tisdag 1 november 2011
Öppna tanken
Tisdag 01 november 2011. Tänk om det ginge att plocka fram en dröm och få den till verklighet vilken lycka. Egentligen är det bara att blunda och tänka hårt på den för den kanske tar form bakom ögonlocken. Det är ett sätt att komma bort från den grå vardagen och slippa känslan av sjukdom. Ta vara på all god energi som finns och dela den med andra. Carpe diem Klockan är 04.15
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Gösta o Sonja !
SvaraRaderaEn vacker dröm det skulle förgylla dagen.När man drömt en vacker och trevlig dröm vill man behålla den,men så vaknar man upp till verkligheten.
Idag känns det som jag vill krypa ner i sängen igen,drömma mig bort en stund till.
För det känns inte alls skönt,feber,illamående och det är inte gott att äta.
Nu har jag klagat tillräckligt.Nu måste jag försöka att göra så att dagen bli bra ändå.
Sänder tankar till dig som är en sådan stor kämpe och ändå tänker på oss.
Kramar och hälsningar från Doris.
Hej Doris. Vore jag som du så skulle jag krypa ned i sängvärmen igen och låta det värsta passera och låta vardagen passera utan att få skuldkänslor. Genom vilan får du kraften snabbare åter. Hälsningar Gösta
SvaraRaderaMorrn Gösta/Sonja!
SvaraRaderaJa du Gösta att få en vacker dröm att förgylla dagen, det vore fantastiskt.
Jag håller med Gösta, Doris, kryp du ner i sängen, vila litet till och få krafterna tillbaka!
Ja jag har ofta önskedrömmar, i synnerhet efter mina två sista bukoperationer. Hade livmoderhalscancer under 70-talet och sviterna efter den har nu givit mig tarmproblem. när jag vaknade efter sista operationen, då var det med en känsla: jag lever! Man värdesätter livet på ett annat sätt, får större empati och vill leta rätt på de små "guldkornen" (känner du igen ordet, Gösta) i vardagen! Inte riktigt förrän nu förstår jag hur mycket det betyder!
Du har hjälpt så många här i bloggen, många som tagit till sig dina kloka ord, så jag måste säga det igen: du är otrolig!
Nu kommer den helgen som för många känns svår, högtidlig också, jag önskar vi alla här tänker litet extra på varandra nu, räcka ut en visuell hand.
Jag önskar er alla en dag med ljusa drömmar, ta hand om varandra.
Carpe diem!
Christina v-ås
Hej Gösta & Sonja
SvaraRaderaDrömmarna, de är det som gör att man bearbetar svåra saker. Tror att man kan som du Gösta också blunda och föreställa sig en annan behagligare tillvaro (tankens kraft), så blir den i viss mån sådan. På tal om gårdagens tema, sorg, tröst o bollplank, en stor tröst för mig är att läsa andras berättelser. Alltid är det något man lär sig om livet som man inte tänkt innan. Litteraturen är en stor källa till tröst för många. Läser just nu en japansk författare om hans löpning och hans tankar och filosofi om livet, många tänkvärda meningar, som man inte tänkt innan. Har även fått hem Tranströmers dikter(skall försöka lära mig tolka poesi, haft svårt för det innan)
Doris, om det inte ger sig så ring sjukvårdsupplysningen 1177 om råd, det är ju inte så längesen du opererades.
Varmt idag, 10,5 gr på morronen, har inte varit så varm höst sedan 1953, kan det vara klimatförändringen. Hoppas på en bra dag för alla
Varm Kram
Maggis
Hej Gösta!
SvaraRaderaTack för nya tänkvärda ord idag! Men idag får jag verkligen kämpa för att hitta lite god energi, men skam den som ger sig. Jag brukar ha förmågan att hitta små guldkorn även när det är som mest grått, för det är det utomhus här hos oss idag.
Jag hoppas att ni ser något positivt som svischar förbi, som ni kan ta vara på. Det är ju inte så mycket som behövs för att tillvaron ska bli så mycket bättre.
Alla här i dagboken skriver så mycket fint och upplyftande och det är en ynnest att ha fått "lära känna" såväl dig Gösta, som Sonja, Marianne och alla andra "familjemedlemmar". Vilken lycka den dag jag hittade din dagbok!
Ha det nu så gott det bara går och ta vara på varandra!
Varma kramar från Iris
Jag tycker det är så kul att Gösta har börjar kommentera inläggen igen...det är som på den gamla tiden. Vi kännr dej ännu närmare nu när du återkommer med inlägg utöver det du skriver i dagboken varje morgon.Det var nog det där nya Gevalia-kaffet med indisk mörkrost som gjorde susen. Jag må vara en idiot eller omåttlig lättlurad men när jag mår som sämst då tar jag en kopp kaffe....och börjar därifrån...att jobba mej uppåt i sinnet igen. Jag har egentligen ganska lätt att "deppa ihop" på grund av egen smärta eller andras elände och kamp men då försöker jag återgå till det "lilla" som en kopp kaffe och dricker den med något gott....och det blir då aldrig värre MEN ofta litet bättre och så litet bättre igen..Ibland kan jag deppa ihop så jag nästan ger upp men så kommer tanken "ge upp det kan jag ju göra en annan dag istället" Då brukar jag skratta lite åt mina egna tankar och så går det ett tag till....
SvaraRaderaDen här dagboken och Göstas finurliga filosofi har sannerligen hjälpt mej mycket i mitt eget mörker. Nu ska jag inte gnälla mera
Det är 12 grader varmt och skönt i Mora. Jag skulel vilja ta er alla med på en promenad runt den vackar vik av Siljan som går in i Mora, Saxviken och ut mot Tingsnär Udde. Så kunde vi gå längs älven, Dalälven den mäktiga och vidare hem till mej på en "gofika" på nymalda bönor och Rörö-bullar.
Livet kan vara ganska skönt också, där med kaffekoppen och en god doppebulle...
Nu önskar jag er en härlig kväll...Karlavagnen fritt ämne ikväll så det lyssnar vi på....så en skön natt till Er och en god morgon och mer gofika.....
Det finns några fina blockljus på Rusta som går på batteri och de är så äkta och doftar vanilj. Ulla fixade fyra till mej och det är så mysigt här i mörkret med dessa ljus. Ett tips bara
Sven LIndh