Lördag 14 november 2009 kl.04.30 Dagboken. Natten har varit så där lite smärta och lite mardrömmar. Lite blandat kan man säga. Tack för alla värmande kommentarer i går. Man ser inte skogen för alla träd,heter det. För mig är det ungefär så just nu. Jag ser inte det som väntar för jag vill inte se det som äter mig för varje dag. En cancer som fått fäste och gett sig den på att fullfölja vad den påbörjat. Hur ska jag förbereda mig egentligen? När ska jag börja bygga ett försvar mot sjukdomen? Jag skulle egentligen börjat förbereda mig vid första diagnostillfället. Försvaret påbörjades redan första dagen men det verkar ta dåligt. Domen står fast och ändå görs det försök att flytta den. Problemet finns ändå kvar. Det börjar gå upp för mig mer och mer. Jag kan inte gömma känslorna som börjar komma. Känslor för allt runt omkring. Saker som förut inte varit så viktiga för det fanns gott om tid har nu blivit som ett tvång att genomföra för det är inte längre den tiden kvar. Tiden har gått fortare än det såg ut i början. Då verkade allt så avlägset och att det var gott om tid. Nu är timglaset nästan tomt. Det är som alltid när det är kort om tid. Man upptäcker att det var inte så mycket tid egentligen som man trodde i början. Nu är det bara vissheten som är kvar. Fr.o.m. Lördag höjs depådosen från 130mg morgon och kväll till 150mg. Det tyder på att något nytt har skett i kroppen som det ska förberedas för. Jag tror att det har blivit mer angripet och att det kan bli mer smärtor och därför görs det en grund för att möta det som komma ska. Carpe diem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Många kramar till dig/lena
SvaraRaderaMånga kramar till dig.Lilian
SvaraRaderaGod morgon Gösta. Trots att du har ont och mardrömmar med din sjukdom så förmedlar du dina tankar till oss i vårt avlånga land.Det där med stavfel som en av oss skriver om tycker jag är löjligt.Där jag växte upp var det en grabb som när han skulle börja skolan blandade ihop både finska och svenska och ansågs vara dum men han bevisade detta med att senare i livet utbilda sig till sjökapten med höga betyg.Därmed tycker jag att vi alla är som vi är och inte utgör oss som någon besservisser.Och Gösta du kan lungt skriva som du alltid gjort och vi här ute har den äran att få följa din kamp med sjukdomen många hälsningar Nisse från Skutskär
SvaraRaderaGod förmiddag Gösta!
SvaraRaderaSer att det varit lite si och så under natten! Hoppas smärtan är lite lindrigare nu i alla fall. Det är så sant som du säger, att man inte ser skogen för alla träd. Ibland ser man den inte därför att man tar allt så för givet, ibland därför att man inte riktigt vill se, och jag kan förstå att du inte vill se. Det är inte allt igenom lätt att förbereda sig och bygga ett försvar. Men jag tror det är bra att du inte gömmer känslorna, lås inte in dom utan släpp ut dom för jag tror det lättar. När man ser bakåt ser man hur fort tiden går. Men Gösta, ingen vet hur lång tid det finns framåt, vare sig den som är sjuk eller den som är frisk.
Hoppas höjningen av depådosen ger dig en bättre lindring och att du kan få lite mer fritt från smärta och sova lite små stunder även på dagarna.
Tänker mycket på dig och önskar dig en så bra dag idag som du bara kan få och att den kommande natten blir lite lugnare utan smärtor och mardrömmar!
Varma kramar till dig från Småländskan!
Hej Gösta!
SvaraRaderaDu har tydligen kommit in i en fas med sämra nätter. Det är ju bra att du kan höja dosen, men samtidigt visar ju det att det oundvikliga börjar närma sig. Är det inte alltid så att det man inte vill eller gruvar sig för kommer närmare med hög fart? Jag hörde på ett radioprogram att det var bra att drömma vare sig det var mardrömmar eller trevligare drömmar. Att man sedan kom ihåg dem också var ännu bättre. Jag var på en kurs en gång och där pratade man också om drömmar och det var hjärnans sätt att bearbeta det som man varit med om under dagen eller sånt som kanske spökar i hjärnan under vaket tillstånd. Det är i alla fall positivt att komma ihåg sina drömmar.
Jag hoppas att du får en dräglig dag idag. Carpe diem
Många många mjuka kramar
Ninni
HejGösta ! Problem finns där om man vill eller inte. Förstår att du känner att tiden bara rusar
SvaraRaderaiväg mot okänt mål.Jag och alla andra som skriver till dig ,önskar att har dig kvar länge till.
Du har blivit som en vän och varje gång jag går in på bloggen är min önskan att det ska var bättre med dig.Men du har fått ett besked,men man kan hoppas i det längsta.Själv hoppas jag.
Hoppas att din dag bli så bra som möjligt.Kram
Doris.
Hej Gösta!
SvaraRaderaExtra STYRKEKRAMAR till dig i dag.
Ingalil
Många varma kramar Gösta ......från Maria
SvaraRaderaHej Gösta!
SvaraRaderaFörstår att dina nätter är jobbiga,jag skulle gärna vilja säga att det skall bättra sig,men vet att det är ett önsketänkande.
Hoppas ändå att dagen blir så bra som möjligt,kanske tröstar det lite när du hör,att vi är många som tänker på dig o hoppas att få läsa din dagbok varje dag.Den har blivit lika viktig som dagens tidning.Ja,till o med viktigare för din dagbok läses först.
Önskar dig en så bra dag som möjlig och att du får en skön nattvila.
Många varma kramar fr.Inga i Skåne.
Gösta!
SvaraRaderaIdag när jag läste din dagbok känns alla ord överflödiga. Idag finns det bara massor, massor av känslor. Många,många kramar från Kristin.
God kväll Gösta!
SvaraRaderaStjärnorna
Stjärnstrålarna
finns i dig och mig
solen och ljusets barn
kommer alltid att finnas
för oss här på
Jorden
Frusna själar
En stjärna
så gudomligt vacker
skall för alltid
lysa på alla
frusna själar
dessa gnistrande
vackra strålar
Svalan
Lilla fågel, vart för du mig?
Led mig, jag ber dig.
Skrivna av mig i slutet på 80-talet.
Hoppas dessa rader, kan skänka lite tröst.
STYRKEKRAMAR
Ingalil
Hej Gösta,hoppas att natten blir lugn och att du inte har så ont och får sova några timmar.Jag tänker på dig och skickar dig en stor kram//Marita
SvaraRaderaHej Gösta
SvaraRaderaDen 17 nov kl 22 om det blir klart kan man få se 1oo stjärnfall. Hoppas du är med på det. Hälsningar Maggan
Hej Gösta!
SvaraRaderaJag hörde dej första gången på Karlavagnen,och har sen följt din blogg,nästan varje dag.
Jag miste båda mina svärföräldrar med kort mellanrum för två år sedan.
Jag läser att du kämpar både med dej själv o din sjukdom-men du ska veta att du är inte ensam-vi är många som är med dej i tankarna.
Hoppas att du får en någorlunda natt!
stora kramar från mej!/lilla my
Tänker på dej Gösta Kram Ewa
SvaraRaderavackert och tänkvärt.
SvaraRaderaingalill
j@nne