tisdag 18 maj 2010
Resans väg
Tisdag 18 maj 2010 kl.04.21 Nu på morgonen har jag en känsla av maktlöshet och tomhet. Många tankar tar mig ut på olika färder som jag inte kan bestämma resmålet på. Det är bara att följa med dit resan går. Hoppet står till något osynligt och något som det inte går att peka på. Ett förvirrat tillstånd om hur det egentligen är och blir. Det saknas det bestämda och fasta som man egentligen vill ha men inte når. Allt är så osammanhängande och svagt så man famlar i tomheten efter det verkliga. När allting kommer i en strid ström då finns det ingenting att ta tag i för att få fast mark utan man åker bara med i alltihop. Jag hoppas att det stoppar snart så jag kan kliva av den här resan och invänta en något trevligare resa mot ett bättre mål. Känslan är inte den bästa i dag utan den är rätt så delad mellan djupet och verkligheten. Kampen måste fortsätta ändå. Carpe diem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Morrn Gösta! Det gör mig så ont att läsa din dagbok idag. Jag försöker förtvivlat efter något för att kunna hjälpa dig! Man känner sig så liten och obetydlig nu. Om mina tankar kunde ge dig ett trevligt resmål, som du skulle kunna njuta av. Du är så stark, Gösta och jag vill med dessa rader skicka med de varmaste tankar och bamsekramar!
SvaraRaderaHoppas att dagen blir så bra som det går.
Carpe diem!
Christina, Västerås
Hej Gösta!
SvaraRaderaDet var så länge sedan jag skrev något här. Ofta är det svårt att hitta ord. Man vill hjälpa, stötta, men man känner att man inte räcker till.
Det var tungt att läsa det du skrivit idag, men att läsa det är ju ingenting mot hur du har det. Hoppas att din dag blir bättre än den tidiga morgonen. Jag sänder varma tankar till dig. Kramar från Gunilla A
Hej Gösta! Jag instämmer.Har inga ord, för vad du går igenom, det fattar ingen av oss, som skriver till dig. Många kramar till dig från Lilian
SvaraRaderaHej Gösta,
SvaraRaderaDet är tufft att kämpa och kämpa när man inte vet vad som väntar för kampen. Tur ändå att du orkar skriva och dlege oss dina innersta tankar, även om jag läser och känner maktlösheten. Det är nu jag vill ha trollspöt och mumla de magiska orden.
Kram
Ramona
Hej Gösta! Du är den tuffaste kämpe jag någonsin lärt känna, även att jag bara känner dig via din dagbok, men det är mer än tillräckligt för att förstå vilken enorm människa du är! Hoppas du fått lite fotfäste under dagen och att du haft det så bra du bara kunnat.
SvaraRaderaSkickar som vanligt många varma tankar och god-natt-kramar till dig från Iris
Hej Gösta ! I bland bli ord så fattiga och den lilla tröst man kan ge.Men tänker på dig och önskar som Ramona och att man hade ett trollspö och att med magiska ord få dig återställd och att du kunde åter få njuta av livet.
SvaraRaderaHoppas att morgondagen ska vara bättre för dig.
Tänker på dig.Kram och hälsningar Doris
Hej Gösta!
SvaraRaderaJag läser dina dagboksanteckningar varje dag, och jag förstår att du har det jobbigt. men hoppas att din dag, ändå har varit någorlunda bra. jag tänker på dig.