onsdag 28 juli 2010
Tröttheten segrar
Onsdag 28 juli 2010. Det var sjusovardagen i går så det var inte konstigt att man var så trött. Men det är nästan likadant i dag. Det är en trötthet som liksom tynger hela kroppen från huvud ner till fötterna. Det känns nästan som att ha dragits genom ett tröskverk. Jag tror att det skulle inte vara något problem att sova flera dygn i sträck. Samtidigt vill man vara vaken för att inte missa något som skulle kunna vara viktigt att hålla reda på. Stridigheten pågår hela tiden men tröttheten segrar nog till slut. Natten har varit lugn. Carpe diem Klockan är 04.10
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
God morgon Gösta! Skönt att läsa att natten varit lugn för dig. Att tröttheten tar över som du skriver känns jobbigt, det förstår jag. Du får inte glömma allt du har gjort och upplevt - både känslomässigt och på annat sätt. Du utkämpar redan en kamp och din kropp behöver bara vila och lugn och ro ett tag nu. Kanske hjälper sömnen dig och din kropp at ha nya krafter till allt det trevliga som kommer? Jag hoppas för din skull att du kommer att orka och få riktig glädje av kommande resplaner!
SvaraRaderaHa det så lugnt du kan och jag skickar med styrkekramar och ett carpe diem till dig.
Christina, Västerås
Hej Gösta.Det är cket som hänt dig under kort tid,och programmet har ibland varit tufft,då tänker jag på de dagar ni var på utflykt.(Många som är friska,men i samma ålder skulle inte orka med det programmet du haft,utan att bli väldigt trötta.)Så du har gjort en jätte prestation som orkat.Och tröttheten kommer ju efter.Men jag hoppas att när du fått sova och vilat ut,att du fått nya krafter till helgen.För då blir det livat igen,inte en lugn stund i huset.Då kommer ju yrvädret Marianne och sätter sprätt på tillvaron.Skämt åsido ,du har någon hos dig som du tycker väldigt mycket om,och det gör gott.Hoppas att det ger dig den kraft och energi du så väl behöver.Till du ska åka ner och hälsa på släkten.Kram till dig från Kristina Carpie diem
SvaraRaderaHej Gösta!
SvaraRaderaDet är tillåtet att vara lite trött och behöva vila så mycket som du varit med om sista tiden! Så ta och vila, gör bara det du känner för och orkar fram till helgen när Marianne kommer. Du behöver få vila lite nu några dagar tror jag. Och tänk på allt trevligt du sen har framför dig.
Ha en bra dag, vila och ta dagen precis som den kommer.
Varma kramar från Iris
Hej Göta ! Kanske inte är så konstigt att u är trött.Det har varit en hel del aktiviteter och du har haft besök också.Värmen har väl gjort sitt också.Jag tycker att jag känner mig ganska trött i bland.Har varit morgonpigg men nu känns det gott att ligga lite längre.Vila och ta et lugnt snart är Marianne hos dig och då blir du säkert pigg igen.Ha det så gott kram och hälsningar Doris
SvaraRaderaJag vet inte hur gammal du är.Men av namnet att döma så är du nog född på 40-talet. Själv är jag född på 50-talet. När jag ser dessa tröstens ord till dej,av massa anonyma människor,så undrar jag: Tröstar detta dej? Om det varit jag som var sjuk så hade detta inte tröstat mej. Men jag antar att du valt själv att folk kan skriva kommentarer.Tror inte att det finns nån tröst,inte något som kan få en att tänka framåt. Istället tänker man nog bakåt. Det gjorde min pappa och min mormor,som drabbades av cancer. Man pratar väl inte med en obotligt sjuk människa om framtiden? Vet inte vad jag pratade med min far och mormor om egentligen. Men mest var det nog nuet och minnen man skrattade åt.Jag må vara en cynisk och elak person i mångas ögon men jag är en varm medmänniska,som tycker att dessa "styrkekramar" från okända människor är patetiska.
SvaraRaderaDen tröst jag vill ge dej,som jag också sa till pappa: Du är inte ensam om denna fasansfulla sjukdom! Tänk alla barn som nyss börjat sitt liv,som får cancer och annat skit som inte går att bota. Jag skulle gladeligen erbjuda herr cancer att ta min kropp i besittning istället för ett oskyldigt barns. Du och jag Gösta,har åtminstone levt ett halvt liv,i med- och motgångar,antar jag.Jag tror att inget kan få nån att må bra precis,när man fått en diagnos om snar död. Jag hoppas och tror på underverk. Så länge det finns liv finns det hopp!
Tänker inte komma med några hurtfriska kommentarer. Hoppas bara att du har det lugnt omkring dej,samt att de människor du håller av finns hos dej. Det är vad jag själv hade velat. Men alla är vi olika. Jag vill bara ge en annan aspekt på alla kommentarer jag läser här. Jag följer din dagbok varje dag.
Maud Jonsson,som lider med alla som drabbats av detta öde. Nästa gång kan det vara jag.
Vill bara påpeka att jag försökte skriva mitt namn och webbadress,men det funkade inte. Jag är inte den som vill skriva anonymt. Jag vill gärna stå för det jag tycker,samt bemöta folks påhopp och åsikter. Maud,föregående talare.
SvaraRadera