I uppbrott

LÖRDAG 2 JANUARI 2010 KL.04.20 Den gångna natten har varit en delvis vakennatt och tankenatt. Mina tankar har gått till alla andra i min situation. Jag tror att dom flesta har funnit ett sätt att handskas med sjukdomen. Mitt sätt har blivit att skriva en form av dagbok där mina olika känslor kommer fram och jag kan genom att läsa efteråt få en uppfattning om hur jag mår. Jag har skrivit mest för mig själv och dagboken för det har blivit ett slags luftväg som gör det lättare att ta itu med dagen som kommer. Samtidigt har jag gett tillåtelse för andra att läsa det jag skriver. Det kanske inte faller alla på läppen. Då tänker jag som så att det är för mig jag skriver och därför behöver det inte vara tillrättalagt för att passa alla. Det finns så många fler som drabbats av sjukdomen och genom det jag lämnar ut kanske får ork och kraft till att öppna sig för de närmaste så inte allt stängs inne och en vacker dag blir en explosion som kan sabotera en hel gemenskap. Rubriken som jag har är ju för att det är ju så min verklighet är. Att nästan jämnt tänka på det man lider av är ju inte så uppbyggligt och för att avleda en del av tankarna så startade jag stiftelsen för att lägga energin på något annat. Att göra detta har varit stimulerande och gett mig möjligheter att visa andra i samma utsatta situation  att dom inte är ensamma. Den tid som är kvar ska jag ägna åt min dagbok och stiftelse så något av alltihop kan få vara en stötta för någon annan. Jag tänker inte låta någon att ändra på detta. Carpe diem