onsdag 5 maj 2010
Påverkan
Onsdag 5 maj 2010 kl.04.21 Att försöka sova med en ny bild på näthinnan har inte varit lätt. Att kunna se hur stor spridningen har blivit förklarar många reaktioner i kroppen.Alla nya ställen som det har känts smärta i. Nu har jag börjat känna efter mer när något nytt börjar kännas i kroppen. Det är märkligt hur en bild kan förändra sina egna känslor och hur allting blir så påtagligt nära. Just nu har bilden visat vilken makt den har att förändra livet så direkt. En helt ny känsla har börjat märkas i att möta människor. Det är som att det skulle synas på utsidan hur det är under skinnet hur benen bryts ner och blir porösare med tiden. En konstig känsla. Jag hoppas att bilden inte påverkar mig undermedvetet så jag tappar all ork att kämpa ett tag till. Carpe diem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Morrn Gösta!
SvaraRaderaBörjar min dag med att läsa din dagbok, det är ett måste för mig. Jag försöker förstå hur det måste kännas att veta, hur kroppen ser ut under huden. Allt blir mera verkligt då och jag förstår hur du tänker och känner. Jag var med min make på en röntgenundersökning och fick då se hur cancern spridit sig, det var en total chock för mig! Jag "såg" hans värk på nära håll, oförmögen att kunna hjälpa. Svåra minnen, men du har en kämparanda Gösta, som för oss alla ter sig otrolig och du skall veta, att vi är så många som försöker stötta dig.
Önskar dig en dag utan alltför mycket smärta och här kommer ett gäng bamsekramar och carpe diem från
Christina, Västerås
Morr´n Gösta!
SvaraRaderaJag blev chockad när jag läste din dagbok i går. Det är ju en sak att misstänka att cancern spridit sig, som du har gjort, och sedan få svart på vitt hur det ser ut. Har inte behandlingarna gjort någon nytta? Jag känner mig maktlös inför den situation som du befinner dig i. Du gör det bra som orkar hålla dagboken vid liv i alla fall.
Här har våren tagit ett steg framåt och det känns bra att få skaka av sig vintern.
Hoppas att din dag blir så bra som möjligt. Carpe diem
Skickar många många mjuka kramar till dig.
Ninni
God morgon Gösta..Kan bara hålla med Christina och Ninni i allt de dom skriver...
SvaraRaderaVåren och tiden stannar liksom upp ett tag känns de som..De är ganska precis ett år sedan jag som satt som livlina och tog emot samma besked...då som nu stannar tiden ..för en stund..Jag försöker leta efter något positivt och jag vet att de bästa för Dig just nu är att Din kära dotter Marianne kommer snart till Dig..och Ni kommer att få många goa stunder med varann...Stor kram Ulla....
Tack alla kommentatorer för era stöttande ord till min kära pappa. Många kramar till er alla!
SvaraRaderaKämpa Gösta :D / Karolina
SvaraRaderaHej Gösta!
SvaraRaderaJag vill bara säga att du måste fortsätta kämpa, tappa inte glöden för du har 2 "plastbarnbarn" i Stockholm som gärna vill träffa dig! Jag läser din dagbok varje dag och jag vet hur mycket glädje din relation med Marianne ger henne och i sin tur även mig och min syster!
Hoppas vi får möjlighet att träffas snart!!
Många varma kramar Jenny
Hej Gösta! Många kramar till dig o alla från Lilian
SvaraRaderaHej Gösta.Fortsätt kämpa,så att du och dina nära o kära,kan få en ännu en tid tillsammans.Så du är behövd av många. -Vi andra hoppas få läsa din dagbok,en lång tid framöver.hälsningar o kram från en medmänniska Kristina. carpie diem
SvaraRaderaHej Gösta känner verkligen med dig. Du måste vara en otrolig kämpe.Hoppas att du får ha det så bra som möjligt. Jag skickar en tanke till dig. Var rädd om dig. kramar Ramona
SvaraRaderaHej Gösta!
SvaraRaderaTänker och hoppas att vi får läsa Din dagbok lång tid framöver. Du förmedlar så kloka ord och tankar.
Kram o hälsning från Elisabeth, en medmänniska från Skåne.
Hej Gösta! Skickar en hälsning till vår store kämpe från ett soligt, men lite småkallt Småland! Instämmer med samtliga övriga kommentatorer och har också med glädje läst hälsningen från ett av dina "plastbarnbarn". Hoppas ni alla får möjlighet att träffas snart så att du även får lära känna dessa två flickor som verkar så fina av orden att döma!
SvaraRaderaKram till flickorna och till Marianne! Och självklart soliga, varma kramar och tankar till dig Gösta! Hälsningar Iris