Oron inför återföreningen

Lördag 27 februari 2010 kl.04.18  Natten har varit nästan lika blöt som föregående samt att det har funnits lite pirr inför dagen. Nu har dagen kommit då jag ska få träffa min dotter efter 46-år. Det känns lite innanför bröstet att vara så nära och vänta. Lite undran finns också hur det kommer att kännas och möta henne. Kommer jag att palla för känslorna som kommer att bubbla upp vid att få se henne? Det är så mycke undringar över hur dagen kommer att bli. Jag hoppas verkligen att jag kan möta henne utan för stora känsloyttringar som skulle kunna skrämma henne. Som du ser dagboken så är jag rätt så okoncentrerad just nu men det tror jag att det är förlåtligt att vara. När det förflutit så lång tid så är det mycket frågor och många saker att fundera över. Jag tror att det kommer att gå bra fast det blir nog lite trevande i början. Nu återstår det bara att hämta kraft så jag kan möta henne utan att se för sliten ut och försöka vara naturlig. Carpe diem