fredag 6 april 2012

Dagboksbloggen

                                                         Dagboksbloggen 06 april 2012. Dagens trafik avtog underdagen och det blev lugnt. Sedan var det karlavagnen där döden diskuterades. Direkt kom tankarna om vad som väntade. Vilken syn eller sista bild blir kvar på näthinnan innan allt är över? Blir det något som följer med till det eventuella liv som följer på detta? Att bli fast i dödssituationen är ju nästan som gjort för den kan vara nära och långt borta inget ska ju tas ut i förväg men det är svårt när radion går ut med ämnet så hårt under kvällen. Hoppas att våra liv får ha den tid den är ämnad till så vi inte tar ut något i förväg utan vi får behålla den kraft vi behöver för att leva vidare och njuta av den ljuva tid som kommer. Carpe diem                                      Klockan är 23.58

7 kommentarer:

  1. Glad Påsk till dig och Sonja! Även till alla andra givetvis!!

    Inga i Västerås.

    SvaraRadera
  2. Glad Påsk, Gösta, Sonja och alla andra vänner här!
    Ja, här är det mycket lugnt nu också, de flesta verkar redan ha lämnat Västerås för helgen.
    Ja, jag håller med dig Gösta, Karlavagnen (som jag f ö alltid lyssnar på) tog upp ett tungt ämne igår. Det som man egentligen ihågkommer långfredagen för, kom ju inte riktigt fram, istället kallades ämnet "livet efter döden". De samtal som kom in berörde mig mycket! För alla dem som är svårt sjuka, måste det ha blivit ännu svårare att höra. Själv fick jag ett dödsbud i torsdags och det gjorde ju allt så svårt även för mig.
    Tankarna om vad som händer när den dagen kommer har funnits hos mig också, men ingen vet ju egentligen. Jag har en tanke om att all vår levnadstid är utstakad redan när vi föds, (kanske får jag många mot mig nu.) Meningen med våra liv är ju, att vi skall ta vara på de dagar vi har fått, göra det bästa av dem, visa hänsyn och respekt mot andra, försöka leva så sunt det går. Slutet kommer ju till oss ändå.
    Vi får inte ta ut något i förväg, endast vara tacksamma för den tid vi har och göra det bästa av den.
    Gösta de sista orden i din blogg "behålla den kraft vi behöver för att leva vidare och njuta av den ljuva tid som kommer" det säger allt om vilken fantastisk person du är!
    Vi måste alla ha dessa ord i våra tankar.
    Idag är det soligt här, kanske dagen blir varm och behaglig, kanske blir det grillning hos min dotter.
    Hoppas ni alla får en bra dag och försök ha ett litet leende till hands.
    Carpe diem!
    Christina V-ås

    SvaraRadera
  3. Glad påsk alla här på bloggen

    SvaraRadera
  4. Glad Påsk igen alla här...
    Våren har tagit Time-Out.Vaknade av det värsta ovädret. Snön yrde runt knuten och kallt. Ingen påsk man minns.
    Återigen påminns man om döden..jag tänker lite som Christina. Att ta tillvara livet så mycket man kan, Ingen vet vad som väntar imorgon. Att leva varje dag som om den vore den sista, men det är inte lätt. Döden kommer för oss alla...den dagen, den sorgen, försöker jag tänka. Men visst kan den kännas närmare för den som är sjuk, men ingen vet vad som händer.
    Gösta, se framåt mot den grönskande våren och sommaren och må så gott du och Sonja
    En god dag önskar jag er alla
    Kram Maggis

    SvaraRadera
  5. Hej vänner...
    Fram till 50-55 var jag ODÖDLIG
    Men så började min kropp säga något annat
    Jag som trott att jag hade ett lågt maratonlopp kvar i livet började förstå att jag snarare befann mej i finalen på ett 100-meterslopp.Och jag ångrar inte att jag alltsedan tänkt och tänker mycket på döden och hädanefter. Det Christina skriver skulle kunna vara mina ord från första raden till sista. Tack Christina för att du uttrycker det så bra.
    Jag skulle vilja lägga till när det gäller Karla igår att jag tyckte det var ETT MYCKET BRA PROGRAM. Programledaren Peter Wahlbeck var nog bättre än han själv var medveten om.
    JAG VILL OCKSÅ SÄGA ATT FÖR MEJ SÅ GAV PROGRAMMET OCH SAMTALEN HOPP. Jag blev inte rädd/räddare för döden och hädanefter utan jag fick HOPP och förtröstan.

    Alla här i bloggen känner ju till det kristna budskapet kring påsken och där ligger ju inte bara lidandet på korset utan också förlåtesen och UPPSTÅNDELSEN...

    Mycket att tänka på men jag vill sluta med det för mej viktigaste....HOPPET......som vi alla kan bära inom oss...för det väger så litet men ger så mycket

    Hopp mina vänner

    Sven Lindh

    carpe diem

    SvaraRadera
  6. Fint skrivit och hoppfullt, Sven....ger tröst åt Gösta och även åt oss andra även om vi ibland tror vi är odödliga...Jag kan också tänka på döden ibland och har en del böcker som jag läst och tror att det kan minska rädslan, det är ingenting att vara rädd för.Det är något vi alla människor har gemensamt, antingen vi är fattiga eller rika.

    Nyss har några påskgäster som ätit lite god påskmat här brytit upp, ska se om det ändå går att ta en liten promenad och få lite frisk luft
    innan kvällen..kunde vara skönt

    Må så gott
    CARPE DIEM !
    Maggis

    SvaraRadera
  7. Hej Gösta!
    Dagens dagbokstext vittnar än en gång om hur fantastisk du är!
    Christina och Maggis skriver också så bra om döden, som vi alla vet kommer men inte när, var och hur. Och sen Sven – ditt inlägg är så fint skrivet. Hopp och förtröstan!
    Tack för era fina, tänkvärda ord!
    Vaknade i morse och fick se 15 cm snö, full snöstorm och inte alls kul att stiga ur sängen. Nu har snöfallet avtagit, och blåsten tilltagit. Men, på tal om hopp, i morgon skiner nog solen igen och våren får fortsätta sitt intåg.
    Gösta, jag hoppas att du och Sonja haft en bra dag och precis som jag hoppas alla andra haft!
    Många varma kramar till er alla från Iris

    SvaraRadera