torsdag 5 januari 2012
Dagboksnotis 05 jan
Dagboksnotis 05 januari 2012. Noterar att vi finns här men vet inte om det finns något från dagen att rapportera. Carpe diem Klockan är 23.55
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Morrn Gösta, Sonja och alla andra här i vår "familj"!
SvaraRaderaGlad Gösta att du skrev idag i dagboken, det känns alltid så tryggt.
Det är ju inte alla dagar man har något att berätta, allt flyter på normalt och så är det nog för dig och Sonja med.
Jag kan tala om, att jag satt uppe i natt och tittade på ishockey-matchen från Canada mellan Sverige och Ryssland. Juniorlandslaget vann guld! Det är med stor stolthet jag beundrar dessa unga grabbar, de kommer att vara i vårt kommande landslag många av dem.
Det var litet svårt att somna efteråt, drack mycket kaffe för att hålla mig vaken tills matchen började kl 2, men det var det värt.
Idag är det klart väder här, några minusgrader, så det blir nog att ta en promenad och vakna till.
Jag hoppas att dagen blir fin för er alla, tänker på dig Gösta, Sonja och alla andra med förstås. Det har blivit ett måste för mig att följa er alla här.
Skickar småsömniga kramar och ett carpe diem!
Christina V-ås
Gösta...Mellan jul och nyår för 2 år sedan tipsade någon mig om din blogg efter att hört dig i Karlavagnen. Då började jag läsa den. Nu skall jag börja från början och ögna igenom din resa alltsedan dess, i upp och nedgång. Nu är jag lite för att blicka bakåt(mer på sista åren) Trots allt så är jag/vi de vi är idag utav summan och upplevelser av dessa år som gått. Det innebär inte att jag inte blickar framåt, men inte som tidigare utan försöker som Christina i Mora säjer att det blir allt viktigare att leva i nuet(försöker varje dag)
SvaraRaderaI morron kastas granen ut
För julen är snart slut
Strax är det Tjugondedag Knut
Var sak har sin tid....
Nu ser vi fram emot ljusare tider
Mot ljuset, våren och sommaren det lider
Strålande dag idag, sol och klarblå himmel.
Kram till er alla o må gott
Maggis
Hej Gösta o Sonja !
SvaraRaderaGott att ni finns med och det är inte var dag man har något att berätta om.Men det är så gott att läsa att ni är med oss.
Här är strålande väder i dag så det får bli en promenad i solskenet. Nu känns det som att det är dags att städa bort julen,det får vänta till helgen är över.
I dag är det lutfisk som gäller, dopp i grytan blev det sista gången i går för denna gång.
Nu får man se fram i mot våren och ljusare tider.
Kramar och hälsningar till er båda och övriga i vårat gäng.Har en fortsatt god dag.Kram från Doris
Hej Gösta!
SvaraRaderaÄr så glad att du skrev i dagboken även att det inte fanns något att berätta om. Det gör inget om det inte finns något att berätta, det är inte varje dag man har något av vikt att säga, men att bara säga "här är jag" är gott nog! Kan berätta att det har inte hänt ett endaste något här hos mig idag heller, bara mat och kaffe och lite vila på sängen och det är ju inte mycket att "skriva hem om", men jag är här i alla fall. Och jag hoppas du och Sonja kunnat njuta av varandra, även om inget särskilt dykt upp i tillvaron. Jag hoppas kvällen och natten blir lugn och rofylld för er och mina tankar finns hos er. Till er och till alla här på sidan mina varmaste kramar från Iris
Om jag inte är så sprudlande som jag brukar så beror det på att jag just nu befinner mej EMELLAN
SvaraRaderaMan har kosntaterat att min bukspottkörtel inte producerar längre så jag måste ha insulin men.....
Man tog flera prov och så får jag gå och vänta. Jag har alltså för höga sockervärden just nu med alla de biverkningar det ger och jag tvinags gå och vänta tills lasarettet får fram en läkare eller vad.....innan jag får böprja med att få insulin så jag kan återfå bättre värden och må bättre. Ville Ni skulle veta ifall jag inte skriver så mycket så beror det på att jag mår dåligt pga min diabetes som ska åtgärdas men...så smångingom......Det finns inga läkkare på vC på Mora lasarett så det är väl därför....
Ha det
carpe diem
Sven Lindh
Hej Gösta med fammilj och alla i dagboksfamiljen både sympatisörer och andra som kanske kan få andra tankar av att läsa här!
SvaraRaderaIdag blev promenaden lite sen pga det spännande juniordlandslagets VM guld i Canada, men min natt sömn blir normalt ändå inte från på småtimmarna pga rastlösa ben. Så när jag kom ut, så gjorde molnen liksom kyllerbyttor i "tjejjfärg" och "killfärg" för att så smånningom lägga sig alldeles platt som om nån hade tänt kvällsbelysningen för att högläsa ur "Det blåser på månen", precis som jag gör förnärvarande. Det är en bok som verkligen kan rekommnderas även om den kanske är tänkt mer för barn och ungdomar. Den har en massa humor, fanstasi och samhällskritik i en salig röra. Den tar bla upp domstolsväsendet, och det gillar jag som är i klammeri med Försäkringskassan sen fyra år till baks. Det blåser hårda vindar i Sverige, och kanske även på månen. Jag fortsatte promenaden, och en grabb hejjade på mig som var ute och gick med tre vuxna,(som inte hejjade). Jag blev väldigt glad, och gjorde nästan en stående kullerbytta i tanken. Så kom jag att tänka på en liten episod för flera år sen. Vi var på studiebesök från jobbet i Stockholm för att titta på lite vårdcentraler då vi skulle starta ett kooperativ med arbetsterpeuter och sjukgymnaster i Rättvik. Minnet härrör sig från en bussresa då en skolklass stiger på, och frågar mig om jag jobbar på Skansen. Kommer inte ihåg vad jag svarade, men minns att vi hade en livfull pratstund. Så här efteråt funderar jag på varför just jag blev utvald, kan det varit för att jag hade en sjalett på huvudet eller kanske var det som idag när jag hade min för närvarande dubbla färggranna favoritkjol.
Så gick jag vidare på dagens promenad och passerade vattenföreningen mellan Orsasjön och Siljan, och då fick jag hörde ett väldans liv ungefär som man skulle kunna täde va dom sa. Kanske pratades det om att Mora lasarett, som ligger alldeles här har i veckan hundra års jubileum. Tänk om någon hade varit med från början när första patienten togs in, en liten pojke som hade brutit armen, och vårdades i 40 dygn om jag inte minns fel. Det var dass i början och hissar saknades, så ibland var patineter tvungna att bäras. Tänk vad det utvecklas eller avvecklas eller hur man nu ska uttrycka sig för nu är jag rädd att man anses som värdelös, så fort man inte förvärvsarbetar eller producerar något är risken att hamna sist i kön. Om någon undrar vad kafferepet var för något, så kan jag berätta att det var isflak som låg och skavde på varandra i strömmande vatten.
Det är mycket man kan få uppleva när man skor sina appostlahästar rejält om man nu har förmånen att kunna det. För något som om vi på landsbygden har rejält om alldeles gratis och i rik mängd är frisk luft.
Så skulle jag vilja tilägga att du Gösta är fantastisk som skriver varje dag i dagboken, med något litet undantag, men då har du verkligen giltiga skäl. Det är väldigt bra med goda vanor!
Goa helghälsningar från Christina i Mora
jo jag vill rekommendera er att lyssna på P1 radioteatern ikväll 19.00
SvaraRaderaTorgny Lindgrens Norrlands Aquavit
Det är en underbar skröna som bara skulle kunna skapats av Torgny denne underbare författare och filosof...och nu ges den som Radioteater
Missar ni den ikväll så går den på söndag kl 20.03 i p1 också
Sven Lindh
En bruntrast har setts i Växsjö
Radioteatern : Norrlands Akvavit
SvaraRaderaPremiär! Av Torgny Lindgren. Dramatisering: Gunnar Eklund och Agneta Elers-Jarleman. Regi: Agneta Elers-Jarleman. Musik: Cay Nyqvist.
Sänds även 8/1 kl. 20.03 och 15/1 kl. 00.02.
En gång frälste väckelsepredikanten Olof Helmersson en hel bygd. Många år senare kommer han tillbaka för att säga att han hade fel. Han har genomskådat allt – det finns ingen Gud och om man är död är man död. De flesta i hans gamla församling är borta, och av dem som finns kvar är det nästan ingen som vill lyssna till hans nya budskap. Torgny Lindgren medverkar själv som berättare när hans redan klassiska roman blir radioteater. I övriga roller: Stig Östman, Roland Hedlund, Lena Granhagen, Sara Arnia, Björn Gedda, Mirja
Sven Lindh
Till Sven & Christina, vännerna ifrån Mora:
SvaraRaderaIdag i Aftonbladet stod följande:
Jag vill uttrycka min stora tacksamhet till underbara personalen på avd 41 Mora lasarett, när min mor vårdades där Anna-Maria Matsson m familj
Såå...det finns hopp om framtiden, personalen på avd.är oftast underbara, tack & lov.
Till Sven: Förstår att du känner dig "låg" nu i mellanläget, usch jobbigt...Men det blir så mycket bättre sen när allt fungerar som det ska...Synd ändå att man ska behöva vänta..
Och Sven,jag återkommer om promenadbandet
Gösta: Jag önskar så att du kan sitta vid köksbordet, titta ut genom fönstret på det vackra vinterlandskapet och se lite småfåglar flyga förbi...Det kan ge lite omväxling
Trevlig kväll alla ni rara vänner här
Maggis