaderaHa en fortsatt bra dag alla, Gösta, hoppas att du har hört från Sonja att hon snart kommer hem igen.
Kramar alla rara.
Carpe diem!
Christina V-ås
Det känns som ett kortspel.Några bjuder över varandra.jag har varit spirutalist sen 1969.Varit på seanser fått bevis.Vill så gärna tro att själen går över i en annan kanal.Att vi möts igen.På andra sidan. vi dör inte utan går över.Men jag kan känna en rädsla att det bara blir ett mörker.Jag tror vi hänger ihop alla varelser i hela universum.Det är säkert att vi är beronde av varandra och jorden. Jag är inte rädd för att dö utan att bli hjälplös.Hoppas mina nära tar emot mej och kanske Jesus också. Önskar att det är som Eva Spångberg sa: Allt är förlåtet!
SvaraRaderaDet finns tvenne alternativ. Antingen finns det inget efter döden och då är ditt medvetande helt utsuddat. Då är du där du var för miljoner år sen... minns du den tiden? Klart du inte gör och likadant blir det nu... eller så finns det nåt och DET skall bli verkligt intressant att få reda på vad det är.
SvaraRaderaJag tror själv att det finns ett liv efter detta. Det är t.o.m. väldigt logiskt. Varför skulle naturen SLUMPMÄSSIGT ge mig och dig en hjärna som är så fantastisk. Vad är sannolikheten för det? Vad är sannolikheten för att en apa skall skriva en Shakespeare-pjäs om den får en skrivmaskin att sitta och hamra på i obegränsad tid?
Något har skapat livet och något ser till att det lever vidare.
Numera pratas det om mörk materia...om mörk energi..som är dominerande i universum. Man anser att det bara måste finnas nått sånt eftersom det är enda sättet att förklara det som sker i universum. M.a.o. vetenskapen har sina begränsningar.
Vetenskapen ställer krav på att experiment skall kunna upprepas för att kunna godtagas och med sådana krav kommer vi nog aldrig att kunna bevisa några metafysiska upplevelser.
Men vi naturvetare bör iallafall hålla i minnet att det enda vi vet är att vi vet väldigt lite.