måndag 14 maj 2012
Dagboksbloggen
Dagboksbloggen 13 maj 2012. Att få en diagnos på en dödlig sjukdom kan vara nog så svår men att samtidigt få den tidsbestämd är inte upplyftande. Många som fått tiden som är kvar har det svårt. När tiden kommit och passerats blir det svårt. Att veta att det inte stämmer blir svårt för att gå och veta det kommer men när? Hur ska den behandlas och när är sista tiden egentligen för ingen har något svar. Det skulle vara förbjudet att ge någon tid överhuvudtaget och invänta när det sker för att stoppa den största orosbiten som bara stressar och orsakar svårare behandling genom oron. Dagen har i övrigt flutit på som alla andra dagar. Må morgondagen ha något gott att komma med åt oss alla. Carpe diem Klockan är 00.37
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gomorron Gösta...Jag håller med om att ingen läkare skulle få uttala en utsatt tidsgräns för en människa. Den läkaren som gjorde det till dig måtte väl nu ha insett sitt misstag. Mirakel sker ibland. Om du kan försök att inte tänka i de banorna. Ingen av oss vet egentligen hur lång tid vi har kvar att leva. Det är en del av livets mysterium och kanske tjusning. Försök om du kan att ändå ta tillvara livet, även om det är svårt. Livet är en berg och dalbana, upp och ner. Imorgon kan det redan kännas annorlunda.
SvaraRaderaVi får hoppas på lite varmare väder, då känns allt lättare om man kan vara utomhus lite.
Önskar dig och Sonja och alla andra har en bra dag
Stor kram
Maggis
Carpe Diem !
Hej Gösta! Du har så rätt.Ingen kan ju veta hur just din kropp funkar.Förstår att du har fått ett sådant besked en gång - men det har väl inte alls stämmt.....
SvaraRaderaHälsningar
Marianne i Varberg
Morrn Gösta!
SvaraRaderaJag kan inte annat än hålla med om vad Maggis skriver! Den läkaren har gjort ett stort misstag! Fast jag har hört talas om patienter som bett om att få veta.... Jag skulle aldrig göra det! Det är nog jobbigt att leva med sin svåra sjukdom, man ska inte behöva få det ytterligare svårt.
Ingen av oss vet ju när det tar slut, det gör det ju för oss alla en gång.
Nu hoppas jag att dagen idag blir bättre för dig,kanske bättre och varmare väder hjälper till att se det hela litet ljusare.
Här blåser det ordentligt idag och ganska molnigt, men jag tänker som så: ovanför molnen finns solen!
Kram på dig Gösta och önskar alla er andra också en bra dag!
Carpe diem!
Christina v-ås
Jag tror vitsipporna är på väg att blomma över. De har blivit så långa och skraltiga. Men en annan liten sötnos har kommit istället. Nu är skogen full av dessa små vita blommor med lila ådror och små lindblomsgröna blad,lik klöverblad. Har också sett gökamat(det som man åt när man var liten) Lupinerna är på god väg, lagom att blomma till midsommar.Och Christina, idag såg jag jag fullt med liljekonvaljblad (utan blommor än) som jag vet att du tycker om, och jag också.
SvaraRaderaDetta var mina skogsintryck från idag....
Kram Maggis
Maggis, jag har sett bladen jag med, knopparna kommer bara vi får litet sol och värme. Knepigt att gå upp i backen och kolla efter dem idag, stormvindar, paraplyet vände sig, jag höll på att få en trädgren i huvudet, men hann hoppa undan. Nu hoppas jag, att det sk lugnet efter stormen infinner sig. (eller var det lugnet FÖRE stormen)...
SvaraRaderaHoppas vädret är bättre hos er andra än här.
Christina v-ås
Här stormar det så det är omöjligt att vara ute men det ska visst avta under natten då går det föhoppningsvis bättre att sova.
SvaraRaderaHar med tårar i ögonen läst dina sista sista insändare och skickar dig många många styrkekramar till dig från mig, hoppas verkligen att morgondagen har något gott med sig..... // Hjördis i Lillhärdal
Hej Gösta och Sonja !
SvaraRaderaJag har en god vän som fick beskedet att hon hade högst sex månader kvar.När hon fått beskedet sålde hon sin sommarstuga och ordnade upp den ekonomiska biten eftersom hon var änka men levde i sambo förhållande. Nu har det gått två år och har avslutat behandlingen och vid sista läkarbesöket såg det lovande ut ingen förändring till det sämre.Har morfinplåster och mediciner men varje dag är hon ute och går.
Tycker att det är fel av läkarna att ge det beskedet.
Vi får se fram i mot morgondagen och hoppas på att den har något gott med sig,det önskar jag dig och Sonja samt övriga här.Kram och hälsning från Doris.
Hej Gösta!
SvaraRaderaDina ord idag borde vården ta till sig! Ingen människa kan staka ut någons tid att leva, även om man har fått en dödlig sjukdom diagnostiserad. Det finns inte två människor som reagerar lika, vare sig fysiskt eller psykiskt. Läkarna bör inte utmäta någon tid till någon. Däremot kan jag själv fråga vad läkaren tror, för han/hon kan ju bara gissa – inte veta! Det är ingen som vet varken när, var eller hur och det gäller även läkarna.
Däremot kan man ju själv fråga vad läkaren tror om man känner så, för läkaren kan ju bara gissa – inte veta!
Jag blir ledsen och beklämd när jag läser om dina känslor idag och jag kan kanske förstå hur du känner det. Har själv en kronisk sjukdom, men inte dödlig i ordets bemärkelse.
Jag har läst dina ord, alla övrigas ord flera gånger idag och alla har skrivit så fint och bra och en sak är vi alla överens om, vi lever här och nu, om nästa timma, dag, vecka och så vidare vet vi inget.
Hoppas du får all den hjälp du behöver vad gäller sjukdomen och smärtorna, känner du att du inte får det så kräv mer av vården. Jag hoppas också att du och Sonja och Marianne kan ta vara på varje litet guldkorn som flyger förbi.
Tänker på er och skickar mina varmaste tankar och kramar till er och även till alla övriga här i dagboken från Iris