Torsdag 28 januari 2010 kl.04.24 Ännu en natt har gått med både ruelse och lite ljusare tankar. Egentligen ska jag inte skriva när jag befinner mig mellan olika känslolägen. Men jag har ju i överskriften sagt att jag ska tala om i väntan och mellan de olika behandlingarna. Det är inte mycke behandlingar precis men det är ju några ändå. Några tankar som kommer med jämna mellanrum är varför jag har fått den här sjukdomen? Jag kan förstå de människor som får samma tankar och att det skulle bero på något särskilt. Och varför skriver jag en dagbok om alltihop? Jag skriver för att få utlopp för känslor som kommer och för att låta lite av ångesten få fritt spelrum. Kanske för att ge andra en bild av hur det kan vara. Genom att göra som jag har gjort så har jag låtit andra se en del av min vardag och att den är ganska lik alla andras vardag. Nu och här känner jag mig väldigt splittrad inför alltihop. Under dessa månader har jag säkert trampat på många ömma tår vilket jag kanske inte skulle ha gjort om jag vore frisk. Men det jag har gjort är inte av elakhet utan bara vad jag känt just då. Carpe diem
torsdag 28 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gösta du Gösta, Det är så fint att du delar med dig ditt liv. Det du skriver är ditt och vi ska bara vara glada att vi får va med.
SvaraRaderaJag hoppas vi får läsa länge till , du är FANTASTISK.
kram/lena
Hej o gomorron,får hålla med Lena de hon skriver e presic de som många av oss tänker.Vi e stolta över dej att du orkar dela med dej av ditt liv du kunde lika gärna blivit bitter o gnällig.Så tack för allt du ger oss ha nu en riktit bra dag många kramar o tankar till dej Rufsan
SvaraRaderaGod morgon Gösta.Ja du har rätt till dina tankar och känslor,låt inget stoppa dig där.Du trampar inte på några ömma tår,de har inget där att göra. Skriv när du känner för det,ivilket känsloläge det än må vara,det är din dagbok "ventil". Ingen behöver läsa som inte vill. Men jag hoppas få göra det länge till.Nu ska jag ut med mat till fåglarna,koltrastarna är så tama vintetid,att de nästan sätter sig på en när jag kommer ut med maten,nötskrika tofsmes talgoxe blåmes ,är flitiga besökare vid fågelbordet. Häromdagen flög en koltrasthona in i fönstret,det var så kallt ute,hon låg på sidan då gick jag och gjorde ordning en kartong,då låg hon på magen,jag tog försiktigt om henne för att lägga henne i kartongen,när hon plötsligt flög väg,med ett kvitter.Åh vad jag blev glad,att hon klarade sig.Jag brukar annars ta in dem i kartong ,lämna dem ifred en stund.Sen när de hämtat sig,så brukar jag öppna locket,och oftast är de pigga och flyger igen. Men nu som sagt ska de ha mat.Hälsningar o kram från en medmänniska
SvaraRaderaMorr´n Gösta!
SvaraRaderaÅterigen en natt med många tankar. Det är konstigt, men på natten kommer många tankar som man annars inte har på dagen. Tänk om man kunde sluta bry sig när människor är elaka. Det här är ju din dagbok och ingen annan ska bestämma över eller ha åsikter om vad du skriver. Varför ska det vara så svårt att låta dumheterna rinna av som vatten på en gås? Det är väl så att när man är sjuk så tar man åt sig lättare än man gör när man är frisk.
Här har det vräkt ner snö sedan i går, så denna vinter kan vi då inte klaga på att vi fått för lite snö. Hur har du det med snö däruppe? Idag är det väl provtagningsdag? Hoppas att det går bra.
Jag hoppas att din dag blir så bra som möjligt.
Skickar många många mjuka kramar till dig Carpe diem
Ninni
Hej Gösta. Nu är det länge sen jag kommenterat på Din blogg.Som jag sa till dig så är det första jag loggar in på och det har jag gjort varenda dag men däremot inte kommenterat för det skulle bara ha varit upprepning vad alla andra gjort. Det där med att trampa på någons tår det skall du INTE bry dig om utan trampa på som det behagar dig jag har då aldrig tänkt på att du gjort det.Den 10/2 då jag skall till Stockholm på konferens kommer det att diskuteras om allmän PSA, få se vad det utvecklas till, även årets mustagekamp finns på agendan.Ha det så bra du kan Hälsningar Nisse från Skutskär KRAMAR
SvaraRaderaHej Gösta!
SvaraRaderaDu ska inte tro, att jag glömt dig! Jag följer din dagbok varje dag, det första jag gör på morgonen, före morgontidningen! Jag har haft problem att komma in på din sida, men med experthjälp visade det sig, att det var mitt feta finger som klickat på fel ställe och blockerat cookies! Så nu Gösta, blir du inte av med mig!
Jag förstår så väl din oro och ångest, nätterna kan vara besvärliga, även om du inte har smärtor. Vår hjärna vilar aldrig, minnen, händelser, tankar - allt kommer igen! Jag hoppas innerligt att din behandling idag inte blir för arbetsam för dig. Du är otroligt stark, en vänlig ocg omtänksam person. Vi är så många som vill fortsätta läsa din dagbok. Fast du inte tänker på det, finns det många du hjälper. Om jag kunde hjälpa dig!!!
Här får du en bamsekram, Gösta! Carpe diem
från
mafina
Gösta, jag menade att jag inte kunde skicka en kommentar! Jag kunde läsa allt annat i din dagbok.
SvaraRaderaFörklarade litet dumt i mitt föregående inlägg.
Var rädd om dig.
Carpe diem
mafina
Hej Gösta!
SvaraRaderaDu har haft en lite blandad natt förstår jag. Självklart ska du skriva i vilket känsloläge du än befinner dig i. Det är ju din dagbok, din ventil i tillvaron. Och du trampar ingen på tårna som jag ser det. Är det någon som känner sig trampad på, så får dom antingen acceptera det eller låta bli att läsa. Skriv på du bara och låt dina känslor och även din eventuella ångest komma ut. Det gör att du förhoppningsvis kan få må lite bättre psykiskt. Och elak är väl det minsta man kan påstå att du är, du med all din godhet och din ödmjukhet.
Fortsätt skriva som du gör så länge du bara orkar och vill. Vi är jättemånga som verkligen uppskattar din dagbok och hela dig.
Hoppas det gick bra på vårdcentralen med provtagningen och att din dag har varit och är ganska så god.
Här har snön vräkt ner nu ett drygt dygn och vi har fått ungefär en halv meter, vilket är väldigt jobbigt. Förutom snön så har det blåst rejält, så snön har drivit ihop sig. Men nu verkar det börja lugna sig.
Ser fram emot morgondagens dagbok från dig.
Varma kramar från Småländskan.
Hej Gösta,
SvaraRaderaOm folk inte vill höra sanningen, tuff luck!Det är bara bra om du berättar sanningen, lögner finns det alldeles för mycket av...
Kram
Ramona