fredag 14 maj 2010

Känslorna

Fredag 14 maj 2010 kl.04.27 Att veta hur livet ska ända. Vilka känslor föder det i tanken? Det är rätt svårt att svara på men jag ska försöka förklara en del. Det första som slår mig är en direkt fråga. Varför drabbas just jag? Vad har jag gjort för fel i livet för att drabbas? Det är hela tiden bara frågor egentligen. Mottaglighet för andra tankar är oftast helt stängd. Efter en tid kommer det en insikt om att det är olyckliga omständigheter som är orsaken och då börjar en sorts acceptans av att det är som det är. Så småningom kommer andra saker som ångest och oro. Hur kommer det att kännas till slut och hur ser det ut efteråt? Frågor hela tiden. Mycket om att kämpa. Det är rätt svårt att kämpa när man saknar verktyg att använda till bekämpningen. Sedan är det hoppet om att något ska ske som kan bota  eller reducera det sjuka att hitta vägar till lindring och smärtfrihet. En sak är defenitivt viktig att ta vara på. Allt som verkar positivt på en själv. Att hitta de bästa och att få ha det lugnt i kring sig. Carpe diem   Ps. Natten har varit lugn. Ds

5 kommentarer:

  1. God morgon på dig Gösta! Först tacksam för att din natt har varit lugn och de tankar du skriver om är så svårt att ta till sig. Livet är orättvist ibland och de frågor du ställer dig känns helt riktiga. Du är så stark Gösta, som kan skriva ner dina tankar och hoppet är ju det sista som lämnar en. Ingen kan ju tala om hur det kommer att bli, men jag och många med mig ber och hoppas, att något positivt skall hända. Du får tänka på positiva saker, njut med samvaron med Marianne och du ska veta, att vi är MÅNGA som har dig i sina tankar.
    Hoppas dagen blir så bra som möjligt, ta hand om varandra.
    Varma kramar från Christina, Västerås

    SvaraRadera
  2. God morgon Gösta ..Skönt att natten har varit lugn och de tror jag mig förstå att de till största del beror på att Du har Marianne hos Dig..Jag gick tillbaks och läste denna dag 2009 vad Du skrev i Din dagbok då..ännu mer förstår jag vilken kämpe Du är..Men som Du brukar säga..vad har jag för val...Då bar Du på en saknad dessutom efter Din dotter som de skulle ta många månader att få kontakt med..Hur har Du orkat ..de är ofattbart..
    Jag tänker också på Dig Marianne..som står där maktlös bredvid Din pappa.
    Mina tankar finns hos Dig varje dag ska Du veta..Hoppas nu att Ni får fina dagar tillsammans..Stor varm kram till Er båda..Ulla..

    SvaraRadera
  3. Du skriver så bra.
    Dina tankar får mina känslor att reagera direkt.
    Det är mycket jobbigt att läsa men det känns ändå bra.
    Tack för att du delar med dig.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Det är inte så konstigt att frågor, tankar, känslor snurrar omkring i din situation! Likaså är det säkerligen naturligt att känna oro och ångest. Men Gösta, du beskriver allt på ett så naturligt och fint sätt. Och helt klart är ju hoppet det absolut sista som överger människan, och jag vill gärna hoppas tillsammans med dig att ett under skulle ske, att cancersjukdom ska kunna botas.
    Men det absolut viktigaste är att ta till vara allt som man upplever positivt, att hitta det bästa (som du gjort med Marianne) och att få ha det lugnt omkring dig.
    Jag är övertygad om att Marianne och du tagit till vara varje sekund under hennes besök nu och att ni har en plan för när ni ska träffas nästa gång!
    Till er båda skickar jag varma tankar och kramar och hoppas du Gösta får en lugn och smärtfri natt! Hälsningar Iris

    SvaraRadera
  5. Hej Gösta!
    Jag tänker på Dej/Er och hoppas Ni har det bra och att natten blir lugn!
    Kramar från Elisabeth, en medmänniska från Skåne

    SvaraRadera