lördag 26 maj 2012
Dagboksbloggen
Pingstafton lördag 26 maj 2012. Vid olika perioder under sjukdomen får man känning av olika smärttillstånd. När en svår smärtperiod passerats blir det en stor lättnad så det blir nästan himmelskt. I nästa stund kommer en djup dal så man nästan vill sjunka genom jorden. Det blir en berg och dalbana så det nästan känns som att man vill komma bort från detta liv. Fysiskt kan det kännas bra men psykiskt är det botten. På det här viset kan det hålla på ett par dygn och då är det skönt med en trygg famn. Detta får man som cancersjuk uppleva rätt ofta. Carpe diem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Gösta !
SvaraRaderaTänker på dig gör så ont att läsa hur svårt du har det.Gott att Sonja är hos dig.
Önskar dig och Sonja en så trevlig pingst som möjligt och även till övriga vänner här.Doris
Hej Gösta...Jag hoppas att du får en någorlunda smärtfri pingsthelg och kan parera smärtorna. Det tar oerhört på framförallt psyket att ha så ont. Skönt att ha en varm & trygg famn vid sådana tillfällen.
SvaraRaderaIdag är det en mulen dag men varmt. Nyss kom några regnstänk...
Stor kram till alla
Maggis
Carpe Diem !
Hej Gösta! Ja du, det kändes inombords när du beskrev hur smärtorna härjar i din kropp. Det gör ont bara att försöka förstå, men nu hoppas jag att du har den smärtlindring som du själv parerar med. Det gäller på både humör och tålamod, det förstår jag, så skönt att Sonja är hos dig.
SvaraRaderaNu är pingsten här - även om det blev en dag mindre ledighet för dem som arbetar. Önskar dig och Sonja lugn och vila i helgen och förhoppningsvis bra väder.
Här hade vi litet regn och åska inatt, men nu är solen tillbaka1
Till dig Gösta, Sonja och alla andra vänner här, trevlig pingst.
Carpe diem!
Christina v-ås
Hej Alla. Bloggen i dag var inte specifikt för just mig utan i allmänhet för cancerdrabbade. Det är som att de sjuka ofta drabbas av denna cirkelgång men man vet inte på förhand och därför påverkas humöret mycket vilket påverkar de runt omkring som kan upplevas jobbigt. Ni anhöriga försök att stötta när det är som värst. mvh Gösta
SvaraRaderaGösta, jag vet precis hur du menar. Jag har personer i min närhet som precis upplever det du beskriver. Vad man kan göra bäst är nog att bara finnas där, närhet och mänsklig värme betyder mycket. Även om man känner sig obetydlig, så kan det hjälpa den som har det svårt.
RaderaTack för din förklaring, Gösta!
Snälla ni som inte har följt Göstas blogg från början
SvaraRaderaLäs Göstas Bok finns på Bokus .
LT Östersund har många reportage .
Läs så behöver ni inte SPEKULERA
Varma hälsningar till ER alla / Gulli
Jag har svåra smärtor i min rygg och höfter, går nu med rollator cirka 100 m, sen är det stopp. Orken finns inte, så jag förstår precis vad Gösta menar.
SvaraRaderaSkulle önska att jag också hade någon när och kär, som kunde stötta mig, men är tyvärr ensam. Får försöka klara mig på egen hand, men det är svårt.
Många tar för givet att jag har man och barn som kan hjälpa mig, men alla har inte haft den lyckan. Bara detta med att kunna ta på sig ett par skor är mycket svårt, svårt att komma upp ur sängen och dylikt, saker som de flesta inte ens tänker på när man inte är drabbadav sjukdom och när man har en partner vid sin sida, som man tar för given.
Elsy, 51 år i Sundsvall
Hej Gösta!
SvaraRaderaJag tror mig också förstå vad Du menar!
Har flera personer i min närhet som har obotlig
cancer. Vi människor är alla olika och så även
jag och dom. Jag försöker så gott det går hjälpa
och stötta men det är inte lätt alla gånger!
Nu hoppas jag att Du Gösta, Sonja, Marianne och
alla andra får en någorlunda skön helg.
Pingsten, tycker jag, är den vackraste årstiden!
Kram från Elisabeth, en medmänniska från ett
soligt och varmt Skåne!
Hej Gösta och Sonja!
SvaraRaderaHär kommer en kort, men inte desto mindre varm och omtänksam hälsning. Kroppen vill inte riktigt det jag vill idag, men det är säkerligen bättre i morgon. Vädret är lite gråmulet och några regnstänk då och då, men varmt.
Hoppas ni och alla övriga vänner får en så bra helg ni kan och är värda.
Varma kramar från Iris