torsdag 13 augusti 2009

En nästan vanlig morgon

Torsdag 13 augusti 2009 kl.04.20. När man vaknar den här tiden då är det många tankar från en just avslutad dröm som dröjer sig kvar. Ibland kan det ha varit något skrämande som man vill bort ifrån så fort som möjligt eller så är den ljuvlig och något som gärna hade kunna få fortsätta i vaket tillstånd. Tyvär så är verkligheten helt annorlunda. Svullna och svidande fötter och ben som man kan trycka stora tummärken i. Man kan ju undra om det var så här man tänkt att det skulle bli? Naturligtvis inte. Jag hade nog sett fram emot något ljusare och mer vanligt liv i min framtid. Nu vandrar så många tankar i mig som är svåra att få på pränt. Plötsliga känslor av ömhet blandade med någon form av ledsnad och en känsla av att inte vara tillräcklig dyker upp. Vad kräver jag av mig själv och andra egentligen? Förhoppningsvis inte mer än att det går att klara av. När verkligheten står så nära är man bra liten. Man har inte mycket att sätta emot. Och ändå ska man försöka vara bäst genom att vara så stark det bara går utan att visa för någon hur illa det egentligen är. Att bakom den starka ytan är det rena geleklumpen som hoppas att inte skaka sönder medan någon ser på. Man gläds åt varje dag man får men inom sig gråter man för varje förlorad minut av sitt liv. Hoppas innerligt att jag hinner det jag ska. Carpe diem

7 kommentarer:

  1. Gomorron Gösta! "Gele klumpen"tror jag är din fruktansvärda sjukdom som finns i din kropp och det starka på utsidan är din otroliga personlighet som är så stark och omtänksam.Den sträcker sig egentligen genom hela din kropp.Slutar detta genom att önska dig en så bra dag som möjligt.Hoppas solen skiner hos dig,här har den tittat fram.Hörs imorgon KRAM! Märta

    SvaraRadera
  2. Gomorron Gösta !Åter en ny dag. Hoppas att den blir något så när dräglig för dig.Jag förstår att du vill vara stark och inte visa hur du egentligen känner dig.Själv vill jag också vara den starka.
    Men jag tror inte man behöver vara det.Utan visa hur man egentligen mår.Du är så otroligt stark.
    Ha en så bra dag som möjligt. Kram Doris

    SvaraRadera
  3. Hej Gösta!
    Tänk vad mycket man har tänkt att hinna med efter pensioneringen. Än har du ju inte nått dit, men din sjukdom gör ju att du inte kan infria dina drömmar om vad du skulle ha velat göra när du gått i pension. Har du någon som du kan gråta ut hos? Det kan också kännas bra. Du behöver ju inte vara den starke jämt och ständigt. Tillåt dig att visa din svaga sida oxå, du behöver inte vara bäst alla gånger. Det gåt lätt att vara stark när man skriver dagbok, för ingen ser ju hur ledsen och svag du är, men ändå att försöka hålla humöret uppe hjälper ju dig oxå.
    Jag hoppas att du fortsätter att berätta om din svaga sida oxå, för den måste ju finnas och då känner man att det är viktigt för dig med alla positiva kommentarer och då blir det viktigt för mig oxå. Ha en något sånär bra dag. Carpe diem
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Hej.
    Hoppas på en bra dag.
    En stor kram från mig till dig.
    Önskar Sollan.

    SvaraRadera
  5. Gösta,
    Du starke kämpe!
    MEDKÄNSLA ÄR
    NÄR DIN SMÄRTA
    KÄNNS I MITT HJÄRTA

    SvaraRadera
  6. Gösta!
    Hoppas din dag blir så bra den kan bli!
    Skickar lite luft från Sarek, där min yngste son med sambo just vandrar!
    Är bra att du tillåter dig att visa din svaghet också, som ju egentligen är din styrka!
    Kram från Inger.

    SvaraRadera
  7. Hej Gösta!du är en kämpe verkligen.Tycker ochså att du kan gott släppa kontrollen ,du behöver inte hålla igen,andra förstår nog hur du kämpar emot,visa hur du mår,du får vara liten och svag./kram

    SvaraRadera