lördag 4 juli 2009

Fånga dagen

Lördag 4 juli 2009 kl.04.50. En vanlig dag kan tyckas. Gårdagen slutade ganska bra. Var bortbjuden till min änglafamilj på middag och trevlig samvaro. Den här dagen har ännu inte börjat bra. Det sitter något obestämt oroligt i magtrakten , det är som en klump som inte kan bestämma sig att ligga kvar eller ge sig ut. Kanske det är en släng av oro för att inte veta. Allt börjar bli som en dröm man inte kan vakna riktigt ifrån. Det är ganska jobbigt innan dagen liksom har starta riktigt. I stället för denna oro borde man njuta av att överhuvudtaget få vakna till en ny dag. Kunna se vilka möjligheter det finns av en helt obrukad dag. Vad gör man? Jo man tar till det första negativa som finns.Man skulle göra det som egentligen ligger närmast.Fånga dagen och ta till vara på alla tillfällen som bjuds för att njuta och skyffla alla dåliga tankar åt sidan. Tids nog hinner vardagen ikapp. Carpe diem

8 kommentarer:

  1. Skönt att du har vänner som tänker på dig. Man behöver ett omtänksamt nätverk. Jag känner för dig i din situation. Jag hörde dig på Karlavagnen och det gjorde ju fler lyssnare.
    Säger som du Carpe diem.

    SvaraRadera
  2. Bra du hade en trevlig fredag med änglafamiljen,
    Carpe diem
    kram /lena

    SvaraRadera
  3. Det är ju inte så lätt att INTE tänka neg.tankar i din situtiion, jag har lagt upp en länk till din sida på min blogg som har adress http://metrobloggen.se/liten1952 kram

    SvaraRadera
  4. hej gösta. jag hörde dej på karlavagnen för någon natt sen. kikade in här och läste lite. blir så rörd. gud, vad jag mådde dåligt å dina vägnar när jag hörde allt som drabbat dej. förlorat familjemedlemmar åt cancer och så drabbats sjlv. förbannade cancer. kan inte föreställa nmej hur de är att veta att man bara har ett tag kvar att leva. vänta på sin död. så fruktansvärt. jag tycker du är så stark och modig. jag hoppas verkligen du inte beöver ha så himla ont nu och att du får fina dagar och verkligen lever din sista tid. och att du får ro i himlen. med din fru, eller trolovade kanse det var. önskar dej all lycka/ frida

    SvaraRadera
  5. Jag hörde dig på Karlavagnen,trots din sjukdom gav du mig ett sådant lugn.Själv ska jag in på operation har cell förändringar.Hur det blir vet jag inte,ta en dag i taget.Men jag vet att vi kommer att möta våra kära.dom väntar på oss på den andra stranden.Visst vill man vara med ett tag till.Jag hoppas att jag får läsa din dagbok länge till. kram

    SvaraRadera
  6. Hej Gösta.
    Även jag hörde dig på radion för några dagar sedan medans jag arbetade natt. Det fick mig verkligen att tänka till och inse att vi ska alla vandra den vägen du gör nu. Förr eller senare. Hoppas på det bästa för dig och vi kommer all göra dig sällskap till slut tänk på det.Du är inte ensam. / Johan

    SvaraRadera
  7. Hej Gösta.
    Jag liksom många andra berördes i den varma sommarkvällen av ditt samtal på Karlavagnen.
    Jag blev stående alldeles stilla, med radion på utomhus, och bara lyssnade.
    Jag följer min allra bästa kamrats kamp mot skellettcancer, och försöker hitta allt som bara går. Griper i varje halmstrå, och hittade då en sida på nätet, immun.se, där en svårt sjuk tjej lyckades stärka sitt immunförsvar, när hon var praktiskt taget dödsdömd. Gå in på den, och läs hennes berättelse. Du får säkert massor av liknande råd, men allt som stärker upp kroppen, är värt att pröva. Hoppas att någon tar hand om dig, för ingen ingen vet när livet tar slut. Inte ens läkarna. Många kramar till Dig.
    Du har verkligen funnits i mina tankar sedan jag hörde programmet.
    All styrka, allt hopp och många många tankar till Dig.
    //K

    SvaraRadera
  8. Hej Gösta. Vilket tufft meddelande du lämnade i mitt mobilsvar härom dagen...Ett av de tuffaste jag nånsin fått. Jag visste ju att du var riktigt allvarligt sjuk men ändå väntar man inte det på det viset. Hoppas nu, när du fått tidspespektiv av läkarna, att du åtminstone får smärtstillande så du slipper ha värk och elände. Min förhoppning är ändå nånstans att de ska ha fel och att du får många friska år till...bara att hoppas och be för dig.
    Vi talas vid framöver. Önskar dig lindring och skickar en stor kram! Anders

    SvaraRadera