fredag 8 januari 2010

Att kämpa

Fredag 8 januari 2010 kl.04.20  En natt utan problem har börjat övergå i en ny dag. I går var det dags för prov inför droppet nästa vecka och det gick bra inga missar med sticken. När ska en kamp sluta egentligen? Är det när smärtorna blir för svåra eller när kroppen säger ifrån? Jag vet inget om varken det ena eller det andra bara det att frågan kommer upp med jämna mellanrum. Min kamp börjar att ta slut för kroppen håller på att ta alldeles slut och det verkar som att jag har inte mycket att kämpa för. Smärtorna gör så ont ibland att jag önskar att det vore över men samtidigt finns det en känsla av att jag har något kvar att strida för. Jag har inget konkret som skulle kunna framkalla den känslan men det måste finnas något. Det kan vara någon kärlek som jag inte uppfattat i mitt medvetande men som finns där omedvetet. Det kan också vara envishet att inte låta smärtan vinna för det är ju att lämna walk over. Att låta dessa två sidor strida kan göra att jag tänker försöka vara med lite till. För hur det än är så är det bra att ha dessa strider för då hinner jag inte tänka så mycket på vem vinnaren blir. Jag får bara lite mer tid. Carpe diem             Ps. Det noterades en ny gåva igår på 200:- så saldot är nu 7455:-  Tack för gåvan och tack alla givare Ds.

8 kommentarer:

  1. Godmorgon Gösta
    Har en Hälsning från en god vän vars far oxå dog i prostatacancer han förstår vilket helsike du har, att jag skriver denna hälsningen beror på att han aldrig går in o kollar på bloggarna utan han fick läsa lite när han va hos mig, själv har han haft testikel cancer.

    Att vara stark är inte
    att aldrig falla
    att aldrig veta
    att alltid kunna.

    Att vara stark är inte
    att alltid skratta
    att alltid vilja mest.

    Att vara stark är inte
    att alltid lyfta tyngst
    att komma längst
    eller att alltid lyckas.

    Att vara stark är att
    se livet som det är
    att aceptera dess kraft
    och att ta del av den
    Att falla till botten och
    slå sig hårt och att
    alltid komma igen.

    Att vara stark är att
    våga hoppas när ens
    tro är som svagast.

    Att vara stark är att se
    ett ljus i mörkret och
    att alltid kämpa för att nå dit.

    Just nu har vi -14 gr känns som -19-20 hunden hade bråttom att göra sitt idag.

    Många varma kramar till dig Gösta.
    /Barbro Carpe diem

    SvaraRadera
  2. Morrn Gösta!
    När jag läser dina tankar och hur du förklarar hur fruktansvärd denna värk är, då känner man sig väldigt liten! Det har sagts mig, att den värk som cancern ger är nog den värsta tänkbara. Glad att provet gick bra och nu väntar ny behandling. Finner inte ord att skriva vad jag känner, önskar jag hade din förmåga. Men jag önskar, att du orkar hänga med länge än, kanske kan du få höjd morfindos? Kunde du bara få slippa värken, men samtidigt tänka klart.
    Kära Gösta,mina tankar är hos dig, försök att kämpa och det är många tummar som hålls för dig nu. Här skickar jag en varm bamsekram tillsammans med carpe diem!

    SvaraRadera
  3. Hej Gösta !Skönt att natten varit utan problem.
    Det känns svårt att veta att du har sådan smärta.
    Tänker så mycket på dig.Hoppas att du kan vara med länge till.Du har blivit en vän som gett så mycket.Din omtanke om andra trots din egen kamp med all smärta som du har.En stor kram till dig.
    Doris

    SvaraRadera
  4. Gomorron Gösta ja vet inte vad ja ska säja lider med dej o förbannar cancern,de gamla ordet kräfta dyker upp i mitt huve.Passande namn p å sätt o vis,den klamrar sej fast med klorna.Vill inte släppa sitt grepp o givetvis gör det ont med dom klorna.Kan du få höja din dos av morfin kanske?Skönt att provtagningen gick bra iallafall.Ha en bra dag tänker på dej många kramar från Rufsan

    SvaraRadera
  5. Morr´n Gösta!
    Vad ljuvligt att du har fått vila utan smärtor i natt. Jag tänker på den smärta man har efter en operation, men den går ju över. I ditt fall går den aldrig över och jag förstår faktiskt inte hur du orkar med.
    Det är en jättefin dikt som Barbro har skrivit till dig och så sann. Mycket tänkvärd.
    Får du träffa någon doktor nu för tiden? Det kanske är dags att öka morfindosen så du får slippa de värsta smärtattackerna. Det är många stunder under dagen som jag funderar på dig och hur du har det.
    Jag önskar dig en bra dag idag. Carpe diem
    Många många mjuka kramar
    Ninni

    SvaraRadera
  6. God morgon Gösta.Trots dålig natt med smärtor osv,så orkar du skriva i dagboken.Det är mycket "strongt" gjort av dig.Du vet vi är många som känner för dig,och följer dig på vägen.Och fler skriver ju så fint och med sådan värme, att det kanske stärker dig ,att du fått nya vänner,och ger dig kraft att vilja hänga med ett tag till.Hoppas de sätter in mer smärtstillande så du får vara så smärtfri som möjligt ,och få sova lungt om natten. hälsningar o kram från en medmänniska "CARPIE DIEM"

    SvaraRadera
  7. Hej Gösta!
    Skönt med ännu en natt utan problem för dig! Jag gläds varje gång jag får läsa sådana ord från dig! Skönt att provtagningen gick bra igår.
    När jag sen läser om smärtorna som emellanåt är så starka blir jag så ledsen för att du inte kan få vara smärtfri. Kan du öka på morfinet när det blir för besvärligt med värken? Eller har du andra typer av smärtstillande som du kan ta till?
    Läste Barbros dikt, den är fin och mycket tänkvärd!
    Du är stark Gösta! Jag har aldrig ”mött” en så stark person tidigare. Och inte bara det utan du är envis har jag förstått och du har också en sån värme och empati så man vill bara krama om dig, om bara inte avståndet var så oerhört stort mellan Småland och Jämtland! Jag är så glad att din inställning är att du tänker försöka vara med lite till, det uppskattar jag och vi alla!
    Ha det så gott du kan tills vi läses i morgon igen!
    All värme till dig i form av tankar och kramar kommer här från Småländskan!

    SvaraRadera
  8. Hej Gösta!

    Man kan inte förstå vad du går igenom när man inte varit där själv, men jag lider med dig och gläds med dig när du ser en glimt ljus mitt i allt elände. Du sprider omtanke och kärlek framförallt till dem som får ta del av gåvorna från din stiftelse, men också till oss följer din blogg. Hoppas att du känner att det är många som tänker på dig och sänder varma tankar.

    I denna kalla tid behöver man värma både kropp och själ. Det verkar bli en vargavinter i år, det är kallt i hela landet, men idag är det otroligt vackert ute och vindstilla.

    Många kramar och varma tankar
    från Gunilla A

    SvaraRadera