måndag 21 maj 2012
Dagboksbloggen
Måndag 21 maj 2012 klockan 05.40. Att få diagnosen på en dödlig sjukdom är svårt. Startar en dagbok för att skingra tankarna och kanske möta andra det gick bra. Men vad har hänt nu? Genom att låta vem som helst skriva sina tankar har rena syndafloden kommit fram för att rasera det gemyt och goda sämja som fanns. För mig har det gett mig möjligheter till att tänka på annat samtidigt som jag väntat på att någon skulle vilja ta upp cancerfrågan för dessa delar kan faktiskt gå hand i hand. Om någon undrar så hade jag lyckligtvis kärlkrampsmedicin hemma. Carpe diem Ps Christina låt dom inte trampa ner dig Ds
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oops, här var det många inlägg. Till Therese kan jag bara säga; gör som jag - läs bara Göstas inlägg. Det är sällan jag går in och läser kommentarerna här, ibland skummar jag bara. I dag tog jag mig tid att läsa.Men det är just det, tiden - oftast väljer jag att lägga min tid på annat än kommentarer.
SvaraRaderaPrecis som jag skulle sagt det själv. Under 10 kommentarer finns det ingen anledning att lägga tid på att ens öppna den sidan. Då vet man att det är "mormorstugget" som gäller, samma snack år efter år har det varit. Ingen utveckling alls:(
RaderaKjelle A
Hej Gösta !
SvaraRaderaJag blev otroligt ledsen i går när jag var inne och läste på din blogg. Jag håller med dig om att Christina skall stå på sig.
Var har människor för rätt att trampa på någon annan.Även vi övriga fick en släng av sleven,jag bryr mig inte.
Jag tycker att det varit en fin stämning på bloggen, allt har ventilerats sjukdomar glädjeämne vilket jag tror inte har varit fel.
Själv har jag tre närstående som drabbats av prostatacancer och som går och får behandlingar. Personerna mår stundtals väldigt dåligt och även familjen bli drabbad.Men dom gläds när det finns några dagar dom mår bättre,tre av våra vänner 58-65 år har drabbats av tumör i huvudet,en av dom är för tillfället mycket dålig och utgången är oviss.Förra året gick en bekant bort som hade tumör i huvudet och två pojkar 18-20 år miste både sin mor och far på ett år.Jag är inte helt obekant med cancer sjukdomar.Jag fick verkligen kämpa för en kvinna som jag var kontaktman för då hon verkligen inte blev tagen på allvar när hon var hos läkaren, det vissade sig att hon hade tumör i huvudet och efter ett år var hon borta.Jag var ofta hos henne och med den näst sista dagen i hennes liv .När hon mådde bättre var hoppet på topp från att nästa dag kunde det var tvärtom då hon var förbannad både på mig och sina barn.Jag fick även läkaren som varit så nonchalant mot henne att skriva och be om ursäkt,vilket var stor upprättelser för henne.
Gösta om du tyckt att vi varit för personliga när vi skrivit kommentarer i din blogg hoppas jag att du säger i från och det tror jag att du gör det också,efter att jag under åren som gått lärt känna dig som en stark person trots din svåra sjukdom.
Har det nu så gott det går tillsammans med din Sonja jag gläds med er,vet att det är gott att har någon närstående vid sin sida.Kram på er hälsar Doris.
Ja, nu var det ju gårdagens kommentarer jag läste, därav mitt "oops.."
SvaraRaderaAnnika
Tack Gösta...du är och har blivit vår käre vän
SvaraRaderaDet finns inga givna normer för hur en blogg skall se ut. De mest levande bloggar är när ämnen blandas och människor, vänligt sinnade både män & kvinnor samlas för utbyte. Det finns ingen som kan bestämma hur en blogg ska se ut. Göstas önskan är att han kan vara till stöd för andra i samma situation men även andra tankar om livet än just sjukdom. Ingvar från Gnesta var gårdagens huvudperson med sin tanke om att inte bli sedd i vården. Snälla alla ni män med liknande diagnos hör av er här på bloggen till Gösta. Det är vad han vill. Jag trodde inte det fanns så många "män som hatar kvinnor" därute i etern,(Stieg Larssons bok) även en del kvinnor som verkligen hatar kvinnor. Lotties hat känner vi igen sedan tidigare. Tur att jag inte har såna män i min omgivning. Och Sven, Christina och alla ni andra, snälla, sluta inte att skriva. Sven, du är en så viktig person, rolig med också med djupt allvar och stort samhällsengagemang och med dina insändare värnar du de svaga i samhället. DU behövs här Vi tar inte på något sätt över bloggen, andra snälla människor har full rätt att komma in. Faktiskt, tror jag att många är avundsjuka för att vi lyckats bygga upp en varaktig gemenskap med varann.. Ge inte efter, det är viktigt
Gösta o alla ni andra, ha en fin dag i sommarens tecken
Riktigt Stor Kram idag
Maggis
Carpe Diem !
Hej!
SvaraRaderaSåg att det var en Hans som hade skrivit kommentar i bloggen den 20 maj, men vill bara göra ett förtydligande att det var inte jag. Det måste finnas en till som heter detsamma som undertecknad. Jag tycker att Christinas inlägg här är underbara. Synd att folk ska klaga. Tänk positivt i stället. Vilket underbart helgväder vi har haft och har även i dag. Hans i Tidaholm
Hans...nej jag trodde inte ett ögonblick att det var du som skrev. Genom dina inlägg tidigare inlägg så vet vi att du är en fin o positiv människa. Vi har också strålande sol här i Småland
RaderaKram Maggis
Tack Gösta för att du fortsätter skriva.
SvaraRaderaDu vet att vi behöver dej ./ gulli
Tack Gösta, för förmånen att få läsa din dagbok idag också! Du ÄR fantastisk och och jag ser fram emot samma trevliga och gemytliga sämja som alltid funnits. Och allt det är din förtjänst.
SvaraRaderaBlev orolig igår kväll när jag läte om kärlkrampen, skönt att du hade medicin hemma.
Hoppas nu på en så bra dag som möjligt för dig och Sonja och för oss alla andra. Kan faktiskt också skryta med strålande solsken hos oss.
Varma kramar från Iris
På onsdag är det ett år sedan min pappa dog i prostatacancer. Han var sjuk i många år fick strålning cellgifter m.m. Han levde fullt ut och tog vara på varje dag. Han ville dö hemma och det fick han göra. Jag frågade om han var rädd men han svarade
SvaraRadera"nej, jag känner många som är döa". I hans fall fungerade hemsjukvården till 100%, han/vi fick all hjälp vi ville ha. Så till alla ta vara på varje dag och var rädda om varandra. Kerstin
God morgon Gösta..och Sonja som står där bredvid och får se och uppleva vad gårdagens "baksmälla" gör med kroppen på den människa man lever med.
SvaraRaderaJag brukar inte tacka för en kommentar men gör de ändock i dag...till Dig Iris som förstod vad jag menade med mina ord igår.Tack Iris.
Du Gösta som varit min mentor under flera jobbiga år i mitt liv och så att ...JAG RESTE MIG IGEN...är inte värd att Du ska behöva ta medicin för att kroppen tar stryk av denna orkan i Din blogg...
Jag tänker avsluta med tankevärda ord till alla.
När min älskade pappa gick bort 1976 alldeles för tidigt ..trots att han var förr 1899..så fick jag hans bibel som han fick 1912 antagligen vid sin konfirmation...i den låg många urklipp på dödsannonser och andra små urklipp bl a en liten gulnad urklipp från en tidning...med orden...
TRE TING
Tre ting bör Du behärska: Ditt sinne,Din tunga och Ditt uppförande.
Tre ting bör Du hata: grymhet,avund och otacksamhet.
Tre ting bör Du öva Dig i: mod,flit och kärlek.
Tre ting bör Du älska: sanning, redlighet och dygd.
Tre ting bör Du undvika: sysslolöshet,dåliga kamrater och tomt prat.
Tre ting Du bör önska Dig: hälsa,trofasta vänner och ett gott lynne.
Tre ting bör Du tänka på:livet,döden och evigheten.
Den här lappen klipptes troligtvis ur en tidning nångång under början av 1900 talet men jag tycker nog att dom här orden är nog användbara än idag.
Så här är jag uppfostrad och har försökt leva efter dom råden så gott de går.
Jag har den uppsatt på väggen där ingen undgår att se den...många har läst den och förhoppningsvis så har kanske något fastnat hos var och en.
Jag hoppas Gösta och Sonja att dagen idag blir en bra dag för Er bägge och att solens strålar ska värma både kropp och själ...Stor kram Ulla.
Tack själv Ulla!
RaderaOCH stort tack för orden i det gamla tidningsurklippet. Mycket tänkvärda ord.
Kram Iris
Hej Gösta!
SvaraRaderaTack för att Du finns och att Du fortsätter att
skriva. Hoppas Din o Sonjas dag blir bra!
Tack även till Ulla för Du delgav mig dom "Tre
Tingen". Tankfullt, man kan läsa o begrunda!
Hälsningar till Er alla från
Elisabeth, en medmänniska från ett soligt och
varmt Skåne
Hej Gösta!
SvaraRaderaDet är så sant som Du säger i Ditt anförande.
Saker och ting ,kan gå hand i hand. Vetenskap och Gudstro,behöver inte ta ut varandra.
Tvärtom finns det många,väldigt spännande kopplingar,om man är lite klarsynt.
Att gå,och tugga tuggummi samtidigt,kan tydligen vara väldigt svårt,för många.
Till Sven i Mora, Fortsätt skriv!
MVH/ Ingvar i Gnesta
Hej Gösta, Sonja, jag blev så ledsen att du behövde ta hjärtmedicin, tur dock att du hade den hemma!
SvaraRaderaTack till dig Gösta, att du fortsätter att skriva och att du peppade mig. Ulla, jag har skrivit ner dina "tre ting" på skrivaren, nu sitter det uppsatt hemma! Verkligen tänkvärda ord.
Idag har vi en ny solig och varm dag, jag hoppas att vi kan få den fina andan tillbaka som vi har haft här tidigare.
Ha en så bra dag det går allesammans, ta hand om varandra, vänner är alltid ett stort stöd när man har det svårt!
Carpe diem!
Christina v-ås
...för jag reser mej igen...ja jag reser mej igen...
SvaraRaderaJa efter en lång natt med tankar och samtal med min vän Gösta så är jag tillbaka. Med klarhet insåg jag att jag ju är här på bloggen för Göstas skull, för att jag vill följa honom, vara ett stöd och att någon gång kanske kunna säga något "klokt" eller galet. Jag är inte här för mitt eget ego så därför spelar den kritik i form av ord som att jag är "löjlig" ingen roll. Jag är här för alla andra och inte för de som avskyr mej.
Till och med jag har kärlkrampsmedicin hemma - ifall att...bäst att vara beredd
Tack Gösta för samtalet inatt för det fick mej att resa mej igen.....
carpe diem
Sven Lindh i Mora
Jag blir så jätteglad att läsa dina rader här nu Sven! Du säger mycket klokt och du har en underbar humor. Underbart att se att vi reser oss en efter en!
RaderaKram från Iris till alla mina vänner!
Vad fint, Sven...du är ju Göstas vän och också allas vår vän här. Och visst är vi här på bloggen för Göstas skull, oavsett vad andra säger Och visst finns det ju nånting bra med Thorstens sång...
RaderaKram till dig och Gösta och alla andra
Ovan från Maggis (igen)
SvaraRaderaHejGösta och alla glada vänner här.Ingen nämnd och ingen glömd.
SvaraRaderaGlad att ni fortsätter att skriva och inte ger upp efter alla påhopp.Vi är här för Gösta och delar hans dag tillsammans med Sonja.Jag gläds verkligen över att han har Sonja hos sig och den återknutna kontakten med sin dotter Marianne.Vet också att ni övriga här gör så.
Alla våra tankar går till Gösta. I går kväll när jag var inne och läste alla påhopp,var jag fast besluten att sluta skriva men efter en diskussion med min sambo sa han att nu känner jag inte igen dig.Du brukar inte ge upp så lätt,så fortsätt och skriv.
När Gösta säger ifrån då skall jag lyssnar till det.Det var hans råd.
Alla vänner här har det nu så gott och till Gösta och Sonja fortsatt trevlig dag.Kram Doris.
Ja, igår verkade många drabbats av solsting eller nåt elakt virus...gott att se Christina, Maggis och inte minst Sven här, lika goa och rara som vanligt. Även ni andra "bekanta" också förstås. Annika skrev också så klokt i sin kommentar igår.
SvaraRaderaNu idag, med 20 gr och strålande sol, och med en underbar doft av alla blommande syrener så mår man bättre, trots att ryggen och benen känns som om dom gjort sitt i detta liv.Jag hoppas att ni alla har det lika fint, och har möjlighet att njuta av allt det vaclra ute i vår natur.
Kramisar från Ingalill i Trollhättan
Tack Gösta för att du fortsätter och skriver i bloggen.Har läst den sedan jag hörde dig på karlavagnen första gången.Är helt chockad av alla otrevliga inlägg.Är man sjuk,behöver man tala om sina sjukdommar,lika väl som man vill läsa annat trevligt som människor varit med om.Har varit tillsammans med våra vänner sedan ungdomsåren,dom sista två åren,väldigt taijt.Då fick han skelettcancer.De har vekligen haft behov av att prata sjukdommar,men också skratta och prata om allt möjligt,mycket humor och skämt mellan behandlingar och sjukhusvistelser.Har lärt mig mycket hur man beter sig.Det är viktigt att vara en god medmänniska,att inte komma med dumma kommentarer.Det är det minsta en sjuk människa behöver.Min mamma sa ofta,VAR RÄDD OM DAGEN,FÖRSÖK SÄGA OCH GÖRA GODA SAKER. MEN NJUT AV DAGEN SOM OM DET VAR DEN SISTA, FÖR INGEN VET VEM SOM GÅR BORT FÖRST,Jag tycker om din humor Sven,så du får inte sluta skriva.Du behövs i denna blogg,för oss alla med empati, men mest för Gösta.Många varma gonatt kramar till er alla som läser bloggen önskar Margit i P-å
SvaraRaderatack och lov har jag missat kommentarerna och vill inte läsa dem i efterhand. Din blogg är bra och behövs och fortsätt och skriva och bry dig inte om folk som förstör.
SvaraRadera