tisdag 8 november 2011

MÖTEN

Tisdag 08 november 2011. Nu börjar vi längta efter snö så det blir lite ljusare ute. Den här tiden förra året var det full vinter och snöplogning var i full gång. Det hölls rent kring den egna porten så det gick för besökare att komma in. Nu när det inte finns snö är det lite svårt men det går väl att föreställa sig det. Att låta det vara öppet in för att någon vill komma och göra en visit både i tanke och verkligheten går ju utan snö också. Vart det här bär iväg någonstans vet jag inte men hoppas att det var till någon. Carpe diem                                    Klockan är 04.29

8 kommentarer:

  1. God morgon Gösta och alla andra här i vår lilla "familj". Hoppas att ni alla haft en bra natt - tänker mycket på er!

    Ja, Gösta jag håller med dig, det är inte utan att man vill ha litet snö nu, det gör att allt blir ljusare också! Den 7 november fick vi den första snän här förra året.
    Någonting händer i vår natur, flera fågelarter som normalt har flyttat söderut, stannar fortfarande kvar! De kommer inte att kunna överleva här om och när vintern kommer! Tänker också på vintersporten som startar, nu har de lagt ut konstsnö! Man har t o m hittat jordgubbar i norra Sverige, vart är vi på väg?

    Idag läste jag i lokaltidningen här, att alla hundägare som rastar sina hundar på speciellt avsedda platser, nu riskerar, att deras hundar får i sig utslängt hundgodis! Godiset är "preparerat" med spik! Flera hundar har förts till veterinärer med spikar i halsen! Detta är hemskt, man undrar hur dessa människor är som kan göra något sådant! Har precis SMS:at till mitt barnbarn att se upp med den lilla chihuahuan!

    Jag hoppas att dagen blir positiv för er alla, kanske något trevligt händer som piggar upp tillvaron!
    Här har jag märkt att "ge ett leende" när man möter varandra fungerar! Har märkt, att det lättar upp bland människor.
    Ta hand om varandra, Gösta, du och Sonja får njuta av kaffe, Sonjas goda bullar och kanske litet korsord.
    Carpe diem!
    Christina V-ås

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Kolla in den nya artikeln om Gösta på ltz.se/berg



    //Sandra Högman, LT

    SvaraRadera
  3. Hej Gösta och Sonja!
    Här finns inte heller någon snö, bara grått dis och dimma. Utomhus alltså. Men jag känner ändå att just nu kliver jag på lite hemma hos er och tänker mig en god fikastund tillsammans med er. Bara tanken gör mig gott.
    Har precis läst Sandras artikel om din behandling, eller rättare "icke-behandlingar" mer än smärtstillande och så. Glad ändå att du nu fått morfinplåster så att du slipper belasta magen med för mycket piller. Sen är det ju svårt att sia om det här med cellgifter, jag har för lite kunskap kring det. Har du fått någon prognos från sjukvården om nyttan med cellgifter i dagens läge. Sen det här med naturmedel, några anser att dessa kan ha väl så god effekt som sjukvårdens läkemedel, men inte heller där har jag någon erfarenhet eller kunskap. Bra i alla fall att du fått ytterligare ett inplantat injicerat nu.
    Mina tankar finns fortfarande kvar hos dig nu vid köksbordet och virvlar runt. Men jag hoppas att ni har det så gott ni bara kan och njuter av fikat och resten av den här dagen, så ses vi i dagboken i morgon!
    Många varma kramar från Iris

    SvaraRadera
  4. Litet tillägg:
    Tack Sandra för din artikel! Du är enastående med dina artiklar om Gösta.
    Kram till dig också från Iris

    SvaraRadera
  5. Hej alla! Jag måste även jag liksom Iris ge ett stort tack till Sandsra som så skickligt följer Gösta med sina fina artiklar.

    Gösta: jag förstår dig fullkomligt, måste även tala om, att jag sedan 3 år följer en av mina nära vänner med samma status som du har. Morfinplåstret hjälper verkligen, skonar magen från alla piller!
    Som du nog förstår hjälper mig alla dina varma och kloka ord, när jag försöker vara där hos min vän för att stödja. Du har en styrka som är obeskrivlig! Man är verkligt liten, när man inte kan påverka det som sker. Väntan är inte det roligaste.
    Men Gösta, alla vi här håller ihop, försöker stötta varandra och tillsammans blir vi liksom "en ring" som är svårt att förstöra.
    Ta hand om er alla nu och forsatt bra dag!
    Carpe diem!
    Christina v-ås

    SvaraRadera
  6. Hej Gösta & Sonja
    Genom Sandras artiklar får vi veta hur det verkligen är så hon fyller en viktig funktion. Vill ändå säga: Så illa är det väl inte...du verkar som att du sluppit dina andningsproblem(vad jag förstår, har inte hört dig säga något om det) och morfinplåster verkar ju jättebra. Jag skulle ändå testa det naturpreparat som din kamrat har, det kostar inget att försöka i alla fall(lite pengar naturligtvis) men att chansa i livet är att man kanske vinner något istället för att inte försöka. Detta är vad jag skulle göra men vi är alla olika som människor. Att tro på något(placebo)kanske är lika viktigt som pillret i sig själv, så om man kan ta fram sin inneboende styrka är det bra
    novemberdag så jag är benägen att hålla med dig Gösta ang snön, men inte riktigt än, det räcker i december.....
    Varma kramar till er alla
    Maggis

    SvaraRadera
  7. Hejsan Gösta, Sonja o ni andra i vår "familj"

    Ja, du Gösta, snön ligger väl runt knuten och väntar att få storma in när vi som minst anar det. Att hålla rent för egna porten så att besökare kan komma in, som Du säger, det gör Du verkligen, in till ditt varma goa hjärta!
    Läste artikeln i LT, och förstår ditt resonemang, jag skulle reagerat på samma sätt.
    Svårt detta med naturmedel..om det hjälper vet man ju ej då det inte är testat, det enda man med säkerhet vet är att det är svindyrt..Jag har lite svårt för folk som påstår sig kunna bota och lindra, men Inte gratis, utan dom ska alltid ta hutlöst betalt. Har en bekant, som gått till en s k homeopat i 8 år, han blir bara sämre och sämre, och fattigare och fattigare...
    Men, som sagt, tror man så...
    Önskar nu er alla en trevlig tisdagskväll, det blir väl att lösa kortsord en stund, rogivande..
    Kramisar från Ingalill

    SvaraRadera
  8. Hej Gösta!
    Jag tänker på Dej och läser Din dagbok varje dag. Har även läst artikeln i LT och jag tror mej verkligen kunna sätta mig in i Din situation.
    Jag har flera bekanta som kämpar med allvarliga
    sjukdommar. Det är svårt att finna ord ibland.
    Jag hoppas och ber till att allt ordnar sig till det bästa. Hoppet är det sista som lämnar
    människan!
    Hoppas på en lugn natt och att morgondagen blir
    bra!
    Hälsningar även till Sonja o Marianne och alla
    andra i "dagboksfamiljen".
    Kram från Elisabeth, en medmänniska från Skåne

    SvaraRadera