lördag 31 juli 2010

Tidsperspektiv

Lördag 31 juli 2010. Sista dagen på ännu en månad. Tiden går så fort att det är knappt man hinner med. När man ser framåt verkar allt så avlägset men när man tittar bakåt upptäcker man hur fort tiden går. Många gånger har man något i framtiden som ska bli så trevligt att göra men det verkar så avlägset och plötsligt är man där. Vi kommer nog aldrig att förstå hur det hänger ihop egentligen och det är nog lika bra. Denna morgon hänger regnet i luften och det verkar bli en helt vanlig dag. Natten har varit lugn. Carpe diem    Klockan är 04.08

4 kommentarer:

  1. Morrn Gösta ! :).
    Visst är det gott att ha saker att se fram emot ? Jag tycker om att planera händelser, resor och dylikt i god tid, för då vet jag att de ligger där och väntar på oss :).
    Ha en riktigt god lördag ! :D

    SvaraRadera
  2. Ja du Gösta, tiden förstår man sig inte på! Du har haft en lugn natt, skönt för dig. Håller med dig, man tänker tillbaka på saker som hänt och ibland känns det som om det vore igår. Fast.... framtiden ligger ju som ett oskrivet blad. Jag tar inte ut något i förskott (inte vid min ålder).
    Du har mycket glädjande att se fram emot Gösta, jag hoppas att allt går planenligt och att vädret inte sätter stopp. Hoppas också, att du orkar med allt detta - ladda batterierna nu.
    Stor kram och ett carpe diem!
    Christina, V-ås

    SvaraRadera
  3. Det är så sant som det är sagt - tiden bara rusar iväg när man tittar i backspegeln. Tittar man framåt och längtar efter något - ja då går tiden sakta. Hoppas du får en så bra dag du bara kan och att du just nu antingen väntar på Marianne eller så har hon redan kommit och ni får ha ännu en trevlig tid tillsammans.
    Varma kramar till dig från Iris

    SvaraRadera
  4. Hej Gösta ! Tiden försvinner alldeles för fort.Dagarna bara rusar i väg.När man var ung tyckte man inte så,alltid var det så långt till något man längtade efter.Jag har suttit och skrivit några rader till min faster som fyller 85 år.Tycker inte det var länge sedan hon tog med mig ut i bärskogen eller på en liten tur.Jag var en liten flicka och hon en ung dam.
    Man hade hela livet framför sig och allt var roligt.
    Men jag tror inte man ska sluta planera i varje fall i måttlig mängd och var man orkar.
    Nu har du besök och en resa som du kan se fram i mot.
    Det piggar upp.Hoppas att du kan sova gott på nätterna och samlar krafter det behöver du.En stor kram och hälsningar Doris

    SvaraRadera