torsdag 24 maj 2012
Dagboksblogge
Kära dagbok? Att bli kallad kämpe är inte fel. Varje morgom gäller det att tänka efter om medicineringen funger eller måste jag kämpa för att få den medicin jag behöver .Kämpa kan man göra på på så många sätt .Ett sätt är att kämpa efter luft Ett sätt att kämpa efter hjälp i vårdenför det saknas tid till att vara nära. Att kallad kämpe sporrar till nya tag och försöka fånga upp den tappade tråden som är livlinan . Låt personerna bli kallade kämpar för dom är det säkert av en eller annan anledning ingen är kapabel att avgöra vem som är kämpe eller ej.Carpe diem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är så sant Gösta det gäller att kämpa inte bara mot sjukdomen utan också mot sjukvården för att komma dit för att bli undersökt. Jag har haft värk i ryggen sedan två månader men enligt läkaren på vårdcentralen finns inget fel.Idag ringde han och sa att remiss skickat till akademiska i uppsala Hälsningar Nisse i Skutskär
SvaraRaderaGösta, kämpar är väl då alla som lider av en sjukdom. Man "kämpar" sig till apoteket för att köpa hostmedicin.
SvaraRaderaMin dotter, som dog i mycket svåra smärtor av elakartad levercancer, var hon inte en "kämpe" trots att hon avled, kippande efter luft, som en fisk på land försökte hon andas, men kroppen var så slut att hon inte orkade ta flera andetag. Var hon då inte en kämpe?? Det beror helt enkelt på om cancern är god-eller elakartad, alla vill leva, och vissa lever år efter år medans andra går bort på bara ett par månader. Tror du Gösta, att som i ditt fall, gå år efter år betyder att du är en "riktig kämpe"?
Att det beror på din typ av cancer är ju det som skiljer på, t ex min dotters svåra levercancer, den ledde snabbt till döden trots att hon ville "kämpa", Var hon då inte en kämpe utan en som gav upp??
Karin
Hej Karin. Visst var din dotter en kämpe.Vilken svårighetsgrad hennes och min cancer har eller hadde beror vilka behandlingar som ges.Att din dotter kämpade år jag helt säker på och hon ville säkert leva. Sedan beror det mycket på om det fanns andra sjukdomar som stod till tjänst och underminerade canncerbehandlingen så verkan inte tog.När allt går emot spelar det ingen roll vilken kämpe man är. Oftast är det andra som kallar en kämpe det gör man ju inte själv. För att påstå det lastas den sjuke med onödig imformation som stjälper i stället för hjälper. mvh Gösta
RaderaHej Gösta och Karin.
RaderaJag skulle vilja få ställa en fråga bara? Ska vi som står bredvid dom som är sjuka kanske inte använda ordet kämpe?
Ibland så vet man inte hur eller vad man ska säga de kan så lätt bli fel.
Lägger vi sten på börda kanske?
Jag tänker på Er bägge Gösta och Karin.
Mvh Greta.
God förmiddag Gösta! Ja du har så rätt, man kan kämpa på så många olika sätt. Det som upprör mig allra mest är alla dem som inte får den kontakt med sjukvården som de behöver! Personen själv är ju den som bäst känner om något är fel. Om läkaren - när man får en tid vill säga - inte kan finna något fel, då händer inget. Jag vet flera som har fått ligga i för att få prover tagna t ex. Dessutom saknas kontakt och uppföljning från sjukvårdens sida för alla dem som har en obotlig sjukdom och vistas i hemmet. Där finns mycket att göra anser jag.
SvaraRaderaDärför mina vänner är alla kämpar på olika vis.
Jag hoppas Gösta att du nu fått den medicin du behöver och att den kommer till dig som den ska.
Idag är det soligt, varmt och verkligen sommar här. Jag önskar er alla ingen nämnd och ingen glömd en så bra dag som det går.
Carpe diem!
Christina V-ås
Hej alla vänner.Tidig morgonpromenad i skogen idag innan det blev för varmt. En ny blomma har poppat upp där, den vita skogsstjärnan som man minns från barndomens skogar
SvaraRaderaFör mig betyder att kämpa inte att till varje pris kämpa mot sin dödsdom utan i stället välja att leva livet så bra man kan trots sin sjukdom. Man kan lägga sig ner och "kasta" in handduken eller som Gösta här börja med att skriva dagbok o medverka i Karlavagnen och skaffa sig många fina kontakter därigenom. Och att vara ett stöd för andra som har det svårt på ena eller andra sättet. Då kan livet få en mening i alla fall.
Jag tror också det är svårt att jämföra den ena människan med den andra. I vår släkt hade vi en 4-årig liten pojke som dog i cancer. Till en början var föräldrarna förtvivlade och hatiska. Men efter en del år så är det de fina stunderna de fick dela med honom som de minns, inte lidandet.Ändå undrar man vilken mening det är med att barn o unga människor drabbas.
Önskar er alla här en fin dag
Kram Maggis
Carpe Diem !
Om man ställer ALLA kämpar i en rad - vad för man då?
SvaraRaderacarpe diem
sven lindh
Kamprad. /Iris
RaderaHej Gösta!
SvaraRaderaDu beskriver där här med att kämpa/att vara en kämpe så bra idag. De allra flesta människor är väl kämpar var och en på sitt sätt och efter olika saker att kämpa för. Du är ändå den största kämpe jag har "mött" med allt mod och styrka du haft och fortfarande har. Bara den här bloggen är ett bevis på att kämpa vidare, att orka bry sig om andra människor, visa ömhet och empati trots din egen sjukdom. Men som sagt - de flesta kämpar var och en på sitt sätt och efter sin förmåga och sin ork och sin situation, fysisk eller psykisk. Jag vet flera som varje dag kämpar sig fram, men som sagt enligt mig framstår du som den starkaste! Därmed inte sagt att jag förringar de andra.
Hoppas Sonja och du har det gott idag med solsken och lite utevistelse kanske och att resten av dagen får vara god, precis som jag önskar det samma till alla övriga här på sidan.
Varma kramar från Iris
Jag förringar inte ordet kämpe, men tycker det är rent patetiskt att säga att en viss person är den starkaste kämpen!
RaderaMin dotter, fick all tänkbar vård, inga andra sjukdomar än denna hemska cancer, som började som "ont i magen", hon fick Losec till att börja med, men blev så fort sämre. Hon hade sådan dödsångest, det var fruktansvärt att se och höra. Det hade inte spelat någon roll om hon så tagit ner månen, hon dog. Tycker inte om att höra att då har man inte kämpat tillräckligt, jag skulle ge mitt liv flera gånger om för att få haft henne här. Iris skriver här ovan att Gösta är den starkaste kämpen, detta för att han levt i flera år efter cancerbeskedet, men det beror ju på hans diagnos, han har nog en lättare form av cancer. Min dotter levde i 3 månader efter diagnosen.
Förlåt att jag tjatar om detta, men jag tycker att man ska tänka sig för både en och två gånger innan man slänger tomma och patetiska ord omkring sig, bättre då att vara tyst!
Karin
Hej Karin jag fick nog svar på min tidigare fråga.Om att vi kanske ska vara försiktiga med ordet kämpe Som Du skriver ibland så kastar människor ur sig ord som kan kännas alldeles fel.
RaderaNär jag läser Din berättelse om Din dotter så kan jag som mamma bara ana inte ens komma i närheten av att förstå hur fruktansvärt de måste kännas.Må ja aldrig behöva vara med om och uppleva vad Du gått igenom.
Jag tänker på Dig.Mvh Greta
Förlåt Gösta om jag lånade Din dagbok för att skicka en hälsning till Karin.
Karin! Jag beklagar verkligen att du mist din dotter i så unga år och efter så kort tids sjukdom. Och jag tror säkert hon kämpade så mycket hon kunde och orkade.
RaderaMitt inlägg handlar om Gösta, eftersom det är hans blogg, hans tankar och erfarenheter utifrån hans sjukdom. Jag skriver också att jag inte på något sätt förringar andra som kämpar var och en på sitt sätt och utifrån sin situation.
OCH framför allt skriver jag i min kommentar att Gösta är den största kämpe JAG har "mött" osv. Och det är vare sig tomma eller patetiska ord jag slänger omkring mig, dom är riktade till Gösta.
Jag beklagar än en gång att du miste din dotter och jag vill sluta med att skriva som Maggis gjort idag; Låt oss kämpa FÖR en bättre värld att leva i. Och FÖR bättre och utökad forskning inom cancerområdet samt FÖR bättre vård och behandling.
Hälsningar Iris
Ingvar Kamprad..den var bra, Ikeas grundare. Jag skulle nog svarat något filosofiskt att den raden skulle aldrig ta slut. För vi kämpar alla, soldater kämpar i krig, vi kämpar mot orättvisor och mot sjukdomar. Forskare kämpar år efter år att hitta lösningar på ex cancerns gåta, så jag tror vi alla kämpar var och en på sitt sätt.Men vi kan även kämpa FÖR en bättre värld att leva i..
SvaraRadera/Maggis
HejGösta och Sonja ! hoppas att solens varma strålar har nått upp till er.Vädret är gott och själv mår jag för tillfället bra,vilket jag är tacksam för.
SvaraRaderaKarin det måste vara och är ett hårt slag att mista sitt barn.Jag har själv mist mitt barn som dog på sin ett årsdag.Åren har gått men vissa dagar är hur svåra som helst.
Min mor dog när jag var elva månader och lämnade mig och min bror, min moster var tolv år när hon gick bort.Min mormor och morfar kom aldrig över det,dom bar med sig den dödsångest som båda barnen hade.
Min bästa väninnas dotter dog i cancer endast trettio år och fick lämnar sina små flickor.Hon ville så gärna leva,men sjukdommen tog överhand.
Det är absolut det värsta som kan hända när man mister sitt barn.Man vågar inte tänka den tanken.Livet är hårt och grymt även om det finns goda ljusa dagar som vi får ta till oss och njuta av.
Livet är en strid och striden är en kamp, så är det för oss alla. Kram till dig Gösta och Sonja samt övriga här ingen nämnd och ingen glömd.Doris
Förlåt Karin.Du får gärna slå på den som redan ligger. Min diagnos är min och den vet du inget om.Din dotter var en kämpe men låt henne vara det och få vila i fred.mvh Gösta
SvaraRaderaGösta, jag menar inte att förringa dig, jag har följt din blogg sedan du insjuknade 2009 och du har själv berättat om din diagnos, så jag tar för givet att det är prostatacancer, utan metastaser du har.
RaderaNär en ung kropp drabbas av tumörer, stora som tennisbollar i hela magen, då är man sjuk, riktigt dålig, och jag förstår fortfarande inte VAD man ska gära för att kallas kämpe??!!!
Hon fick all tänkbar vård, vi hade t o m sköterska hemma sista månaden, både dag och natt, men anser du, ni, att eftersom hon dog så "kämpade" hon inte??? Läser ibland i tidningar om kändisar som bekämpat och vunnit över cancern??!! Då har cancern INTE varit elakartad, i så fall skulle ingen dö av cancer som har livsvilja, eller hur?
Jag kan bara inte fatta hur ni tänker, du får förlåta mig för det, men det hela beror på hur elakartad och spridd cancern är, ju mindre desto större chans att överleva, inte sant?
Karin
Hej Karin. Tyvär kan jag meddela dig att min kropp och skelett är fullt av metastaser så min rörlighet är begränsad till min säng och ytan fram till köket.Äter mycket stark medicin samt förstärkt med plåster för att hålla de värsta smärtorna i schack. Det är en del av tillvston idag. Angående levercancern gå in på cancerfonden så finns en del du missat om levercancern den är inte så enkel.mvh Gösta
RaderaGösta, förlåt mig, visste inte att du var så pass dålig. Menade inget illa,men jag är så förtvivlad efter min dotters tragiska bortgång, och ser fortfarande allt i svart och tycker livet är orättvist.
RaderaÖnskar dig lindring så gott det nu går.
Förlåt mig.
M v H Karin
Hej Gösta och alla andra läsare.Alla med cancer ÄR kämpar,ingen cancer är lätt,alla har väldiga smärtor.Har alldeles för många vänner och bekanta som drabbats,har sett på nära håll hur det kämpats-bl.a lever-leukumi m.fl sorters cancer.Vår älskade syskonbarn fick leukumi när han var i trettonårs ålder.han var en helt fantastist barn.han kunde umgås med alla människor,stora som små.Hankunde diskutera saker med alla åldrar för han läste mycket fast han var så ung,bl.a Tokens alla band.När han Fick cancer så hade han och mamman varit i Umeå i ca.1,5 månad,när hon tänkte,jag måste berätta för honom vad han har för sjukdom.När han fick veta det,började han gråta och sa,VET DU MAMMA,DET HAR JAG VETAT HELA TIDEN,MEN JAG VILLE INTE OROA DIG.JAG FÖRSTÅR ATT JAG SKA DÖ,JAG HADE LÄST OM EN RACERFÖRARE SOM FÅTT SAMMA SJUKDOM, så jag vet hur det slutar.Det tycker jag är en STOR MAN I EN LITEN KROPP, som tänker på andra när livet står på spel.Det var det som gjorde att han var så omtyckt,Vihar mycket lära av det.Det var mycket smärtsamma veckor mot slutet,MEN HAN KÄMPADE TAPPERT HELA VÄGEN ,ANTAGLIGEN FÖR SINA FÖRÄLDRAR SKULL. ALLA SOM ÄR DRABBADE ÄR KÄMPAR,OM ÄN DET BLIR EN MÅNAD ELLER NÅGRA ÅR.Många varma kramar till er alla,önskar Margit
SvaraRaderaAlla är ni kämpar kära människor....
SvaraRaderaTänk om vi bara drog åt samma håll
Vilka under skulle vi inte kunna uträtta
anonyme Sven Lind Mora, skonummer 47
God kväll Gösta.
RaderaJag tycker att de går inte att mäta människornas kämpaglöd.
Vi har olika förutsättningar att orka kämpa beroende på vem vi är.
De jag frågar mig idag är blir Din dag bättre med detta skrivande om kämpe och kämpe.
Hej då Janne
"Vi har olika förutsättningar att orka kämpa beroende på vem vi är." skriver du,
RaderaDet gör det väl inte, det beror helt på vilken diagnos man har, vad menar du med kämpa, förklara för mig? Min dotter ville inte dö så ung, men VAD skulle hon gjort menar du??!!
Karin
Hej Janne, Svaret blir nej för det är precis som du säger det beror på de förutsättningar vi har och vem vi är.Skrivandet idag har inte gett någonting mer än tjafs. Hej då Janne mvh Gösta
SvaraRaderaHej i natten,
SvaraRaderamot FYSISKA sjukdomarkan man INTE kämpa, däremot mot PSYKISKA. Min syster lider av en psykisk sjd, hon har kämpat iflera år för att kunna leva ett "normalt" iv med sociala kontakter och inte minst eget boende. Det funkar ibland, men oftast ger hon/vi upp och får börja från scratch igen. Det är jättejobbigt både för henne och oss i familjen. Vi har kämpat mot myndigheter och arbetsgivare i åratal, min syster blir helt ifrån sig när hon inte klarar av t ex vardagssysslor. HON är en Kämpe...I de psykiska fallen är det befogat att kalla nån för kämpe!
Bibol