söndag 16 augusti 2009

Lite egentid

Söndag 16 augusti 2009 kl. 05.05 Egentligen så har jag det bra. Inga problem med vad som ska göras. Jag vet att jag har en bestämd tid kvar och då gäller det att försöka göra det bästa av den. Jag kan försöka få förlåtelse för de oförrätter som jag kanske har åsamkat andra. Planering av det som sker efteråt så man avlastar sina anhöriga från sådana saker. På något sätt är det rättvist att veta. Andra har säkert problem med min tankegång men det får ju stå för dom. Den tid som är kvar är helt min egen och jag får göra vad jag vill med den. En annan sak som jag är glad för det är SG. Sedan är jag glad för alla kontakter jag fått genom dagboken. Det senaste jag är glad över är att någon reagerar över p.s.a. provtagningarna.Hoppas att våra yngre män och ynglingar kan få den möjligheten att ta proverna så dom får möjligheterna att påverka utfallet av prostatacancern i vårt samhälle. När man sitter och tänker efter så är det så mycket att få vara tacksam för och att man tagit vara på dom möjligheter som man fått tillgång till. Ännu är det ingen dödsruna den kommer senare om jag får behålla krafterna så länge. Hoppas att dom som läser dagboken idag inte fördömer allt jag skrivit det är bara vad som fanns i mitt huvud nu på morgonen. Man gör allt för att lena värk och smärta och bara tänka lite på sig själv. Carpe diem

8 kommentarer:

  1. Hej igen på söndagmorron!

    I dag vill jag särskilt ta fasta på följande fundering:" Den tid som är kvar är helt min egen och jag får göra vad jag vill med den."
    Mycket vist. Vad du sagt gäller oss alla, inte bara dig Gösta.Måste man verkligen bli dödssjuk för att inse verkligheten? Att ta vara på den tid man har. Det är dess värre så mycket som försöker snärja oss ,att hindra oss att fokusera på vårt egentliga mål och ta vara på den tid vi har. David är en av de människor som funnit den verkliga skatten. Han skaldar i Psalm 62 "Allenast i Gud må du hava din ro min själ;ty från honom kommer mitt hopp." Sanning. Allt annat är uppenbarligen boss vare sig vi har canser eller inte. Jag ber för dig. Ber du för mig? Skollärarn

    SvaraRadera
  2. Gomorgon Gösta.
    Det är så fint få läsa dina tankar. Helt klart är det tiden din egen. Och den tiden använder du till att lära oss massa saker. Du är bara för fantastisk. Det är bra att dagboken kom till och att den ger både dig och oss något.
    ha en så bra det går . kram/lena

    SvaraRadera
  3. Hej Gösta!
    Precis som du skriver så är det viktigt med mycket upplysning om prostatacancer. Psa-proverna är ju så enkla att ta, varför görs det inte obligatoriskt? Jo, det är dyra prover! Men är det inte dyrare med all behandling när cancern dykit upp??? Naturligtvis är det så, men ju flera som engagerar sig i detta med prostatacancer, desto större chans att det blir obligatoriskt med psa-prover! Det hjälper ju inte Dig förstås, men kanske många andra......
    Här i Bohuslän stormar det idag, men inget regn hittills!
    Ha en bra dag! Carpe Diem!
    Kramar från Inger.

    SvaraRadera
  4. Hej Gösta!
    Idag har du bestämt sovit en timme längre. Att planera hur det ska vara sedan man gått bort är inte bara att det blir som man vill, utan man förenklar allt som ska göras i samband med begravning och allt som hör till. De närmaste behöver då inte fundera på hur man vill ha det. Det är väl på både ont och gått att veta hur lång tid man har kvar. Kanske är man rädd för döden, ja, man vill ju leva länge, men sedan blir det ju som det blir. Att som du ha svåra plågor till det bittra slutet vill jag helst slippa. Dessvärre får man ju inte bestämma själv.
    Det bor en vis man i dig det visar sig med all tydlighet i dagens "betraktelse". Nu önskar jag dig en bra dag. Carpe diem
    Kramar

    SvaraRadera
  5. Hej Gösta! Dessa tankar tror jag är helt naturliga för både friska och sjuka men det är långt ifrån alla som talar om dessa på ett naturligt sätt.Egentligen borde det inte vara så för det är ju lika för alla människor,alla har livet men vet inte hur länge och döden kommer också till oss alla men vi vet inte heller när den kommer exakt. Ta vara på de dagar du har på DITT sätt,det värmer oss alla som följer dig , det är jag säker på.Vi hörs imorgon KRAM Märta

    SvaraRadera
  6. I stade jag bor i finns Prostatabröderna. En förening med samma sjukdom som du. Sen borde det finnas forum på nätet också.
    Min väninna städade skåp mm o ordnade praktiska ting medan hon orkade. Hennen lilla hund fick ett nytt hem. / Inga

    SvaraRadera
  7. Hej Gösta !Visst ska man ta vara på tiden man har.
    Ingen vet hur länge man har kvar.Du är märkt av din sjukdom men ändå vid gott mod.Du har omtanke
    om oss övriga, du är otroligt stark.Det är så lite vi kan göra.Men önskar att du får vara med länge till.Kram Doris

    SvaraRadera
  8. Dina ord Gösta kan nog få alla oss som läser din blogg att tänka efter lite...men varför ska vi bli sjuka innan vi inser att varje dag är viktig..Vi vet inte vad morgondag innehåller, man kan like gärna bli utsatta olyckor som kan "kosta" dom livet. Så lev varje dag som det är din sista. Det gör du verkligen, skönt att ta del av dina tankar. Kram Birgitte

    SvaraRadera