Söndag 10 januari 2010 kl.04.20 Jag ska inte ta ut något i förväg men natten har varit lugn. Bland mina tankar så här i tiden mellan natt och dag så funderar jag mycket på om det är bara jag av de tusentalet p-cancerdrabbade som har de här upplevelserna? Jag skulle bli väldigt glad om någon fler kunde tala om hur det känns och upplevs att vandra den här vägen. Rimligtvis finns det fler. Men det märks inte på kommentarerna. Däremot kan jag tänka mig att av de tusentals som läser dagboken finns det flera stycken. Är det kanske rädslan för att bli avslöjad som det inte kommer några kommentarer från mänen? Genom att skriva en kommentar så skulle jag känna mig stärkt och det går inte att se vem som skrivit om man inte skriver ut sin adress. Det skulle betyda så mycket om någon fler drabbad kunde ge sig till känna. Åtminstone tala om att ni finns. Att tro att jag är den ende som genomgår den här processen är helt uppåt väggarna fel. Det går att nämna prostatacancer vid namn om viljan finns. Carpe diem
söndag 10 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
GOD MORGON GÖSTA.Läser Din dagbok ofta och tittat då och då in på kommentarerna och har som Du skriver funderat att de inte skrivs kommentarer av fler män som har liknande problem.Men kan de vara så att de finns en rädsla att göra bort sig .Alla har inte självkänslan av att tycka sig kunna formulera ord och tankar till skrivande text.De har ju då och då varit någon inne och påpekat stavfel m m och de gör inte saken bättre till att våga kommentera.Men tänker även på att kan man inte använda Din e-mail ?????Upp till Dig de var bara en tanke..
SvaraRaderaHoppas allt fortlöper som de gjort för Dig de senaste dygnet...till något helt annat såg Du stjärnorna på slottet igår kväll ? Jag tycker att de är ett mycke bra program vad tycker Du?
Ikväll kommer ett program på tv4 som jag aldrig missar..I en annan del av Köping..De har allt de som vi skulle tänka på lite mer..att tänka på och vara räödda om varann ..dom är underbara..
Var rädd om Dig och ha så bra de går idag..här mellan Uppsala och Stockholm är de vinter som de ska vara den här tiden underbart vackert och 20 grader kallt...Om man måste ut så är de bara att klä sig därefter....Stor varm kram Ulla...
Hej Gösta! Som vanligt börjar min dag med att läsa din blogg och jag håller med dig! Visst finns det män som har samma problem som du, men kanske de inte har den förmåga du har att formulera dig och berätta om känslor!
SvaraRaderaJag har naturligtvis inte haft p-cancer, men min make hade. Han fick diagnosen för sent och nu är det 20 år sedan han gick bort. Men, jag känner igen det du skriver. Vissa dagar var värken otrolig, andra dagar nästan helt borta. Han var orolig, arg på tiden. Tiden som du själv skriver om. Han talade mycket om det som varit, vad som komma skulle osv. Speciellt vissa nätter, då pratade vi. Han kämpade över två år, men du har en förmåga han inte hade. Du kan dela med dig av vad du känner!
Jag hoppas, att din dag idag blir smärtfri och att du kan se fram emot svar från andra män också. Men en sak ska du veta, tack för att du finns för oss, Gösta!
Här kommer en stor, varm kram!
Till Ulla: Visst kan man använda E-mailen men jag tänkte att det kunde sporra fler om det kommenterades. Jag såg stjärnorna på slottet bitvis för tidvis föll jag i sömn men det jag såg var bra. Tänker också se tillbaka till Köping med risk för sömnavbrott. Hälsningar Gösta
SvaraRaderaIngen fara Gösta om Du somnar en stund..TV 4 play är ypperligt att ta till...Jag brukar oxå slumra in vid reklamen och sen är de slut när jag vaknar igen..men jag ska sitta på en pall tycker ungarna ...ja kanske ska försöka de ikväll...Ulla..
SvaraRaderaHej Gösta
SvaraRaderaSer att smärtorna håller sig skapligt i schack men att tankarna om sjukdomen kommer och en undran om andra män som inte uttrycker sig offentligt.Här är några av mina tankar om prostatacancer jag blev ju opererad 2006 och har tre ggr tagit nya PSA prov och dom visar under 0,1 vilket betyder att jag är frisk men det sitter fortfarande i huvudet (tankarna) att jag kan ha sjukdomen kvar.Jag var senast igår i kontakt med en kompis som dom planterade in guldkorn för strålning och som nu efter ett år har börjat kissa blod och vi pratade en lång stund,han har nu kommit under "lupp" för nya undersökningar i Uppsala och han var ganska orolig att det spridit sig. Det är många fler sompratar med mig om sjukdomen men utåt säger dom annars ingenting,men det är väl att jag ställde upp i en artickel i Gävle Dagblad 23/9 och där upplyste öppet om sjukdomen.Precis som du Gösta måste är det viktigt att upplysa alla fega män som inte vågar prata om sjukdomen att det inte smittar genom att prat om det.Och om det är någon man som vill prata om det kan dom gärna ringa till mig gå in på www.prostataf-gavleborg.se så finns det telefon nummer till alla i styrelsen och vi har alla gått stödpersonsutbildningen med Britta Hedefalk från Cancerfonden
Hälsningar Nisse Andersson i Skutskär
Hej igen Gösta och alla andra.
SvaraRaderaJag glömde skriva att vi har tystnadsplikt så att även om vi pratar om andras bekymmer så nämner vi aldrig några namn,
Nisse i Skutskär
Hej Gösta!
SvaraRaderaDet är otroligt att jag blir så glad när jag ser att du har haft en bra natt. Det är väl ofrånkomligt att dinna tankar far runt och att du undrar hur det ska bli. Jag tror att många förtränger sin sjukdom, man vill hålla den på avstånd och det är inte bara prostatacancer utan även kvinnor som fått bröstcancer reagerar så. Varför? Jag vet inte. Kanske vill man inte diskutera sjukdomen.
Här är det en underbart vacker dag. Massor av snö och nu när solen skiner så ser det så otroligt ljuvligt ut.
Jag tillönskar dig en lika bra dag som natten har varit. Carpe diem
Skickar många många mjuka kramar
Ninni
Hej Gösta.Åter glädjande att din natt varit bra.
SvaraRaderaTror säkert att det finns många män som är i din situation men som har svårt att skriva ner hur dom mår och känner,du är så stark.Jag själv hade lite svårt i början att prata om mina problem.Nu vände det sig till det bättre i alla fall för tillfället.Även om det tog sin tid.Jag hoppas att det ska förbli så.Det var många tankar innan operationen och hur utgången skulle bli.Nu blev det ett positivt svar. Men jag planerade en hel del, om det skulle blivit ett negativt svar.Sen är man aldrig på den säkra sidan jag tar inget för givet längre.Jag lever här och nu och fånga dagen.Kram och tankar till dig. Doris
Hej Gösta!
SvaraRaderaÄnnu en lugn natt, skönt för dig och skönt för oss att få veta!
När det gäller dina funderingar kring din sjukdom och dina upplevelser och funderingar, så är jag övertygad om att det inte bara är du som funderar som du gör. Men tyvärr tror jag att de flesta män har svårt att sätta ord på mina tankar och känslor. Och det är jättesynd! Alla skulle må så mycket bättre om dom öppnade sig lite och började prata om sina problem, sin sjukdom, sina tankar osv. Här på din blogg kan dom ju skriva fritt ur hjärtat, utan att någon vet vem dom är. Jag förstår inte riktigt varför det är så, det är inte strongt och starkt att bära allt inom sig. Däremot är det strongt och starkt att våga tala öppet om både sjukdomar, problem och känslor! Och det gäller både män och kvinnor, men framför allt män som verkar ha lite svårt med det.
Hoppas dagen har förflutit på ett bra sätt för dig och kanske, kanske kan det börja komma små kommentarer från några män också hit till din dagbok! Vi hoppas på det.
Många varma tankar och kramar till dig Gösta från Småländskan.
hej,snart är det dags att se ett annorlunda köping ser fram mot det.Hoppas du får en smärtfri natt så du får den välbehövliga vilan.Givetvis finns de män som är i samma situation som dej men få har styrkan att klara av att prata om det .På nått sätt känns det som man sticker huvet i sanden tystar man ner det finns det inte.Tror det kan vara så.Ha en bra kväll och natt.Många tankar och kramar från mej Rufsan
SvaraRadera