Tisdag 25 maj 2010 kl.04.22 Natten har varit lugn och jag har sovit större delen. Hur mår jag egentligen? Jag har en oro som ständigt följer mig. Tankarna går till hur det kommer att bli
i fortsättningen. Vilka blir nästa steg jag möter? En undran om det är sista gången som jag
kan kliva upp och var nästa smärtattacker kommer? Det är hela tiden dessa saker och lite
till som jag funderar på. Jag vill inte att dessa tankar och funderingar ska få ta makten och
därför försöker jag skriva dagboken varje dag för att försöka hålla de mörkaste stunderna
borta från tankevärlden. Genom alla kommentarer får jag också stor hjälp till att hålla de
mörkaste tankarna borta en del stunder. Utan den respons som jag får skulle det nog inte
blivit någon längre tid med skrivandet. Sedan har jag tankarna på de människor som har
det värre och det hjälper till att fortsätta att kämpa lite till. Carpe diem
tisdag 25 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kära Gösta! Glad att natten varit lugn och du har fått sova! Förstår så väl din oro och dina tankar Fast du har det så jobbigt tänker du på dem som har det värre! Du är otrolig!
SvaraRaderaKänner mig så obetydlig, vet inte hur jag kan hjälpa dig, men du skall veta, att du dagligen finns i mina tankar.
Ibland tänker man: kan man stoppa tiden? Kunde man gjort något annorlunda? Svar får man nog inte, så jag säger bara så här: Du är så stark, försök, att hålla ut och vi är så många som stöttar dig och din dagbok betyder enormt mycket för oss. (Tror jag kan skriva från oss alla).
Hoppas du får en bra dag, här regnar det och är ruggigt.
Bamsekramar och carpe diem!
Christina, västerås
Hej Gösta!
SvaraRaderaFöljer din blogg varje dag efter att du varit med i Karlavagnen. Tycker du är fantastisk som skriver så bra blogg hoppas få läsa den länge än känner att du är en kämpe.
Många kramar
Märthy
Hej Gösta. I dag skriver jag till dig för första gången,jag tillhör den "skaran",(jag tror vi är ganska många)som läser din blogg det första
SvaraRaderajag gör på morgonen.Du kämpar duktigt,det gör att jag som "frisk"får en liten gnista varje dag.Min väninna har fått ALS ,men men,,,på Fredag skall hon köpa ett plommon träd och plantera.Jag blir varm i hjärtat av all kämpar glöd.Här skiner solen och vi skall åka på auktion
Ha en riktigt bra dag Många kramar från
Anne i Åtvidaberg/Billsåsen.
God morgon Gösta!
SvaraRaderaLäser din dagbok varje morgon och tänker mycket på Dig,men skriver sällan.Jag har ett barnbarn på 16 år, som tycker att Din dagbok är tänkvärd. Hoppas att vi får följa Dig länge till. Här är det kallt och blåsigt idag. Önskar Dig en
någorlunda bra dag.
Många varma kramar från Gunvor i Skåne.
Gösta! Skickar mina varma tankar och kramar till dig i alla hast från ett åskrikt och regnigt Småland idag! Från Iris
SvaraRaderaHej Gösta! Skickade för några timmar sedan mina varmaste tankar och kramar till dig från vårt åskrika och regniga Småland, som hastigast mellan åsk-knallarna. Ser nu att min hälsning kanske försvann tillsammans med någon åskblixt eller knall, så här kommer en ny dagshälsning till Dig från Iris!
SvaraRaderaJag har följt ditt skrivande ett tag!Jag jobbar natt på ett litet äldreboende i Småland.Du är en helt fantastisk människa tycker jag,en så varm och klok människa som hela tiden tänker på andra människor.Blir rörd,min pappa dog i prostatacancer 1998.Då hade han varit sjuk i 9 år.Han kunde aldrig tala om sin sjukdom tyvärr.Så när jag läser vad du skriver,om dina tankar och upplevelser så önskar jag att min pappa hade kunnat gjort så.Varma Hälsningar från Sus
SvaraRaderaGodkväll Gösta, hoppas att den kommande natten också blir lugn, du är en kämpe och jag beundrar dig verkligen. Mina allra varmaste tankar till dig med många kramar // Hjördis i Lillhärdal
SvaraRaderaVisst är det "skönt" att skriva av sig, visst trollbinder det många att läsa, undrar så varför vi är så många som drabbas, har det en mening? Kämpar själv med en grym diagnos, vill inte ge upp!
SvaraRadera