fredag 16 december 2011

Dagboken

                                                                                  Dagboken 15 december 2011. Fin dag med tom verksamhet. Små smärtilar över rygg och bröst rätt så lätt att häva. Hoppas det gick bra för dig Doris och hoppas läkaren bad om ursäkt. Det har blivit nästan som i barndomen man börjar räkna ner dagarna. Låt så mycket som möjligt av de åren komma fram åtminstone de glada och goda. Krya på er alla. Carpe diem                                            Klockan är 00.24

9 kommentarer:

  1. Så har jag sett Svinalängorna...i denna natt
    Det räcker inte att säga att filmen är BRA
    att skådespelarna är BRA. Det här måste nog vara något av det bästa som gjorts "i detta tunga ämne"
    Barn som far illa, vuxna som far illa, spritens djävul som härjar. Barn som far illa är ju värst av allt. Och just nu i denna stund när verklighetens rubriker berättar om ett barn som mördat ett barn. Jag brottas nu med känslor som är som ett stormande hav och vet inte hur jag ska hantera detta när jag försöker ta mej till min bädd. Men jag skulle inte vilja ha filmen osedd och jag kan inte låta bli att rekommendera Er alla som får möjlighet att se den. Det är nog väldigt många som haft det precis så som filmen berättar. En omtöcknad Sven Lindh önskar er alla en god natt och en god morgon...

    Carpe Diem...ja sannerligen blir detta allt viktigare att förstå....carpe diem

    Sven Lindh

    SvaraRadera
  2. Här i Skåne spöregnar det. Ingen julstämning alls. Men jag tänkte baka pepparkakor och då dyker ju julkänslan upp. Ha en fin helg.

    SvaraRadera
  3. Morrn Gösta och alla andra här i vår lilla "familj"! Lider med Dig Gösta och din värk, men du kan hantera den, du är så stark! Ja, jag har tänkt mycket på Doris också, hoppas allt gått bra.
    Du har så rätt Gösta, man tänker tillbaka på sin barndoms jular, mycket snö , glädje och värme och några julklappar. Minns julottan, vi åkte med släde,jag minns facklorna, det knarrande ljudet från den gnistrande snön....
    Så kommer verkligheten ifatt en när man läser vad du skriver Sven! Det är en hård och grym värld därute! Har inte sett filmen, vågar nog inte heller. Att en 10-åring dödat ett litet barn, det är fruktansvärt! Tänker på båda pojkarnas föräldrar nu! Man försöker att inte tänka på allt som händer, men man tar det till sig.
    I sådana stunder blir varje liten sak som piggar upp dagen så viktig!
    Idag kommer det litet snöflingor dalande här utanför, det är grått och ruggigt.
    Jag tänker ta en liten promenad med en julblomma till en av mina äldre vänner, som miste sin son i somras, deras jul blir inte vad den varit. En blomma, ett besök, ett telefonsamtal betyder så mycket.
    Ha en bra dag alla, så hörs vi snart här igen!
    Kramar och carpe diem!
    Christina V-ås

    SvaraRadera
  4. Hej alla vänner...
    Bra Gösta att du kan hantera smärtorna med smärtlindring. Det är mycket värt, gör livet drägligt att leva och att ha ont tar mycket energi...Igår anade jag också en slags förväntan hos dig, en bra dag (kanske Svens beskök via Skype)
    Svinalängorna...Såg filmen när den hade premiär, mitt tonåriga barnbarn såg den strax efter och vi berördes lika djupt. Många tårar..
    Har haft dessa problem på nära håll, inte i familjen men ändå nära. När barnen var små, vid jular, midsommar och högtider, hur de fick fly hemifrån. Men nu är barnen vuxna och har klarat sig förvånansvärt bra, starka människor..Ofta blir dessa barn maskrosbarn, de står starka sedan när det blåser. Men inom sig har de säkert sår att bearbeta. Tror också att det är mycket nyttigt att se det svåra i livet och försöka förstå och kunna känna empati. Livet är en prövning för många. Så detta är en viktig film att se. Men nu önskar jag er en bra dag..

    Varm Kram
    Maggis

    SvaraRadera
  5. Hej Gösta!
    Skönt att du hade en fin dag dag igår trots en del smärtor, som du kunde kupera bra. Hoppas även denna dag går i de positiva tecknen.
    Har inte sett Svinalängorna, men förstår på er övriga att den är sevärd.
    Tänker också på tragiken som slagit till i Ljungby och hur fruktansvärt det måste vara för båda familjerna, var och en på sitt sätt. Man kan inte fatta.
    Undrar hur det gick för dig Doris hos läkaren, vi tänker på dig och funderar på dig.
    Nu har mörkret lagt sig över gatorna, julbelysningarna är tända i alla fönster runt omkring, men än har jag inte sett någon tända sin gran, hoppas det dröjer till närmare julafton. Jag har den uppfattningen att den inte ska tändas förrän julaftons morgon.
    Nu önskar jag dig Gösta och Sonja och alla mina vänner här en fortsatt bra dag och kväll!
    Varma kramar från Iris

    SvaraRadera
  6. Hej igen...Nu är det jag igen
    Om ni inte har sett "Allt för Sverige" på SVT1 så SE den...på SVT-Play..ligger kvar tills 18 jan. Den är ljuvlig, underbar, vacker, rolig, sorglig ja, den har ALLT. Något efter julhelgerna kanske. Såg just söndagens avsnitt på repris, massor av skratt
    Kram/Maggis

    SvaraRadera
  7. Hej Gösta, Sonja alla i tomtefamiljen!

    Ni vet väl alla vid det här laget att tomten bor i Gesunda, som ligger nära Mora?

    Har varit på varmare breddgrader ett tag, och blivit väl uppmärksammad om hur det känns när man inte alls förstår invånarnas språk. Får en aning om hur flyktingar och invandrare kan uppfatta att komma till Sverige, och inte alls bli förstådda. Tur att kroppsspråket och musiken finns som är internationellt.
    Det fösta jag gjorde vid hemkomsten var att läsa Göstas dagbok, och den är verkligen förenande, och visar på att ett ord eller fler kan betyda så mycket för många. Bara känslan av att någon tänker på en kan skänka glädje och värme en hel dag.
    Sänder med lite julkänsla i form av en gammal fin julvisas "Tomtens julvisa" första vers.

    Tomtens julvisa.

    Under yvig gran, hundra mil från stan
    ligger tomtens lilla nätta stuga.
    Stugan är så grå, fönstren är så små,
    dörrn så låg så tomten måste buga.

    Adventshälsningar från Christina i Mora

    SvaraRadera
  8. Hej Gösta !
    Besöket hos läkaren gick bra,Han ursäktade sig att det blivit så här, det var en stor operation,fick gå på djupet och att han lagt in två nät samt att han inte kollade av med Prc-prov när jag var på besök, för då hade han upptäckt att det var en infektion samt gjort ultraljud och sett att det var så mycket vätska i magen. Kommenterade att jag hade ingen feber vid besöket.Vilket jag talade om att jag hade feber 38,9, men enligt deras termometer hade jag 36,9.Då hade jag kollat med två termometrar hemma.jag förklarade att när jag kom in på kvällen och ambulanspersonalen hade kollade hade jag bara 36,7.Inne på akuten hade jag 39,9.Tror att det är dags att ni gör en koll av hur era febertermometrar funkar. Ingen kommentar.
    Men nu var han noggrann flera prov och återbesök och att jag kolla på febern.Mina anhöriga vill att jag går vidare och att jag ska läsa journalerna.Just nu har jag inte ork.Läkaren jag hade vid besöket av mitt höga blodsockervärde. Han fick inte vara kvar på vårdcentralen enligt min diabetessköterska.
    Det var också en underlig figur.Hade allt skötts ordentligt båda gångerna hade jag sluppit undan med allt lidande.
    Men jag satte in dagens ros till båda läkarna och vårdpersonal som hade hand om mig.Dom var helt underbara.
    Nu ska det bli TV i kväll och bara kopplar av.
    Hoppas att du och Sonja får en bra Kväll och har det riktigt gott,även övriga här i dagboksfamiljen. Kram till er alla.
    PS Mordet på den lille fyraåringen är tre mil härifrån.Fattar inte att sådant kan hända. Vilken ond värld vi lever. Vi behöver många ljusglimtar DS

    SvaraRadera
  9. Varför titta på så hemska filmer? Verkligheten är tillräckligt hemsk ändå. Ta vara på glädjen för sorgen gör sej påmind ändå.Tro inte att jag inte har mord sjukdomar och sorger och bedrövelser emellanåt.Men när jag börjar leva och vara glad igen,dåutsätter jag mej inte för våldsfilmer och deckarböcker.Har aldrig förstått underhållningen i deckare och mord.Nu gläder jag mej åt att Dallas blev hyllad i TV.Kram till er alla.Hälsningar Hasse.

    SvaraRadera