Att få vara vaken

Måndag 31 maj 2010 kl.04.38 Innan dagen riktigt har börjat måste man se till att ha vaknat till riktigt.
Det gäller ju att vara på alerten utifall något intressant skulle dyka upp. Att vara vaken när det
är tid för det är viktigt så man inte missar någon viktig sak. Jag försöker att hålla mig vaken mer
under dagarna men det går dåligt. Så fort jag satt mig faller jag snabbt i sömn av något slag utan
att vara medveten om det förrän jag vaknar och undrar vart jag är. Helt utan att jag märker något
kommer sömnen över mig. Det spelar ingen roll hur spännande det är på tv:n eller något annat
så somnar jag till. För att undvika dessa händelser försöker jag ha något i rörelse ett tag men det hjälper inte. Ska försöka vara vaken en stund till men jag hinner nog somna innan jag skrivit färdigt. Carpe diem

Mors dag

                                 (((MORS DAG)))
Söndag 30 maj 2010. Denna dag ska vi hedra våra mödrar för vad dom betyder  för
familjen och vad dom gör i vardagen som tas för givet. Jag tycker att dom är värd en blomma 
som ger en färgklick i vardagen. Även de sjuka får ta del av färgklickarna som kan få lysa 
upp det grå. Carpe diem                                      

Om sista tiden

Lördag 29 maj 2010 kl.04.08 Ett utdrag ur veckans artikel i länstidningen i dag.

Enkelt och traditionellt. Gösta Olofsson vill inte ha någon storslagen tillställning när det är dags för den sista vilan.
– Huvudsaken är att det är lugnt och stilla, säger han.

Det syns att Gösta Olofsson har ont i kroppen. Han är krum och har svårt att hålla huvudet upprätt.
– I dag är ingen bra dag, berättar Gösta när LT hälsar på. Jag har tagit fem morfintabletter redan, men ingenting hjälper, fortsätter han.

Förra veckan besökte Gösta hälsocentralen i Svenstavik för att få både droppbehandling och ett nytt hormonimplantat injicerat. Båda metoderna syftar till att hämma tillväxten av nya metastaser. Men tyvärr känner han inte att någon av behandlingsmetoderna fungerar i den utsträckning som de ska.
– Det är precis som behandlingarna inte biter längre, säger han.

Det är nu mer än tre månader sedan läkarna räknade med att Gösta skulle ha avlidit i sviterna av sin prostatacancer. Han upplever att han lever på övertid och säger att han är tacksam för varje extra dag han får.
– Jag har hunnit med så mycket som jag inte visste om att jag skulle hinna. Det har varit tre fantastiska månader, säger han.

Samtidigt är Gösta Olofsson nyktert medveten om att livets slut är oundvikligt. Och han har inga problem med att prata om hur han vill ha sin begravning, utan tycker att döden känns naturlig.
– Många har svårt för att prata om död och begravning, men jag tycker att det känns bra att göra det. Jag är inte rädd för döden. Alla ska vi ju den vägen vandra, det är det enda som är säkert, säger han.

Gösta Olofsson berättar att han troligtvis kommer att vilja bli begravd i Strängnäs där både hans mamma och pappa tillbringar sin sista vila. Men det kan också bli kyrkogården i Storsjö Kapell där Gösta är född. Hur som helst vill han att själva begravningsakten ska ske i enkelhet, på ett traditionellt sätt, med de närmaste närvarande.
– När det kommer till musiken faller valet på ”Brusa högre lilla å” och ”Amazing Grace”, säger han.

Någon påkostad sten är heller ingenting som han anser vara nödvändigt.
– En gravplats ska inte innebära ett måste för de efterlevande. Jag tror säkert att jag kommer att finnas kvar i de anhörigas minne ändå, även om jag inte har den största gravstenen.

Han fortsätter:
– Så är det för mig när det kommer till min sambo som gick bort för fem år sedan. Jag besöker inte hennes grav så ofta, men hon finns i mina tankar varje dag.

Carpe diem

Adressen är: Länstidningen Östersund/Berg

Trygghet

Fredag 28 maj 2010 kl.04.35 Att ha en trygg plats i livet känns rätt viktigt. Därifrån kan man göra sina utfärder vart man vill och veta att den finns. Det är också viktigt att kunna ha en trygg bekantskapskrets som man kan dela alla sina känslor med. Men det viktigaste är nog en
trygg partner och plats att dela tryggheten på. När det sedan sker att den ene går bort så
finns på något vis tryggheten kvar som gör att det går att leva vidare. Jag kan tänka mig
att åka bort och göra besök på olika platser för jag vet att jag har en trygg plats att återvända
till. Genom att känna denna trygghet så är det också lättare att möta det som är på gång utan
rädsla för vad som sker. Natten har varit lugn och utan några avbrott. Carpe diem

Att se någon

Torsdag 27 maj 2010 kl.04.31 Visst kan det vara skönt att få skriva ner vad man tänker utan att
någon kan gör något åt det. Vad är det i dagens samhälle som gör att vi blivit så grymma?
Det spelar ingen roll vilken tidning eller vilka program på både radio och tv man läser eller
lyssnar på så kommer det fram saker om hur grymt det är. Det är knivhugg och skjutningar
på olika ställen till och med på små orter i landet. Det var väl ändå inte meningen att det
skulle bli så? Vi har tappat något på vägen och det är att bry sig om och att ge varandra
stöd i vardagen. Att ge ett litet leende till dom man möter och en hälsning till dom man
känner är många gånger vad som behövs. Det räcker oftast för att en människa ska uppleva
att någon har sett den och därmed blivit bekräftad. En enkel händelse som kan göra att det
inte sker något ont den dagen. Natten har varit lugn utan störningar. Carpe diem

Väntan

Onsdag 26 maj 2010 kl.04.24 Denna dag har börjat väldigt segt med en dator som tar flera minuter
innan den kommer igång. Jag blir irriterad på långsamheten. Det är inte bara datorn som är
sen. Senfärdigheten finns på andra ställen också. T.ex. när det gäller att få svar från vården.
En väntetid på en vecka kan kanske gå an men månader är lite väl länge. Den här dagen är
annars som andra att vänta och vänta. På vad? Det vet jag inte. Kanske på nya upptäckter
som kan ge bot eller att det kommer nya svar på prover eller något annat. Det känns som
att allting står stilla just nu som lugnet före stormen. Natten har varit bra i övrigt.Carpe diem

Så mår jag nu !

Tisdag 25 maj 2010 kl.04.22 Natten har varit lugn och jag har sovit större delen. Hur mår jag egentligen? Jag har en oro som ständigt följer mig. Tankarna går till hur det kommer att bli
i fortsättningen. Vilka blir nästa steg jag möter? En undran om det är sista gången som jag
kan kliva upp och var nästa smärtattacker kommer? Det är hela tiden dessa saker och lite
till som jag funderar på. Jag vill inte att dessa tankar och funderingar ska få ta makten och
därför försöker jag skriva dagboken varje dag för att försöka hålla de mörkaste stunderna
borta från tankevärlden. Genom alla kommentarer får jag också stor hjälp till att hålla de
mörkaste tankarna borta en del stunder. Utan den respons som jag får skulle det nog inte
blivit någon längre tid med skrivandet. Sedan har jag tankarna på de människor som har
det värre och det hjälper till att fortsätta att kämpa lite till. Carpe diem

Öppningen

Måndag 24 maj 2010 kl.04.23 Detta är en morgon med känslorna spretande åt olika håll. Det finns
ingen tanke som är tydligare än någon annan. Kanske det beror på osäkerheten i vart allting
leder. Vissa tankar går mot det oundvikliga och andra mot ett hopp som inte har visat sig på
något vis. Troligen är splittringen för stor när bägge delarna ska försöka samsas på samma
tid som ingen vet något om. Hur det ska kunna finnas någon lösning på allt är för mig en gåta.
Det oundvikliga verkar ändå få överhanden över skeendet i kroppen och det resultatet vet
nog läkarna om fast det inte sägs rakt ut längre. Hela biten verkar ha fått hänga i luften för
länge och därför har det flyttats omkring hela tiden. Men nu verkar det kunna bli lite ordning
på det hela för det kommer fasta läkartider. Det har gått så långt att det går inte att låta saker
bero längre utan måste tas mer på allvar. Äntligen har skygglapparna fått gjort sitt. Carpe diem

Olika känslor

Pingstdagen 23 maj 2010 kl.04.20 Natten har varit lugn och inga störningar har skett.
När en känsla av något slag tar tag i en känns det ibland som en rysning eller något krampaktigt.
För att befrias från obehaget börjar jag känna efter om det är något som sker i kroppen eller om
det är bara känslan. Det blir precis som något som kryper i hela kroppen och det är svårt att få
något riktigt tag om det hela. Ju mer jag känner efter eller tänker på det ju besvärligare blir det.
På ryggens vänstra sida är det som att något kryper under huden men när det kotrolleras syns
ingenting. Detta ger större oro och så kan det byggas upp till nästan vad som helst. Det blir tankar
om att det växer något konstigt inom en. Det kan pågå ett tag till något annat drar till sig större
uppmärksamhet och känslan kan vara borta ett tag. Vädret växlar mellan regn och sol men det går
ju inte att göra något åt. Carpe diem

Glad Pingst

Lördag 22 maj 2010 kl.04.12 God morgon och GLAD PINGST.

Att ta bakslagen

Fredag 21 maj 2010 kl.04.26 Natten har varit lugn. Under gårdagen fick jag mina behandlingar av dropp och implantat. Det har gått bra med bara lite febertoppar med frossa som följd. Genom dessa behandlingar ska spridningen försöka bromsas och skelettet ska förstärkas. Min egna känsla är att det inte har någon större funktion. Genom att spridningen fortsätter och benen inte känns starkare så tror jag att behandlingen inte gör så mycket. Just nu har det mesta lite negativ klang hos mig för det har hänt för mycket positivt och det brukar ge bakslag av något slag. Att försöka se saker från den positiva sidan ska ju hjälpa men det kan jag inte känna nu. Det är tråkigt att det ska vara så men perioden måste få passera för efteråt kan det kännas mer befriande när det släpper taget. Carpe diem

Uppgivet

Torsdag 20 maj 2010 kl.04.19 Kära dagbok natten har varit lugn och inget har stört sömnen. Fast jag sovit så har hjärnan varit igång. Den hittar så många lösningar på alla vardagliga problem hur lätt som helst. Att få se alla lösningar på problemen gör det väldigt lätt att bota allt. Men tyvär så upptäcker jag att allt inte gjorts för att lösa problemen för det var bara drömmens värld. Det gäller nu att se till så att besvikelsen inte får makten för det. Nu vore det lätt att ge upp. Carpe diem

Minnet

Onsdag 19 maj 2010 kl.04.23 Natten har varit lugn och inga störningar förutom drömmarna. Det finns saker man vill glömma men som har en förmåga att hänga kvar hur mycket som helst. Ju mer man anstränger sig för att glömma ju mer håller det sig fast. Otrevligheter har en viss förmåga att bita sig fast hårdare än det som är trevligt. Att försöka hitta vägar för glömska verkar helt omöjligt. Det kan ju bero på att det inte ska falla i glömska från det undermedvetna för det är viktigt i våra liv att just det minnet finns kvar för behov längre fram i tiden. Våra sinnen och våra hjärnor fungerar på sådana sätt så vi inte ska förstå allting som sker. Mycket sker omedvetet och vi har ingen aning om hur vissa minnnen kan dyka upp när vi bäst behöver dom. Vi är en form av datorer fast vi har inte insett det ännu. Carpe diem

Resans väg

Tisdag 18 maj 2010 kl.04.21 Nu på morgonen har jag en känsla av maktlöshet och tomhet. Många tankar tar mig ut på olika färder som jag inte kan bestämma resmålet på. Det är bara att följa med dit resan går. Hoppet står till något osynligt och något som det inte går att peka på. Ett förvirrat tillstånd om hur det egentligen är och blir. Det saknas det bestämda och fasta som man egentligen vill ha men inte når. Allt är så osammanhängande och svagt så man famlar i tomheten efter det verkliga. När allting kommer i en strid ström då finns det ingenting att ta tag i för att få fast mark utan man åker bara med i alltihop. Jag hoppas att det stoppar snart så jag kan kliva av den här resan och invänta en något trevligare resa mot ett bättre mål. Känslan är inte den bästa i dag utan den är rätt så delad mellan djupet och verkligheten. Kampen måste fortsätta ändå. Carpe diem

Ny vecka

Måndag 17 maj 2010 kl.04.22 Ny vecka och nya utmaningar. Det är bra när man kan se fram emot något som kan bli en utmaning eller ett slutavgörande. Ibland finns det inget av dessa saker att ta fäste på och då blir tiden långsam. Vi måste ha något att sträva mot annars blir det för långsamt i vardagen. Det blir svårt med koncentrationen och det blir allmänt rörigt. För det finns inget att göra. Vid sådana tillfällen är det bra att ha en hobby att syssla med för tankarna skingras bort från det tråkiga det blir annat att tänka på. Att ha en hobby kan lätta upp tankeverksamheten mer än man tror man har något för händer hela tiden. Det sämsta som kan hända om man inte har något är ju att allt verkar hopplöst. Det blir som ett tomt gap och reaktionen dalar till noll. Det blir en tråkig tillvaro och de dåliga tankarna får möjlighet att slå rot. Jag tar nog till någon av mina hobbies för att ta bort tomheten just nu. Carpe diem

Sommarkänsla

Söndag 16 maj 2010 kl.04.26 Natten har varit lugn. I dag är det sista dagen  som min dotter är här. En vecka har gått och det väldigt fort. Närvaron av henne har varit bra för jag har haft en trygghet hos mig hela veckan. Det går väldigt lätt att komma in i en rutin, som det har blivit, men är svårare att bryta upp ifrån. Nu får dagboken bli den rutinen igen. Det finns inte många saker som fungerar som livsnerv men det är dagboken. Under denna vecka har det krattats gräsmatta fri från tallkottar och det har även planterats penseer i sina lådor. Det ger en tanke om sommar när det kom fram lite färg av blommor och nykrattad gräsmatta. Det kom lite snö och en hel del regn som kunde ha saboterat allt men det gick bra. Solen kom tillbaka igen igår och växtligheten fick ny fart. På sätt och vis fick vi en skjuts också. Carpe diem

Olikheter

Lördag 15 maj 2010 kl.04.21 Hur man än vrider och vänder på vissa situationer så sker ingen förändring. Der är som att allt ska bli kvar precis som det alltid varit. Det är nog ett tecken på att åldern håller på att ta ut sin rätt. Alla förändringar är ett onödigt ont. På olika platser där det sker förändringar har det blivit så svårt att hitta de vanligaste, som stått på samma ställe så länge man kan minnas, sakerna så man ger nästan upp. Detta sker ju i butikerna men det kan vara likadant med livet också. Allt som sker är inte av ondo. Forskningen behöver förändring för att kunna hitta nya rön av olika slag. Utan så skulle allt vara kvar på den gamla tiden. Framåt måste vi sträva även om det tar emot att acceptera förändringar. Carpe diem    Ps. Natten har varit lugn. Ds

Känslorna

Fredag 14 maj 2010 kl.04.27 Att veta hur livet ska ända. Vilka känslor föder det i tanken? Det är rätt svårt att svara på men jag ska försöka förklara en del. Det första som slår mig är en direkt fråga. Varför drabbas just jag? Vad har jag gjort för fel i livet för att drabbas? Det är hela tiden bara frågor egentligen. Mottaglighet för andra tankar är oftast helt stängd. Efter en tid kommer det en insikt om att det är olyckliga omständigheter som är orsaken och då börjar en sorts acceptans av att det är som det är. Så småningom kommer andra saker som ångest och oro. Hur kommer det att kännas till slut och hur ser det ut efteråt? Frågor hela tiden. Mycket om att kämpa. Det är rätt svårt att kämpa när man saknar verktyg att använda till bekämpningen. Sedan är det hoppet om att något ska ske som kan bota  eller reducera det sjuka att hitta vägar till lindring och smärtfrihet. En sak är defenitivt viktig att ta vara på. Allt som verkar positivt på en själv. Att hitta de bästa och att få ha det lugnt i kring sig. Carpe diem   Ps. Natten har varit lugn. Ds

Besöket

Torsdag 13 maj 2010 kl.04.19 Nu har halva veckan gått och jag har fått leva ett liv i trygghet. Det är vad det innebär att få ha min dotter hos mig. Dessa dagar har gett så mycket av något som jag skulle fått tidigare om inte envisheten varit det som fått bestämma. Att vara efterklok är nog något som det är bara oss människor som det är förunnat. Nu är det inte så många dagar kvar av den här gången men jag hoppas kunna ta till vara dom på ett vettigt sätt. Ingen vet hur nästa gång ser ut och därför är det så viktigt att det blir rätt dessa dagar. Tänk om alla fäder och barn kunde svälja envisheten och försöka leta reda på varann medan tid är. Carpe diem        Ps.Natten har varit lugn. Ds

Öde

Onsdag 12 maj 2010 kl.04.28 Vid vissa tillfällen är det inte lätt att försöka hitta något att skriva om. En sådan dag har det blivit i dag.Att försöka leta något verkar i det närmaste hopplöst. Jag hoppas att dagen kan gå ändå. Carpe diem

Med och motgång

Tisdag 11 maj 2010 kl.04.22 Hur skulle livet framstå om det bara finns medgångar? Troligen skulle det bli trist. På något vis måste det finnas ett visst mått av motgångar också som balanserar det hela. Det ska vara ett mått av lika delar för att det ska bli harmoni i hela livscykeln. Tack vare att det varierar av olika delar blir det intressant att ta upp vardagen för att se vilken del som får övertaget den dagen. Har man tur kan det bli lika delar av varje men oftast upplever man att det är motgången som vinner. Antingen var det fel lag som vann eller så var det fel nummer på lotten. Ibland kan det hända att medgången vinner och då är all motgång som bortblåst. För det är lätt att glömma. Hoppas att den här dagen får en jämn blandning av båda delarna så det blir lite av spänning i livet. Carpe diem           Ps. Natten har varit lugn. Ds

Det goda

Måndag 10 maj 2010 kl.04.23 Ännu en ny dag och jag har sovit bra. När det är något gott som sker blir humöret mycket bättre och om det sker något dåligt dalar allt. Mig har det hänt något bra. Jag har fått besök av min dotter och humöret har stigit några grader. Det är en trygghet att hon är här. Det kommer att bli en lugn vecka. Förhoppningsvis kan det bli något gjort ute. Krattad gräsmatta eller lite pyssel i blomjorden. Jag kan kanske koppla bort det senaste orosmolnen och bry mig om något annat. Tänk vad ett besök kan åstadkomma. Om jag kunde få ge bort något av den varma känslan som finns just nu så skulle det vara en riktig fullträff. Nu ska jag invänta morgonen och sedan blir det frukost och livet kommer att förgylla dagen. Carpe diem

Stöttningen

Söndag 9 maj 2010 kl.04.16 Natten har varit någorlunda. Lite sömn lite vakenhet. Tack för stöttningen den hjälpte till att kunna se lite längre än till hur jobbigt det är. Jag ska försöka att ta varje dag för vad den är. Att ta ut något i förväg lönar sig dåligt. Dels påverkar det det dagliga livet som ändå finns där och tids nog kommer de riktiga besvären då det finns verklig orsak att falla igenom. Hur det än blir så är det andra som har det värre och skulle behöva bli stöttade i större utsträckning. Det är livets orättvisa, den som behöver bli stöttad blir oftast upptäckt för sent för ingen för deras talan. Vilken seger det skulle vara om alla dessa kunde få bli sedda och få stöttning. Du som är i en svår situation. Tala om att du finns för det finns alltid någon som vill stötta dig just där du är.Carpe diem

Raset

Lördag 8 maj 2010 kl.04.17 Mina tankar på något nytt har helt tömts. Nu är det bara gamla slitna funderingar som finns kvar. Det verkar vara som någon sorts nerladdning innan motorn slutar gå och det inte hjälper med några extra påfyllningar av energi. Att få den här känslan är inte något jag strävar efter. Om det skulle komma något som fyllde mig med ny lust och energi vore det tveksamt om jag skulle ta det till mig. Just nu verkar den dåliga biten ha tagit över och det utan att jag kämpat emot. Innerst inne vill jag ha styrkan att möta motgångar men ibland så får även den stryka på foten. Det är en besvikelse att det som var starkt har också börjat ge upp. Ett ord en diagnos kan rasera mycket egentligen och den här gången har det tagit ner mig en bra bit. Jag hoppas att det går och vända på det hela så det kan komma tillbaka lite av kamplust igen. Carpe diem

Resultatet

Fredag  7 maj 2010 kl.0431  Det har varit en lugn natt och sömnen har varit god. I går fick jag svar på undersökningen  och det var skriftligt. Det var första gången som jag fått svar på det viset. Förut fick jag inga svar förän vid något besök. Att få ett svar från sin läkare på detta vis tyder ju på att den bryr sig om sin patient. Jag har inte haft någon fast läkare tidigare vilket också är en god nyhet. Resultatet i svaret var inte upplyftande. Det har skett förändringar och det blir samma behandling som tidigare för det finns inget annat att göra. Ett besked som var väntat för det har kännts i kroppen hur spridningen har varit. Det enda som gäller nu är att inte helt bli däckad utan att försöka ta vara på varje dag och vara glad åt att kunna kliva upp på morgonen. Jag tänker på alla andra i samma situation och hoppas att dom inte ger upp utan försöker att verkligen ta vara på den tid som finns. Carpe diem

Fortsatta tankar om bilden

Torsdag 6 maj 2010 kl.04.26 Natten har varit varierande. Bilderna på spridningen har fått mig att fundera på vad som blir angripet härnäst? Blir det i något organ eller tar det bara slut? Jag får nog ett svar men då är jag antagligen inte medveten om det. Det känns inte trevligt att låta tankarna fara iväg på ett så okontrollerat sätt för det tar bara ner humöret och det kommer att påverka hela allmänntillståndet. Men det är svårt att vända skutan. Livet måste få fortsätta ett tag till. För så länge det går att stilla värken och ha något att se fram emot kan det inte gå fel. Jag såg på tv-n igår en intervju om prostatacancer där frågan kom upp vad som behövdes för forskningen? Svaret blev att cancerfonden behövde 10 miljoner som start och som var målet. Jag tänkte direkt på att om det ordnades en gala så skulle det troligen inbringa flerdubbelt. Varför är det så svårt att ordna en gala för prostatacancerforskningen? Hoppas att det sker någon gång. Carpe diem

Påverkan

Onsdag 5 maj 2010 kl.04.21 Att försöka sova med en ny bild på näthinnan har inte varit lätt. Att kunna se hur stor spridningen har blivit förklarar många reaktioner i kroppen.Alla nya ställen som det har känts smärta i. Nu har jag börjat känna efter mer när något nytt börjar kännas i kroppen. Det är märkligt hur en bild kan förändra sina egna känslor och hur allting blir så påtagligt nära. Just nu har bilden visat vilken makt den har att förändra livet så direkt. En helt ny känsla har börjat märkas i att möta människor. Det är som att det skulle synas på utsidan hur det är under skinnet hur benen  bryts ner och blir porösare med tiden. En konstig känsla. Jag hoppas att bilden inte påverkar mig undermedvetet så jag tappar all ork att kämpa ett tag till. Carpe diem

Bilderna

Tisdag 4 maj 2010 kl.04.19 Efter att ha sett artikeln i tidningen och de första nakenbilderna häpnar jag över att spridningen är så stor. Att det hade spridit sig var jag säker på men inte att det var så mycket. Nu förstår jag bättre varför det kommer så många genomslag av smärta. Genom att behöva lindra går det åt mycket medicin och olika biverkningar visar sig på de mest konstiga vis. Nu har jag också fått uppleva hur andra kan känna i sina hårda stunder. Det är inte enkelt längre att säga "jag förstår hur du känner". Innan man säger dessa ord gäller det att vara säker på att man vet hur det är. Efter att ha sett bilderna skulle det vara enkelt att ge upp men nu vill jag kämpa ännu mer. Det ser ju inte lovande ut men kampen måste pågå lite till. Jag har lite mer att ta igen innan det är över. Carpe diem       Ps. Det inkom 300:- i går som gåva till stiftelsen och saldot är nu 6100:-  Tack för gåvan. Ds

Tomt men åter tillbaka

Måndag 3 maj 2010 kl.05.24 Ingen dagboksnotering i dag.
Måndag 3 maj 2010 kl.09.25  Dagen började verkligen i tomhet. Jag vaknade 05.24 och såg att tiden gått så fort så jag var helt tom. Det var som att vakna ur en dvala vilket jag tror beror på medicinerna. Att nästan ruskas om när man vaknar och vet inte om det är morgon eller kväll känns lite obehagligt. Nu har jag kvicknat till lite och vill tala om att dessa händelser kommer att inträffa igen. Ju längre tiden går ju mer kommer jag att befinna mig i en situation där allt kommer att flyta samman i varann. Det blir svårare att skilja på dröm och verklighet. Allt kommer att verka som naturligt. Gränserna blir mindre tydliga. Det är klart att när jag börjar treva efter glas som inte finns eller ska skaka hand med någon då är det inte trevligt. Allting börjar bli omtumlande. Tiden får utvisa hur det blir framåt men jag tänker inte ge upp ännu. Carpe diem

Drömmens makt

Söndag 2 maj 2010 kl.04.35 Det är morgon och jag har haft en lugn natt. Att vakna och känna sig helt borta är inte någon skönare upplevelse. Jag tittade mig omkring för att försöka upptäcka några bekanta saker som jag kunde minnas var mina egna.Det gick fort att hitta någonting och dagen blir räddad. Men att vakna och få den konstiga känslan gör att det går en rysning över ryggen. Det är ju inte omöjligt att jag skulle ha börjat gå i sömnen. Jag tror däremot att det är den sista drömmen man har som förvillar hjärnan och påverkar den första vakna upplevelsen. Nu är jag riktigt vaken och tänker koka kaffe och försöka klara hjärnan från drömspöken som kan finnas kvar. Carpe diem

En ny vävnad

Lördag 1 maj 2010 kl.04.37 En ny månad med nya möjligheter. Det gäller att försöka hitta en ny tråd i livets väv. Nu är det möjligt att börja på en ny vävnad och hoppas på att den går att färdigställa. Många bland oss hittar inte mönstret som ges oss en bit för varje dag utan stirrar sig blind på den lilla trasiga flagan sedan förra försöket. Allt kan bli raserat så fort när dom trasiga bitarna får ta större del av den nya biten som växer fram. Det gäller att försöka avlägsna det trasiga och bara inrikta sig på den nya biten. Det är svårt.För oftast är det det trasiga något som blivit oss kärt och därför blir så svår att avlägsna. Den trasiga biten stoppar vägen för det nya och hindrar livet att bli ett liv att ta vara på. Carpe diem     Ps. Natten har varit lugn. Ds