Det förgängliga

Måndag 3 augusti 2009 kl.05.25.Kroppen är en märklig inrättning. Den vet när den ska börja att förbereda sig för sin funktions upphörande.Det går bort en del i taget. Det är små saker sådana som man inte direkt tänker på.Små delpartier av de rörliga delarna faller bort och även kroppens yta minskar verksamheten. Nu när man börjar märka det blir det allt mer säkert vad som händer i livscykeln. Man tynar bort så sakteliga så man ska kunna hänga med i takten av nedbrytningen.Hoppas att plågorna också kan avta i samma takt som det övriga förfallet. Jag börjar tro att tidschemat har tagit en annan vändning än vad diagnosen sagt från början. Varför jag tror det? Allt runt omkring börjar få helt andra värden än det var förut. Naturen talar till en med andra toner och läten. Förståelsen för livet runt omkring har blivit mer accepterande och att fördöma och hitta fel har också det blivit annorlunda. Synen på en själv har också förändrats man tar inte allt för lika självklart längre. I och för sig en skön känsla man vilar på något vis i en annan trygghet. Nu när man fått ruska om sig lite så börjar det bli dags för dagen.Carpe diem