onsdag 23 november 2011
Larmet
Dagboksnotis 22 november 2011. Vaknade denna morgon av att personlarmet gick. Hade somnat till vid köksbordet och ramlat framåt och därmed startat det hela. Lite oroligt när det blir så plötsligt. Sedan har dagen flutit på som vanligt med Sonjas matresa och lite matstök. I början på december kommer Sonja att åka hem en eller två veckor för olika kontroller på sjukhuset i Uppsala. Det är de ordinarie kollen som diabetiker gör varje år samt ögonkollen också. Det är en del planering i samband med det också så att det fungerar med hemsjukvården och det som ska göras av dom . Man får ta en dag i taget. Sköt om er alla. Carpe diem Klockan är 00.14
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Gösta !
SvaraRaderaFörstår att du blev orolig när larmet gick på.
Hoppas att det nu ordnar sig till det bästa när Sonja åker ifrån dig ett tag och att du får den bästa hjälp av hemsjukvården så att du kan känna dig trygg under tiden.
Skönt att Sonja inte ska vara borta en längre tid.Men det är också viktigt med kontroll när man är diabetiker.Jag ska också på koll mitt blod sockervärde sjunker oroväckande mest nattetid.Ändå värdena ligger bra till på kvällen.Måste nog sänka insulin enheten
Har 26 på morgonen och 22 enheter på kvällen.
Men det är skönt att det fungerar med diabets sköterskan, jag tar inget för givet längre när det gäller sjukvården och efterkontroller.
Nu önskar jag dig och Sonja en fortsatt bra dag.Kramar och hälsningar till er båda samt övriga här.Doris
Hej Gösta!
SvaraRaderaVilket uppvaknande du fick av att larmet startade. Tänk så det kan bli, men å andra sidan så är det ju bra att det funkar så nu vet du ju det säkert också.
Nu får vi hoppas att hemtjänsten sköter sig ordentligt när Sonja måste åka iväg hem för sina kontroller, som ju är viktigt för henne att hon gör för sin diabetes och att ögonkollen också görs som den ska.
Men du är ju en klok man och tar man en dag i taget så brukar allt fixa sig, och funkar det inte som du önskar med hemtjänsten så får du ryta till åt dom. Men jag tror säkerligen dom sköter sig. Tomheten efter Sonja blir kanske det värsta för dig, men ni har ju telefon och vetskapen om att hon snart är tillbaka gör ju att ni båda har något positivt att se fram emot.
Hoppas dagen varit bra så här långt och att den fortsätter så för er.
Varma kramar till er från Iris
God eftermiddag Gösta, Sonja och alla andra här i bloggfamiljen!
SvaraRaderaVilket uppvaknande du fick Gösta! Nu vet du ju att larmet fungerar, men chockartat i alla fall.
Jag förstår, att du tänker mycket på hur det ska fungera med sjukvården när Sonja inte är hos dig. De är tvungna nu att verkligen visa vad de går för, annars måste du skrika till - på allvar!
Viktigt också för Sonja att få sin diabeteskontroll gjord och även kolla synen. Ni kommer att hålla telefontakt dagligen, så hoppas, allt går bra och Sonja snart är tillbaka igen.
Idag har det regnat mer eller mindre hela dagen här, riktigt mörkt och ruggigt.
Jag fick ett så kallat ryck och satte upp litet julgardiner i köket, gjorde litet julpyssel också. Här börjar alla butiker sin julskyltning (även om en del har tjuvstartat) och alla lördagar fram till jul får alla åka gratis med lokaltrafiken!
Tänker på dig Doris, hoppas att du fortsätter att få krafter tillbaka, vila så mycket du kan, tänker även på alla er andra som känner oro och inte mår så bra. Man önskar man kunde vara till hjälp.
Du Gösta har "skapat" en stor mysig familj här i bloggen, det betyder så mycket.
Sitter med mitt kaffe, min lilla saffransbulle och lyssnar på "in the mood" med Glen Miller. Får ett leende som jag skickar med till er alla här.
Ha en bra fortsättning på dagen.
Carpe diem!
Christina v-ås
att fånga nuet......carpe diem
SvaraRaderaidag fick jag veta via radions p1 att ett "nu" är 1-2 sekunder
så nu....(i 1-2 sekunder) vet vi att nu är 1-2 sekunder
det var en forskare eller vad det var som forskat på detta en längre tid och kommit fram till detta
nu ska jag fortsätta titta på fotboll och lyssna på alltinget
tjenix
Sven LIndh
världens vackraste små vita stjärnor fick jag av en snäll kvinna här i dagboken......