Ett tabu

Lördag 15 augusti 2009 kl.04.25. När ska det bli tillåtet att få prata om prostatacancern som en sjukdom? När ska vi sluta betrakta sjukdomen som om den inte existerar? Är det för att den drabbar män som det verkar vara något speciellt? Den drabbar var femte man och ändå verkar det vara tabu.Tänk på alla kvinnor och de cancersjukdomar dom drabbas av där är det inte frågan om att tiga.Kvinnor är mer öppna om sina cancersjukdomar och därför görs det mer. Vi män tror av någon konstig anledning att tar vi inte upp problemet så löser det sig ändå. Om det hade pratats mer om prostatacancern så kanske det hade varit en naturlig del i den vanliga hälsodeklarationen att ta ett P.S.A-prov och fler män kanske hade sluppit att utveckla en sjukdom som är rätt grym. Vi måste bli mer öppna och försöka prata om den. Den får inte bli en TABUbelagd sjukdom som det verkar att kunna bli. Den smärta och ovisshet jag har önskar jag inte ens min värsta ovän.Jag kan lova er att det är inget nöje. Det som för tillfället fortfarande håller mig på fötter är dagboken. Jag får möjlighet att dela mina tankar och min smärta med andra. Jag är inte ensam längre.På den dagen när den där osynliga väggen rasar då ska jag vara klar och redo. Förhoppningsvis så kanske någon får en tankeställare och vill att livet ska få vara just livet. Carpe diem