måndag 24 maj 2010

Öppningen

Måndag 24 maj 2010 kl.04.23 Detta är en morgon med känslorna spretande åt olika håll. Det finns
ingen tanke som är tydligare än någon annan. Kanske det beror på osäkerheten i vart allting
leder. Vissa tankar går mot det oundvikliga och andra mot ett hopp som inte har visat sig på
något vis. Troligen är splittringen för stor när bägge delarna ska försöka samsas på samma
tid som ingen vet något om. Hur det ska kunna finnas någon lösning på allt är för mig en gåta.
Det oundvikliga verkar ändå få överhanden över skeendet i kroppen och det resultatet vet
nog läkarna om fast det inte sägs rakt ut längre. Hela biten verkar ha fått hänga i luften för
länge och därför har det flyttats omkring hela tiden. Men nu verkar det kunna bli lite ordning
på det hela för det kommer fasta läkartider. Det har gått så långt att det går inte att låta saker
bero längre utan måste tas mer på allvar. Äntligen har skygglapparna fått gjort sitt. Carpe diem

4 kommentarer:

  1. Gösta, hoppas att du har haft en lugn natt och som alltid lika tryggt att starta dagen med att läsa din dagbok!
    När jag läser dina tankar om vad som händer, tankarna spretar åt olika håll, då förstår man vilken inre styrka du har! Känslan att inte själv kunna göra något åt det som sker är fruktansvärd, jag förstår det. Vad kan jag skriva och göra för att hjälpa dig? Du finns alltid i mina tankar och jag önskar jag kunde hjälpa dig!
    Jag hoppas, att dagen blir solig och du kan få njuta litet av naturen och vara ute litet.
    Skickar med många varma kramar till dig och ett carpe diem!
    Christina, Västerås

    SvaraRadera
  2. Hej Gösta! Många kramar från Lilian

    SvaraRadera
  3. Skönt att läsa att du fått fasta läkartider och det verkar vara bättre ordning och reda när det gäller dina sjukvårdskontakter. Förstår att tankar och känslor spretar åt olika håll, men du är en fantastisk kämpe och har en styrka som är få förunnad!
    Hoppas din dag varit ganska så bra och önskar dig en skön kväll och och natt.
    Varma kramar och tankar från Iris

    SvaraRadera
  4. Hej Gösta!
    Har inte skrivit på länge har legat på lasarettet
    ett par veckor.Har läst alla berättelser som du skrivit, du är ju fantastigt stark som kan förmedla för oss andra hur du upplever tillvaron.
    Du ska veta att jag tänker ofta på dej och undrar hur det egentligen är med dej. Min bror, som dog i cancer,sa alltid att dom behöver inte veta allt. En stor bamsekram från Margaretha

    SvaraRadera