tisdag 10 januari 2012

Dagboksnotis 09 jan

              Dagboksnotis 09 januari 2012.  Utan notering inväntas morgondagen . Carpe diem           Klockan är 00.11
Upplagd av goff kl. 00:11

5 kommentarer:

  1. Anonym10 januari 2012 kl. 08:59

    God morgon Gösta, Sonja! Jag hoppas natten har givit dig en god vila och nu börjar vi på ett nytt dagboksblad.
    Här har det snöat och varit kallt i natt, man blir litet piggare när man ser ut och allt är vitt.

    Någonting som upprört mig mycket och som fortfarande gör ont, är nyheten om den pappa som lämnade sin 10-åriga son kvar i bara träningskläder utanför idrottshallen i Uppsala. Han ansåg, att sonen spelat så dålig innebandy, att han kunde få gå hem till Stockholm! Han tog pojkens ytterkläder och åkte hem! Det slutade med, att en tränare fann pojken och vad jag förstod så var det någon som körde honom hem till föräldrarna. Hur kan man behandla sitt eget barn på detta sätt??!! Detta finns i mitt huvud och det kommer att bli en foretsättning på detta. Barnen är ju det käraste man har.
    Nu har jag fått ur mig vad som snurrar i skallen idag.

    Idag skall jag på ett möte för att gå igenom uppläggningen av de musikkvällar som är planerade för närboende på vår mötesplats. En kväll i slutet på varje månad är tänkt. Det blir levande musik, kaffe, bröd och möjlighet att träffa varandra och samtala. Ett försök, hoppas det slår bra ut.

    Jag önskar er alla en bra dag,tänk på halkan om ni går ut, här är det snorhalt, sägs det.
    Kramar och ett carpe diem!
    Christina V-ås

    SvaraRadera
  2. Anonym10 januari 2012 kl. 10:59

    Maggan: Ett djur blir som en kär familjemedlem och sorgen känns lika stor. Man måste få sörja, och till slut har man sörjt färdigt och ser det ljusa igen och kan lyfta blicken framåt. Din kisse eller vovve har det bra nu och tassar lätt omkring. Det är du som har det jobbigt. Skickar en tröstekram till dig....Ett jobbigt år för dig, men nu hoppas vi att 2012 blir ett glädjens år sedan...

    En liten solskenshistoria i det sorgliga:
    En kväll för många år sedan besökte vi barn-barnet en flicka på 4-5 år. Hon grät förtvivlat och var otröstlig. Hennes kanin hade smitit och försvunnit. Men efter ett tag satt den plötsligt utanför trappan igen. Den var kvar i sitt hemvanda och bodde i stenmuren vid huset i många år. Den hade blivet en fri kanin. De matade den med morötter, knäckebröd och diverse godsaker, men sedan några år är den borta, ingen vet var...
    Massor av snö här idag. så nu har vintern kommit
    Önskar er alla en bra dag
    Varm Kram
    Maggis

    SvaraRadera
  3. Ingalill10 januari 2012 kl. 12:48

    Hejsan på er alla rara,
    ja, igår började det falla snöflingor här på västkusten, och imorse när jag vaknade var det cirka 5 cm snö utanför fönstret! Träden är vintervita, och det är enormt vackert, och ljust. Jag har ju påstått att jan inte vill ha snö, men, man är ju inte sämre kvinna än att man kan ändra sig..Lite grann räcker ju..
    F ö ska min kära systerdotter komma hit i e m, hon har med sin lilla ursöta chihuahua Karin, och dom ska sova över hos mig, ska blir såå mysigt. Till middag är det "beställt" spenatsoppe med ägghalvor, jag har bakat ett hårt och ett mjukt tunnbröd så vi ska smörja kråset. Vad gör man inte för de kära barnen. Kan inte förstå hur en pappa kan lämna sitt barn, som straff för dåliigt resultat i ett knattelag., vissa ska inte ha barn, det är så synd om många barn vars föräldrar pushar på och vill förverkliga sina egna ouppnåeliga drömmar.
    Vi alla bör vara observanta på sådant bereende i vår omgivning, och våga säga ifrån, även om det kan kännas jobbigt att lägga sig i..Civilkurage kallas det väl..
    Nu önskar jag er alla en trevig eftermiddag
    Kramisar från Ingalill

    SvaraRadera
  4. Anonym10 januari 2012 kl. 14:21

    Hej Gösta!
    Hoppas dagen har haft något gott med sig att både fånga och notera i dagens blad för såväl dig som Sonja. Själv har jag kommit in i en period av "inget-göra-idag"-varianten, alltså jag skjuter upp tills i morgon det som egentligen skulle gjorts idag (börjat plocka bort julpyntet ex-vis). Men var dag har sin tid och jag och vi alla har vår tid, som vi faktiskt gör vad vi vill med. Jag beundrar Christina och hennes olika engagemang, vilken glädje det är att bara läsa om dom!
    Det här med barn som far illa är en bedrövelse att läsa om, men som Ingalill skriver, alla måste vara observanta på sin omgivning så att inte något barn nära oss utsätts för otidsenliga bestraffningar bara för att man inte är tillräckligt "bra" på något som föräldrarna satt upp som mål för sitt/sina barn.
    Nåväl, Gösta och Sonja, hoppas som sagt ni har det lite mysigt så här på eftermiddagen med fika med gott dopp och lite varm och innerlig stämning. Och så ser jag fram emot morgondagens blad och ser om något noterbart finns.
    Varma kramar till er och också till alla våra gemensamma vänner här i dagboken från Iris

    SvaraRadera
  5. Anonym10 januari 2012 kl. 22:45

    Vilken värme o kärlek JAG plötsligt fick? Det kallar jag för empati.Tack till Maggis Sven Iris o Inga Lill.Alldeles överväldigad.Känner mej reda starkare.Maggan i Halmstad nu utan katt.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)