lördag 7 januari 2012
Dagboksnotis 07 januari
Dagboken 07 januari 2012. En inaktiv dag. Sonja har bakat lite matbröd för att få dagen att gå.Det måste finnas något okänt i huset när det är sådan åtgång på bullar och matbröd.Huvudsaken att tiden går. Vi väntar på något men vi vet inte riktigt vad men det kommer väl som en stor överraskning förhoppningsvis något glatt. Tiden går annars åt till vilobädden i omgångar det är väl ungefär tio till femton minuter mellan intervallerna. Försöker ändå få något sammanhang på dagen. Carpe diem Klockan är 23.34
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är en liten mus som jagat landet kring för att hitta mat till mej och min musfamilj. I södra delen av landet fanns inget ätbart, bara söta äckliga spettekakor och där stod en fet en och sjöng.."jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv" Nej vi flydde uppåt i landet. I de stora städerna var det bara stress och oljud. Vi passerade Mora och bodde en tid hos Hoa Lindh men maten tröt och till slut fanns där bara hårt bröd och gamla morötter. Vi såg då på ett paket som Hoa fick från någon på ett ställe som hette Rörön, ett paket full med härliga bullar, namnet Gösta o Sonja...
SvaraRaderaDit måste vi ta oss
Vi hoppade ombord på buss 45:an när busscaffisen var ute och tog en rök och så hamnade vi här.
Nu har vi varit hos Gösta och Sonja i Rörön i fyra veckor. Vi har mumsat på bullar hela dagarna och blivit feta och runda. Gösta har nog börjat ana oråd men jag tror att de är så snälla att de låter oss bo här och fortsätta mumsa bullar. Vår musfamilj har nu växt till 68 små möss och vi har det gott inne i väggarna och i Göstas gamla ryggsäck på vinden.
Morgan Mus med familj
Morrn Gösta och Sonja! Blev riktigt uppiggad när jag läste dina rader idag och även Morgan Mus´s.
SvaraRaderaJa som man säger "ni är aldrig ensamma", inte bara du och Sonja som gillar bullar! Någon/några äter dem i smyg....
Förstår, att du behöver din vila, bara att acceptera, men nu behöver du inte vara ensam, Sonja finns där och pysslar om dig (tack Sonja).
Idag har vi åter ett nytt oskrivet blad att fylla. Innerst inne hoppas vi väl alla på att något skall hända, när kvällen kommer vet vi vad.
Idag är det kallt och klart och -5 gr ute. Som vanligt sitter jag och tittar på sport och beundrar den energi och ork alla tävlande har.
Nu är alla helger över och "vardagen" tar vid, så snart kommer man igång igen med möten, konferenser och dyl. Inte utan, att man saknar dem man brukar "arbeta" med, så det blir kul att börja igen.
Gösta, Sonja och alla er andra här i vår familj, hoppas att dagen blir trevlig för er och att ni
får något som piggar upp. Som ni förstår, lever jag efter mitt motto: carpe diem!
Glöm inte, att ett leende kan göra mycket.
Kram!
Christina V-ås
Hej Gösta & Sonja
SvaraRaderaGott att ha något att hålla sig sysselsatt med. Och bra för dig Gösta att kunna vila när du behöver, dock vara uppe lite mellan varven.
Hoppas dina ben och såren du hade på armbågarna är bättre nu...Och likaså att Sonja mår bättre
Christina V-ås...Är lite nyfiken vad det är för möten och konferenser....Är du med i någon förening. Roligt om du vill delge oss ?
Gråmulet här idag och någon +grad...skall ändå ta en promenad.
Ha en go dag alla här
Varm Kram
Maggis
Hej Gösta!
SvaraRaderaJag blev också riktigt uppiggad idag när jag läste din dagbokstext och även Morgan Mus text (vem nu det kan vara??)
Hittills idag har jag bara fyllt min dag med mat och kaffe och en liten stunds vila. Här duggregnar det och är grått på utsidan, men snart är det dags för mer fika och lite levande ljus, så att den varma goa stämningen infinner sig och sen en liten brasa i kaminen på det så blir det stugvärme också.
Hoppas Sonja och du lyckats fånga något positivt under dagen, eller kommer det kanske senare på dygnet, man vet aldrig vad som dyker upp. Önskar jag hade några av era goa bullar som Sonja bakar, men håller väl till godo med mina pepparkakor och lite rester av julgodisen till kaffet.
Varma kramar till er båda och till alla våra gemensamma vänner här i dagboken från Iris
Hej Gösta med vänner!
SvaraRaderaDet är nämligen så här att Morgan Mus har fått sin mycket fantastiska och uppfriskande berättelse om musfoten. Här kommer den verkliga berättelsen:
Göstas och Sonjas bröd har sen en längre tid försvunnit på rekordfart, och de har lagt sina näsor i blöt, och även tagit hjälp av Dina och Dorinda (ur boken"Det blåser på månen"), men gåtan har förblivit olöst. Varför går Sonjas bröd åt som smör i solsken? Foket i bygden runt Rörön har även kommit med förslag att ex det har gått till det stora "Brödlotteriet", eller som det också heter "Smaskigt bröd till foket". Men en lycklig brödvinnare MoraSven, som är riksbekant snart i hela Sverige har låtit meddela att det var flera veckor sen som han var en lycklig vinnare, och istället jäser hans mage av ilska stundvis för han har fullt sjå att vara en föredömlig samhällsdebattatör i nästan helkända Mora Tidning, Dalademokraten och naturligtvis Snällposten, som har börjat segla upp i kampen för alla som behöver glädje, rättvisa och klokskap till alla som vet att det som Gösta säger "inget är svårare än det görs till". Men nu var det som sagt frågan om brödsvinnet från Gösta och Sonja. Sanningen är att jag har en utomordentlig dålig orienteringsförmåga, så när jag så innerligt gärna ville besöka Göstas lilla mysstuga (bloggbilden), så visste jag ingen råd. Då ryckte MoraSven in som den riddare han är. Han erbjöd sig lite brödsmulor från tidigare postförsändelser från en viss ö. På detta sätt så började han snitsla en bana för mig, men smulorna tog tyvärr snabbt slut för han hade naturligtvis själv inmundigat det bästa i sin kagge i säkert förvar. På detta viset kom jag bara till Orsa där jag såg skymten av Kalle med vänner, och det var till viss del mycket själsligt berikande för jag gillar musik och sång. Tror nästan att Kalle skulle kunna tänka bjuda in mig till nästa sommarprogram, så då får jag möjlighet att omnämna Sonjas fantastiska bröd, men risken är då ännu större att det får en strykande åtgång i hela riket... Så nu hamnade jag bara i Orsa där de en gång slapp betala kommunalskatt för de hade så mycket skog, men det är nog nästan en saga även nu.
Hur som hellst är jag och säkert många fler fundersamma på Göstas blogghus hur det ligger till. Skulle tro att Gösta redan har berättat för länge sen, men det var före min tid. Kan det vara så att den riktiga tomten bor där?
Skönarhälsningar från Christina i Mora.
Återkommer.
SvaraRaderaMaggis, jag är med i PRO, har varit sekreterare, men hoppar numera in som det ibland. Deltar även i aktiviteter på mötesplatsen, konferenser, föredrag, uppträdande m m.
Hoppas dagen är forsatt bra för er alla och Sonjas bullar (snart världsberömda) gör mig verkligen sugen. Får ta kaffe nu med bara "vanliga" kubbar!
Carpe diem.
Christina
V-ås
Tack Christina....Låter bra detta, viktigt att hålla föreningslivet och PRO vid liv...grannarna här intill är också aktiva och det håller dem unga och alerta.Och vilka skrönorberättelser, de måste komma från skrönorlandskapets hemort Dalarna alltså...Ljuvligt att läsa, vad ni kan få till det o Sonjas goa bullar som nu blivet kända i hela landet "lagom"...
SvaraRaderaKram till alla er berättare som förgyller livet
Maggis
Hej min vän. Mums gott med hembakat matbröd har också fixat det för någon dag sedan. Här är just nu söndagkväll -22 grader, lite för kallt tycker jag, ja minst tio grader för mycket. Hälsa de dina så gott, stor varm kram från Hjördis i Lillhärdal
SvaraRadera