Onsdag 6 januari 2010 kl.04.25 Sömnen har lyckats igen. Det blev 5,5 timmar. Att kliva upp har börjat få problem. Balansen vill inte riktigt hänga med. Det har blivit mycket nära störtdykningar när jag reser mig upp utan att ha något att hålla mig i. Efter en stund har kroppen hunnit i fatt rörelsen och jag kan gå utan problem. Det märks mer och mer hur det ena efter det andra börjar att falla ur sina funktioner. Det är väl så att jag ska inte märka så mycket av förfallet som pågår men när jag inte har så mycket annat att vara uppmärksam på så märker jag det väldigt väl. Nog om mig. Det finns många andra som befinner sig i svårare situationer än vad jag gör och dom bör få känna att någon bryr sig. Jag vill bry mig men jag räcker inte till och därför blir det ofta inte mer än en tanke. Tänk bara att kunna stötta en enda så det blev ringar på vattnet och det gjorde att fler fick känna att någon bryr sig. Det skulle vara en skyldighet att bry sig om någon inte bara genom ord utan även handling. Och först av allt att alla inom samma familj försökte att bry sig om varandra. Under gårdagen noterades som gåva till stiftelsen 500:- och flyttade upp saldot till 7255;. Tack till alla givare. Carpe diem
onsdag 6 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Morr´n Gösta!
SvaraRaderaSå skönt för dig att du åter har haft en god sömn. Nu börjar den ena biverkningen efter den andra att göra sig påmind. Kan det vara blodtrycksfall som du drabbas av när du ska stiga upp? Det är så sant som du skriver att när man inte har något eller någon att tänka på så blir man mycket mer uppmärksam på förändringarna i kroppen.
Du stöttar ju dina medmänniskor allt efter din förmåga. Man kan ju inte göra mer än man kan klara av. Vi är många som lärt oss att uppskatta det vi har. Tror jag i alla fall. Jag har definitivt fått nya kunskaper tack vare dig och din blogg.
Här är det drygt -22 grader. Man har ingen lust att gå ut. Samtidigt är det skönt att få kura ihop sig med en bra bok eller ett korsord.
Jag önskar dig en dag som förflyter i samma anda som när du vaknade. Carpe diem
Skickar många många mjuka kramar
Ninni
Godmorgon!
SvaraRaderaI går skrev jag på min blogg...något jag funderar på i bland.
Varför det är så svårt att uppskatta det man har, och vara rädd om det och varandra.
En kamrat till mig har just fått veta att hennes dotter är full av canser i magen...och när man hör sådant, ja då först stannar man upp och tänker till...det är konstigt det där, man borde känna tacksamhet VARJE dag mot sina nära och kära....det borde vara en självklar känsla som är där varje dag...men det är först då man hör sånt här man stannar upp och tänker.
Är våra nära och kära så självklara för oss?
Tror vi att det är sånt som händer andra och inte oss?
Har vi så fullt upp av oss själva att vi glömmer dom som är runt oss?
Varför ska det vara så svårt?
När min man ramlade ner och bröt ryggen för ett år sedan...kände jag sån tacksamhet att han inte dog...jag visade varje dag hur lycklig jag var att han överlevde fallet.
Han blev dock förlamad från bröstet och ner.
I dag är jag fortfarande tacksam att han finns...men jag visar det inte så ofta...det har ju blivit en självklarhet på nåt sätt.
Och så får jag höra det här om min väninnas dotter...och då stannar man upp igen och känner den där glädjen över allt man har...
och man tänker att ingenting är så självklart,det kan hända mig oxå...det verkar som man kan tänka en tid...men sedan faller det i glömska och nästa gång något händer förstår man att man inte lärt sig ett dugg.
Men det får bli min gåva till det nya året...att visa uppskattning och glädje lite mera för det jag har.
En tanke värd att tänka på för de allra flesta skulle jag tro.
Vad skönt att du kan sova lite bättre nu.
Jag läser din blogg varje morgon och tycker att du är en fantastisk människa som orkar hålla oss informerade om ditt tillstånd.
I dag är det 15 grader kallt och himmlen är ljusblå, så det blir nog en fin vinterdag här i Huddinge...nu ska jag krypa ner hos mannen en stund och säga hur tacksam jag är för att han finns...hoppas din dag blir bra.
Kramar din hand/Eva
gomorron Gösta,gott att ännu en dag få läsa dina ord och att natten varit bra.Hoppas dagen fortsätter bra för dej o alla andra.De borde vara så självklart att bry sej om varandra så varför man inte gör de mer fattar ja inte.Själv ska ja skärpa mej betydligt de e så lite som behövs för att göra någon glad.de blir man ju gladare av själv.Ha en bra dag med allt va de innebär många kramar o tankar från Rufsan
SvaraRaderaMorrn Gösta! Glad att höra att du fått sova bra i natt. Förstår dig så väl, du märker ju att det blir förändringar och det kan vara ditt blodtryck som någon skrev här. Du kanske skulle ha något vid sängen att hålla i innan du stiger upp.
SvaraRaderaJa du att finnas där för människor som behöver, det är något som du verkligen gör! Lovar dig, att du har fått många av oss att tänka om. Skulle nästan kunna kalla dig hjälte!
Själv är jag pensionär och har ett uppdrag inom PRO. Där jag bor har jag många äldre, ensamma och sjukliga som jag månar om. Bara att titta in till dem, gå och handla eller bara prata bort en stund. Det betyder oerhört mycket för dem och samtidigt känner man, att man gjort något för någon annan!
Har själv haft cancer, fått strålbehandling och låg 3 dagar uppkopplad till maskiner, men återvände till livet, barnen och maken. Många år sedan nu, men efter detta har jag börjat att inte ta allt för givet och att värdesätta det man har. Att ge omtanke till dem som behöver det kostar så litet.
Här är 22 gr kallt idag och jag tänker stanna inomhus. Ser fram till din logg varje morgon.
Hoppas du får en bra dag Gösta.
Många varma kramar och - carpe diem!
Mafina
Hej Gösta!Idag är det 28gr här.Men jag ska nog ut ändå.Ska Följa med några av mina barnbarn till kyrkan o dansa ut julen. Det ska bli skoj.Kramar Lilian
SvaraRaderaHej Gösta !Glad varje gång jag ser att di natt varit ganska bra.Besöket hos min bror var mycket trevligt och det blev sena kväll tiden går fort när man har trevligt.Här är rikligt med snö det är vi inte vana vid här i Småland. Men det är så vackert.Sedan är det svårt för alla som behöver vara ute och arbeta samt ska ut och köra på vägarna. Hoppas att alla tar det lugnt som ska återvända efter julhelgen.Ha det nu så gott. Kram Doris
SvaraRaderaHej Gösta!
SvaraRaderaVad skönt med så mycket sömn inatt! Men ta det försiktigt när du stiger upp, jag tror nog det är blodtrycket som sjunker när du stiger ur sängen och därför blir då lite yr. Det är typiskt symtom eftersom det efter en liten stund rättar till sig igen. Men visst, det är vad jag tror, om det är exakt rätt vet jag ju inte förstås.
Du skriver att du inte riktigt räcker till för att bry dig om andra, men Gösta – visst bryr du dig om andra! Dina guldkanter du delade ut innan jul – är inte det att bry sig om andra. Din dagbok är i huvudsak till för dig själv, men den är ett stort stöd och hjälp för andra, för dig kända men kanske mest okända människor. Men inte desto mindre ett stöd och en hjälp med all den erfarenhet du har och delar med dig av. Du har gett mig och många flera åtskilliga tankeställare genom din dagbok och lärt oss vad livet, tankarna och orden till vår omgivning är värt. Utan din dagbok hade vi bara traskat blint vidare utan att bry oss vi heller. Så stort tack Gösta för alla dina fina dagboksanteckningar!
Hoppas att dagen har varit bra för dig och att nätterna fortsätter att vara lugna och sköna.
Här mitt i Småland har snön vräkt ner hela dagen, inte så kallt, men ett riktigt vackert vinterlandskap.
Varma kramar och tankar till dig från Småländskan.