fredag 18 maj 2012
Dagboksbloggen
Fredag 18 maj 2012 klockan 04.33. Efter en ny natt vakna och börja känna efter om det kommit några nya smärtområden för tiden som gavs i samband med diagnosen har för längeredan passerats, Nu har vakenheten för varje förändring blivit en vana för tiden har passerats flera gånger. Efter det att första tiden gått efter diagnosen och den inte stämde har oron stigit och det har blivit svårt att lämna de tankarna åt sidan. Kommer slutet i dag eller i morgon all tid har blivit väntetid och orostid. Bort med tidsbegränsningar som inte är verkliga. Carpe diem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Godmiddag Gösta...Du tycks ha fastnat i en negativ spiral som det är svårt att komma ur och som hindrar dig att leva i nuet. Om du ändå kunde få dessa tankar ur huvudet . Det var fel det läkaren sa till dig, men nu är det som det är. Om du kunde sluta "älta" det, för din egen skull. Det kanske är lätt för mig att säga, men jag har själv gått och ältat negativa saker tills jag sa stopp, nu får det vara nog....och mådde så mycket bättre efter. Vi får hoppas någon från läkarkåren läser bloggen och får lite insyn i vad en tidsbestämd dödsdom kan ställa till med. Det borde ingå i utbildningen hur man ska bemöta människor i en sådan situation....försök att lämna detta nu om du kan
SvaraRaderaPröva med att ge Sonja en klapp på kinden, jag tror hon blir jätteglad och du med...och vore det omöjligt att genom kommunen få tillgång till en elrullstol så Sonja & du kan ta små promenader när det är fint väder. Jag vet att Gert från Kalmar hade en sån, som han var så glad åt. Det kan ge mening åt tillvaron och skingra svåra tankar.
Hoppas ni har lite solsken och må så gott det går alla ni därute
Kram Maggis
Carpe Diem !
Hej Maggis. Det har nog blivit ett missförstånd.Bloggen idag var mera tänkt som en väckarklocka till andra som fortfarande går och väntar men tyvär blev det visst fel infallsvinkel.Jag har passerat den negativa biten för länge sedan min tid kommer när det är dags.Att få andra att reagera utan att det tvunget ska vara jag själv det blev en miss. Får försöka leta fram ett annat ämne som kan ge fart på diskussionerna utan att det ska direkt hänsyfta till mig själv. Den där negativa bilden du fick sken av är nog ett misstag taget ur luften.mvh gösta
RaderaTack Gösta...att du gav din förklaring...för jag trodde att det var dig det gällde. Lycka till med din vilja att hjälpa andra i samma situation, du gör en stor insats. Där ser man hur lätt det är att missförstå
SvaraRaderaKram
Maggis
Hej Gösta! Jag har följt din Blogg sedan ett år tillbaks,när jag själv fick diagnosen "prostatacancer".Det är inget muntert besked, och jag har nog också, enligt Maggis,"Ältat" det!Sjukdomen är Sveriges högsta dödliga cancerform idag, sedan kan man hålla på med vilka intalningar som helst, vissa saker är som de är, men vissa verkar ha svårt att fatta!Har själv genomgått alla strålbehandlingar och hormon behandlingar, men är långt ifrån friskförklarad, och har därtill svår värk som kräver höga morfindoser.Tack Gösta för att Du finns.Du är en tröst i ensamheten.
SvaraRaderaIngvar i Gnesta
Hej Gösta o Sonja !
SvaraRaderaHär är det strålande solsken i dag,hoppas att även du och Sonja får njuta av solen.
Ingen har löfte om morgondagen,men har man en allvarlig sjukdom är det inte konstigt om tankarna finns och en undran om när det är dags.
När jag själv känner smärta i magen och mår dåligt finns oron där om det är något nytt som blomstrat upp, även om jag nu är ganska stark för tillfället.
Jag är glad att du är tillbaka och att du delger oss din dag.
Varma kramar och hälsningar till dig och Sonja samt övriga här.Doris
Bra Doris. Du har empati och förståelse. Britta i Bokskogen.
RaderaHej Gösta!
SvaraRaderaJag har varit inne på din blogg och läst då och då. Jag hörde dig på Karlavagnen en gång(när Karlavagnen fortfarande gick att höra på), och blev intresserad. Nu är jag ännu mer intresserad av din blogg, eftersom en mycket kär morbror till mig, har drabbats av samma sorts cancer som du! Tyvärr kom han till läkare alldeles för sent, och eländet har spridit sig. Han har legat på sjukhus en tid, men tyvärr får man inte stanna där så länge nu för tiden, fast man så väl behöver det många gånger. Han är nu hemma, får klara sig med hemtjänst, larm och morfin. Han har ont och mår dåligt. Det ledsamma är att jag bor i norrland och han i Stockholm,och jag har ingen möjlighet att hjälpa honom. Han är änkling sedan sex år, och har inga barn. Hans älskade hustru dog i cancer. Hon med...
Det är en grym och skrämmande sjukdom. Ändå kan de i dag bota så många fall, men då gäller det att komma i tid. Det finns andra,kanske grymmare sjukdomar, jag såg i går kväll ett program om personer med ALS.
Det gäller att ta till vara på varje dag och se det vackra och sköna vi ändå har omkring oss. Guds så underbart vackra natur, alla små barn, de mäktiga haven och bergen... ja, det finns så mycket. De små tingen... det är oftast de som är de verkligt stora undren.
Du är en kämpe, Gösta! Försök njuta av det goda som ändå finns i ditt liv. Allt brukar ordna sig, på ett eller annat sätt.
Varm kram till dig!
Britt-Marie
Hej Gösta!
SvaraRaderaJag förstår vad du menade med dina ord, än mer nu sedan du förklarat. Du har en inre styrka Gösta, sådan livslust och att du har sådan värk, det gör mig så frustrerad. Helt galet av läkaren att ge dig den tid han "trodde" du hade kvar, ökar ju bara oron för när skall det hända? Det är bara för hemskt!
Jag har talat med några i min vänkrets som också drabbats av samma cancertyp som du. De vill inte gärna tala om det, men jag försöker få dem att förstå, att var och en upplever sin situation så olika, får olika behandlingar och så. Hoppas, att någon av dem hör av sig här.
Många har oro, svårt att sova, räknar ner sekunderna och tar musik till hjälp att somna.
Det vore verkligen bra, om några kunde höra av sig här, så att vi andra också får mera insyn hur det är att leva med detta. Vi kvinnor talar mera om vår bröst-cancer t ex, varför ska det vara så tabu för män?
Maggis förslag om att du skulle kunna få en rullstol tycker jag är bra, kanske Sonja och du kan röra er mera ute då.
Idag är det soligt, men blåsigt och jag har haft barn och barnbarn här.
Jag är så tacksam att du finns Gösta, du ger oss alla en styrka du kanske själv inte anar.
Ha det så bra det går, hälsa till Sonja och alla ni andra får varma hälsningar med.
Carpe diem!
Christina V-ås
Hej Gösta!
SvaraRaderaTack för dagens text! Den säger så himla mycket om tillvaron, både din och många andras.
Jag önskar att alla hade din styrka och ditt mod, men tyvärr är det snarare så att de flesta ”låser in sig i sig själva”. Din blogg är ett utmärkt forum att utbyta erfarenhet, hoppas att flera vågar sig ut i cybern och diskutera och utbyta erfarenheter.
Jag har själv en kronisk sjukdom, där jag vet att jag aldrig kommer att bli frisk igen och leva som tidigare. Jag har en tendens till att känna efter på morgonen om något har försämrats under natten, men jag försöker slå bort dessa funderingar direkt, så att min dag blir så positiv den kan. Oftast lyckas jag och det ger både mig och min omgivning leenden och glädje. Men ibland lyckas jag inte och då är jag glad att jag har nära och kära och alla vänner kring mig och jag är också så glad för din blogg Gösta.
På tal om tidsbegränsningar som ibland ges patienten vid ex-vis cancersjukdomar så har jag 2 exempel. Förra hösten vårdades jag på samma sjuksal som en cancersjuk kvinna. Hon berättade att hon just då levde på ”övertid”, enligt läkarna skulle hennes tid varit slut 10 månader innan jag träffade henne – hon lever ännu. Mitt andra exempel är en avlägsen ung släkting som också fick en cancerdiagnos. Hon fick cellgift, strålning, hormoner och det såg bra ut till en början. Sedan tillkom en mindre försämring, men hon fick åter specialistbehandling av olika slag och allt var ok enligt läkarna och hon behövde inte oroa sig. Hon skulle bara behöva kontrolleras med vissa intervall under en tid framåt. Hennes sjukdom blir akut mycket sämre för 6 månader sedan och för 1 månad sedan avled hon.
Med andra ord – tidsbegränsningar bör man vara restriktiv med inom vården. Ingen kan sätta tidsgränser för någon, oavsett sjukdom, det är vad jag anser.
Gösta, hoppas din och Sonjas dag varit dräglig. Var rädda om varandra och ge varandra ett leende emellanåt, det värmer. Och kolla det där med elrullstol som du fått råd om här innan, dom är toppen!
Varma kramar och leenden till er och till övriga här på sidan från Iris
Tack Iris!!! Jag kan inte säga mera än att det du skriver är så bra! håller helt med dig!
SvaraRaderaTill Gösta, Sonja och alla er andra här önskar jag en fortsatt bra kväll!
Kramar!
Christina V-ås
Svtplay
SvaraRaderahttp://svtplay.se/t/103478/mitt_lyckliga_liv_som_gronsak
Kolla på SVT Play
Mitt liv som grönsak
Om att välja livet.....