onsdag 5 augusti 2009
Otydlighet
Onsdag 5 augusti 2009 kl.05.40. Jag kan med egna ord uttrycka mig ännu. Det har tyvär inte gått så långt att någon annan fått göra det. Att bara för att man är sjuk verkar det som om man måste tappa vissa förmågor. Min värk den bär jag själv. Tänk om folk kunde vara lika kvicka och ta itu med att lindra smärtan. Denna dag vet jag inte vad som är fel men något är det. Man kan nästan känna det i luften. Mina s.k. nära vänner har ju svikit för länge sedan. Det är nog något som bara felet vet om självt. Det onda tilltar för varje dag och blir intensivare så mitt humör svänger rätt så fort nu. Det kanske märks på det något svamliga idag. Har ingen lust att radera och skriva om. Carpe diem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Morr´n Gösta!
SvaraRaderaÖnskar att jag kunde lindra din smärta rent medicinskt , tyvärr blir det endast en tanke.Hoppas just genom tanken med ord att jag fyller en liten positiv funktion.DINA ord värmer varje dag , och att ditt humör svänger kan naturligtvis kännas jobbigt för dig , men din situation är ju mycket besvärlig.Synd att dina vänner som finns nära inte kommer till dig för ett fysiskt besök.Hoppas du får en så bra dag det bara går. Hörs imorgon KRAM Märta
Hej Gösta!
SvaraRaderaTråkigt att läsa om dina vänner som har svikit dig. Jag tycker inte det är konstigt att ditt humör svänger med tanke på all smärta och lidande som sjukdomen för med sig. Du är stark Gösta, Kom ihåg det. Hoppas dagen blir så bra den kan.
Kram Ingela
Hej Gösta!
SvaraRaderaDet är väl ganska typiskt att ens "vänner" sviker vid långvarig sjukdom. Dom är inga riktiga vänner. Du vet, "I nöden prövas vännen" och det är då ett som är sant. Det är väl jättebra att du kan uttrycka dig själv. Vad anbelangar din smärta så vore det väl konstigare om du skulle sjunga som en lärka. Jag blir glad varje morgon när jag går in på din logg och ser att du skrivit denna dag också. Hoppas att dagen blir någotsånär dräglig. Carpe diem
Kramar Ninni
Hej Gösta!
SvaraRaderaDet är märkligt att dina nära vänner sviker dej
nu i din svåra sjukdom, det kallas inte vänner.
Många gånger tror jag det är rädsla, ynkedom eller obekvämt.
Jag hoppas du får en dräglig dag. Många kramar
från mej.
MVH.
Anita.
Hej Gösta!
SvaraRaderaPrecis som de andra inläggen så tycker jag att dina s.k. vänner inte är några speciella vänner när de sviker dig nu, när du verkligen behöver deras omtanke!
Jag tror också på att det många ggr beror på rädsla inför döden!
Ha det så gott du kan!
Kramar från Inger
Vad tråkigt att vännerna sviker.
SvaraRaderaDet handlar väl om rädsla, de orkar inte se en god vän må dåligt.
Tyvärr tror jag att det är rätt vanligt.
När det gäller smärtlindring, är det ingen som pratat om en morfinpump med dig?
Det är en extern pump där en liten nål sticks in i armen, den pumpar in morfin med jämna mellanrum så att patienten inte får de här dipparna med svåra smärtor.
Givetvis ska pumpen ställas in men det brukar fungera ganska bra när den väl är inställd med rätt dosering.
Du ska inte behöva ha smärtor även om det kan vara svårt att få bort dem helt men inga svåra smärtor där du inte kan tänka på annat än att det gör ont.
Förstår att du är irriterad och ledsen.
Det har du rätt i att vara. Finns ingen anledning att låtsats vara någon/något annat än vad man är.
Hoppas att dagen blir bättre senare idag. Om inte så hoppas jag att morgondagen känns bättre.
/Annelie
Hej.Sänder en varm tanke från mig till dig.Hoppaas på en bra dag.Jag har varit ute med min lilla hund rambo, det är en yorkshire-terrier.Han lindrar min smärta bara genom att finnas till.Han ligger i armhålan på nätterna,gott gott.Engo kram till dig.
SvaraRaderaJag tror säkert att det finns "vänner" som sviker när man har det svårt, de är bara att beklaga, värst för dem själva. Men jag vet att det finns vänner som inte klarar av, inte orkar att mötas. Inte orkar att se sin vän må dåligt.
SvaraRaderaTänker på dig!
Vi här på din bloggg är dina nya vänner!
SvaraRaderaTanken kan nog bli grummlig av morfinet tror jag. Och alla tankar som kommer o din smärta är prövande!
Men vi finns här! / Inga - som läst varje dag.
Hej Gösta, Birgitta här....
SvaraRaderaJa du så kan det vara med dessa sk vänner. Vi här ute sviker inte. Tror att du tar till dig det vi skriver. Mina tankar går till dig, tänker på dig varje dag. Ikväll ska jag kolla månen den är nog ganska full nu. I det klara månljuset så ska jag skicka en tanke.
Kram Birgitta
Ja du Gösta.Har varit med om desamma,min ena nära vän var borta när jag hade cancer och mådde pyton är helt ensam,så besvikeser förstår jag precis,jag har pratat med henne efteråt,hon sa bara jag vet,men jag förstår att hon orkade inte om jag skulle gå bort,man vet ju aldrig,och jag har fortfarande denna skräckkänsla,jag är aldrig säker.och andra vänner hörde inte av sej förrön dom visste det var lugnt.Vet att det handlar om rädsla.så Gösta försök att ta det med ro,jag lovar dom lider mer.kram på dej/kicki
SvaraRaderaHejGösta !Tråkigt att vännerna sviker när du behöver dom som bäst.Kanske finns det en räddsla,vet inte hur dom ska bemöta dig.Hoppas att dom förstår i tid att dom ska vara hos dig nu.
SvaraRaderaDet är nu du behöver dom.Kram på dig.Doris
Gösta. det är rädsla, därför sviker dom.
SvaraRaderasynd du är så långt borta, skulle vilja krama dig å va dig nära...
kram/lena