fredag 27 januari 2012
Dagbokskorn
Dagboken 27 januari 2012. Har under dagen hittat ett ställe för att göra en bok. Vet inte när den blir färdig men det känns bra. Äntligen en av drömmarna som blir något av. Tack till alla er som bidragit. Kommer att låta den komma ut på något vis. Carpe diem Klockan är 23.18
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gomorron Gösta..Idag var jag den första i dagboken till att gratulera dig..
SvaraRaderaJag blir så uppriktigt glad att du så smått påbörjat en av dina drömmar,det kommer att ge livet mening åt dig...Kram till dig
Skall snart till "stan" och ta med det 17-åriga barnbarnet för att prova ut glasögon. Återkommer ev senare
Önskar alla en bra dag
Varm Kram
Maggis
Gösta, vad glad jag blir! Det är fantastiskt att du vill skriva en bok! Den kommer att bli mycket uppskattad av många! Önskar dig lycka till från hjärtat!
SvaraRaderaIdag skall jag gå på en uppvaktning till en 70-åring, har köpt en liten blomstergrupp, hoppas han blir glad!
Det blir öppet hus, så folk kommer och går.
I övrigt har jag inga planer för dagen, men man vet aldrig, vad som helst kan hända.
Jag hoppas att du Gösta, Sonja och alla mina andra vänner här får en skön och avkopplande dag!
Carpe diem!
Christina V-ås
Hej Gösta o Sonja !
SvaraRaderaGlädjande att du tänker skriva en bok
Uppfylla dina drömmar,jag önskar dig lycka till av hela mitt hjärta. Vi här är i dagboksgänget stötta dig verkligen.
I dag ska vi åka i väg och fira vårt barnbarnsbarn en liten Mija som fyller ett år. En lugn morgon och förmiddag och inget middagsproblem heller,bara njuta resten av dagen.
Christina tänkte på dig när jag inmundigade mina bruna bönor och fläsk. Toppengott,bort med din gallsten inget att hålla på.Jag kämpade i tio år innan jag tog beslutet att opererar mig.Hade då under tiden haft återkommande gallstens anfall.
Önskar er alla en bra och en skön dag var ni än tänker att göra. Kramar och hälsningar från Doris
Jag vill berätta om Rune 76 år som bodde granne med mamma då mamma bodde i lägenhet. Jag träffade Rune idag på gågatan i Mora. Vi visste att han varit sjuk men inte vad och nu berättade han för mej. Han hade drabbats av PROSTATACANCER.Den var aggresiv och ahn hamnade på Falu Lasarett.8 prover visade alla högsa värden av aggresivitet i cancern DET FANNS INGET ATT GÖRA sa läkarna i Falun. Rune stod på sig och sa att något fanns väl att göra som strålning eller cellgifter. Men nej det var ingen ide sa läkarna, det var enkalst att låta naturen ha sin gång. Rune stod på sig och KRÄVDE att få en rmiss till Uppsala. Det är ingen ide för de tar inte emot dej då du är för gammal, sa läkarna. JAG VILL ÄNDÅ HA EN REMISS TILL UPPSALA, sa Rune och MOTVILLIGT skrev läkaren en sådan. Det gick inte många dagar förrän Rune fick ett brev med en kallelse till Uppsala och han for dit med bussen. Läkarna där sa att VI KAN HJÄLPA DEJ. Men, menn sa Rune, i Falun sa de att inget fanns att göra och att jag var för gammal.
SvaraRaderaNej då du får vara med i en forskningsgrupp här så ska vi hjälpa dej. Rune skrev på papper och så började behandlingen. Under behandlingen som bestod i 26 yttre strålningar och två inre via ändtarmenen med stavar så sa en kvinnlig läkare till honom ATT DU KOMMER ATT BLI FRISK. För ett år sedan var behandlingarna klara och alla värden var tipp topp, Rune var FRISK. Idag satt han ute på gågatan leende med en cigarett och berättade för mej att man ska begära att FÅ KOMMA TILL UPPSALA. Det räddade hans liv trots att läkare på Mora Lasarett sagt att hans aggressiva cancer var obotlig, trots att läkare på Falu Lasarett sagt detsamma samt att han var för gammal för att Uppsala skulle bry sig.
Rune stod på sig tack och lov.
--------------------
Jag berättar detta på dne här sidan för jag tro att många med samma diagnos och problem läser denna sida
Sven Lindh
Vilken solskenshistoria Sven...De Du berättar kan säkert ge ett hopp för alla som har någon form av cancer....
RaderaOm man orkar eller har någon i sin närhet ska man kräva att allt görs som finns att ta till...så länge de finns liv finns de hopp.....
Stina strax utanför Norrtälje
Hej Gösta!
SvaraRaderaLäser med stor glädje att du hittat ett ställe för din bok. Oh vad vi alla ser fram emot att den nu blir verklighet! Du är fantastisk, jag måste bara få säga det igen.
Läser också med stor glädje Svens berättelse om Rune. Fast i den glädjen finns ett litet smolk - varför kan inte alla läkarna se samma saker som dom gjorde när Rune kom till Uppsala? Men tids nog kommer vi säkert dit också, det är min optimistiska tanke kring svensk sjukvård. Vi ska bara bli bättre på att ta hand om alla sjuka, och gamla också för den delen.
Gösta, hoppas din och Sonjas dag varit så bra den bara kan och att ni får en skön kväll och en god natts sömn. Till alla övriga vänner här i dagboken önskar jag det samma!
Varma kramar till er alla från Iris
Hej Gösta!
SvaraRaderaJag blev så glad när jag läste Din dagbok i dag!
Helt underbart att Du hittat någon som hjälper
Dig med en bok. Du är en duktig skribent o en
fantastisk människa!
Hoppas Du o Sonja haft en bra dag. Såg på TV att
Ni har mycket snö uppe hos Er. Här nere i söder
har vi bara ett vitt pudertäcke på marken o någon minusgrad.
Ha en bra fortsättning på dagen! Det önskar jag
alla!
Kram från Elisabeth, en medmänniska från Skåne
Sven...Så bra att du tar upp detta på denna sidan. Men jag tycker som Iris om smolket i bägaren. Din mammas f.d granne hade nog hört talas om att i Uppsala finns de duktiga läkarna/specialisterna på cancersjukdomar, så han hade nog lite kunskap om det. Inte lätt för en sjuk annars att stå på sig och kräva annan vård om man inte känner till något annat, man förespås ju att lita på läkarna. Tyvärr beror det nog också på om man har tur och bor på den rätta platsen där den bästa vården finns. Jag vet några som inte blivit erbjuden vidare vård på hemorten och själva sökt sig till Uppsala och blivit hjälpta.
SvaraRaderaMen jättebra att du tar upp det här, en viktig sak som många bör få kunskap om. Kanske som Iris säjer en gång i framtiden så, får vi hoppas att alla blir erbjudna den bästa vården, oavsett ålder(det är mycket en politisk fråga).
Här har vi en 100-åring som fick pace-maker vid 99 års ålder och mår strålande. Så hopp finns det ju alltid
Kram/Maggis
Kära Gösta och Sonja alla mina vänner här.Nu kan jag läsa och skriva igen.Har inte kunnat scrolla på flera veckor.Tur att ni andra är smartare och hittar nya vägar.Här i Halmstad har vi oplogade isiga gator och kallt.Solong som vi sa förr! Maggan.
SvaraRaderaGo¨kväll Gösta, Sonja och alla rara..
SvaraRaderaÅh, vad glad jag blir när jag läser att Du ska skriva en bok, Du med Dina kloka ord och att låta andra få ta del av dem är stort! Jättekul.
Ang Svens inlägg om Rune - så är det tyvärr så, att vården beror dels på var i landet man bor, och dels på kontakter,en arbetskamrat till mig fick cancer i skelettet, var jättesjuk, men hennes man var kompis med en läkare på Karolinska, 50 mil härifrn, och han ordnade så att hon fick komma dit, ryggmärgsbeh. bl a. Detta är 4 år sedan och hon har blivit helt frisk!! Så det gäller att även ha de rätta kontakterna, men så ska det ju iinte vara, men så är det med det mesta här i livet. Ungdomar idag får inga jobb om dom inte har kontakter, och det är inte alla förunnat.
Idag gick jag helt bet på Melodikrysset, och försökte istället lösa krysset i lokaltidningen, men det var likadant med det.
Nu ska jag lösa kryss i Året Runt, får se om hjärncellerna vill arbeta mer idag...
Ha det nu gott alla goa, så hörs vi imorgon.
Kramisar från Ingalill