tisdag 9 februari 2010

Sjukdomsbild

Tisdag 9 februari 2010 kl.04.29  Denna natt har inte varit den ljuvligaste. En blandning av frossa och bortdomningar i benen. Sömnen har ju blivit något störd av detta. Men annars mår jag som det ska vara med tanke på vad som är mitt liv idag. Att hela tiden balansera på vad som är rätt eller fel med sjukdomen. Ibland kan jag se att något ligger på pluskanten och försöker behålla det så mycket som möjligt. Men oftast gör den negativa sidan så stor påverkan att det blir svårt att ha någon glädje för längre tid. Jag avundas de människor som har det så lätt i livet. Och att börja jämföra mig med hur det skulle kunna vara för min del skulle inte ge rättvisa åt någon. När det känns som jobbigast är det väldigt lätt att bara låta sig svepas med av tröttheten och sova. Att skriva dagboken gör att jag måste börja väga allt på om det sårar eller om det kan ge någon tröst. För när jag låter dagboken vara öppen så får jag vara beredd på att ett felaktigt ord kan göra så jag kan få känna skuld. Jag kan inte vara säker på att när jag skriver ned sjukdomens påverkan och behandlingarna jag får är till någon annans nytta utan bara för mig själv.  Carpe diem

12 kommentarer:

  1. Morrn Gösta! Det gör mig ont att läsa att du har haft en jobbig natt! Önskar jag kunde göra något för dig. Du skriver så bra dina tankar och känslor och att du försöker behålla det som är på pluskanten. Det positiva du har upplevt är bara ditt, ingen kan ta det ifrån dig, det gör gott att tänka på det när det är extra jobbigt.
    Måste tala om för dig, att du har genom din dagbok fått mig att verkligen värdesätta livet och vara rädd om det, man vet ju inte hur länge det varar.
    Hoppas mina små, enkla ord ger dig en känsla, att jag finns med dig.
    Skickar med många varma kramar till en omtänksam och modig man.
    Carpe diem.
    Christina (mafina) Västerås

    SvaraRadera
  2. Gomorron på dej Gösta du är en sån otrolig man,att du trots din sjukdom orkar vara så positiv och omtänksam,och kan förmedla så mycke genom din dagbok varje morgon.Det är en ynnest för oss att läsa den,vi lär oss mycke fortsätt så länge du orkar o vill.Sen ska du inte ta åt dej av vissa kommentarer om nån tar åt sej e de dens problem du ska inte behöva väga dina ord skriv de du känner ha nu en bra dag tänker på dej många kramar helena

    SvaraRadera
  3. Bästa Gösta! Det är väl klart att du ska skriva ner hur du upplever din egen sjukdom och skriva ner de tankar som du bär på inför den och framtiden och allt annat som kan dyka upp i ditt huvud. Du ska skriva ner det du vill och sen får vi som läser din blogg fortsätta göra det eller låta bli.
    Jag har själv inte varit allvarligt sjuk i mitt liv hittills men har haft nära anhöriga som har levt och dött i cancer och haft förmånen att vi har kunnat prata om ALLT. Och jag tycker att det mesta ger en mening i livet både då medans de lever och sedan när de inte finns hos mej längre. Och som jag förstår det så ger det mening även för den som är sjuk i cancer. Det är ju en av alla sjukdomar som jag tror man måste få bearbeta i huvudet länge och ofta för att orka med att ha dom. Så jag vill tacka dej för att du delar med dej av alla dina tankar.
    Christin

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  5. Morr´n Gösta!
    Så har du åter haft en jobbig natt. Hoppas att du kunnat tygla dina smärtor något så när nu.
    Jag förstår inte varför du ska väga din ord på guldkant innan du skriver ner dem för det är ju din dagbok och vad du skriver där har ingen annan med att göra. Försök strunta i dom om du kan.
    Vet du i går var det en otroligt härlig dag med sol, men vad ser jag nu på morgonen "Det snöar" och det är cirka -2,5 grader ute.
    Jag skickar många många mjuka och varma kramar till dig. Carpe diem
    Ninni

    SvaraRadera
  6. Hej Gösta...
    Jag läser din dagbok varje dag.....Du ska skriva ur ditt hjärta, du behöver inte ta hänsyn till någon människa...DE ÄR DIN DAGBOK...Och dom som tar illa upp, behöver inte läsa den... De här är din sida, och de är det som gör den intressant att läsa..

    Ta hand om dig

    MVH Ann-Katrin från ÖSTHAMMAR

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  8. Hej Gösta!

    Jag säger som Ann-Katrin härovan - skriv ur ditt hjärta, bry dig inte om tanklösa kommentarer, som nog oftast är i all välmening. Man vill så väl men det blir så fel när man säger åt någon annan vad den ska göra, känna, vara. Bara fortsätt skriva vad som faller dig in, att skriva av sig är viktigt, eller på annat sätt få ur sig alla tankar man bär på. Du ger så mycket av dig själv och delar med dig av ditt liv och din vardag. Du måste säga ifrån när du känner dig kränkt, man läser ju detta helt frivilligt, så censurera inte dina tankar. Jag har själv svårt att säga ifrån och jag uppskattar verkligen när någon är ärlig. Man vet var man har den personen, det är verkligen någon att lita på.

    Hoppas att du får din välbehövliga vila natten som kommer.

    Många kramar från
    Gunilla A

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  10. Hej Gösta.Vi är så många som ser framemot att läsa din dagbok,så jag hoppas vi får ta del av den ett bra tag till.(Datorn krånglar,slår av hela tiden.)Men jag önskar dig lycka till imorgon med chatten.Hälsningar o kram från en medmänniska carpie diem

    SvaraRadera
  11. God kväll Gösta!

    Det var längesedan jag skrev har läst vad du skrivit varje dag.Fortsätt skriv vad du tycker och känner, ingen annan har rätt att ha någon åsikt om detta. Jag ser fram emot, att få läsa i morgon.

    STYRKEKRAMAR

    Ingalil

    SvaraRadera
  12. Det är många, som skrivit, att du inte ska bry dig, om nån inte gillar, vad du skriver. Håller verkligen med om det. Skriv precis allt du vill! Undrar, vad det är som gör, att du tagit bort en del inlägg idag? Är folk otrevliga mot dig? Försök att strunta i det i så fall. Hoppas dagen, som snart randas, ska bli bra!Ska snart släcka ner datorn och sova.

    Kram från
    En som vänder på dygnet

    SvaraRadera