Tacksamhet

Lördag 11 juli 2009 kl. 05.45. En mycket märklig morgon. Klev upp vid 4tiden och satte mig vid datorn. Då ringer telefonen det är min livlina som ringer .Det första som säges är "har du kokat kaffet än"? Nästa fråga är när tänker du dö egentligen? Sedan kommer påståendet "du är för envis för att låta någon ta den makten över dig".Du ringer och väcker mig efter kl.10 så det inte har hänt något. Ta din medicin och gå och lägg dig igen. Man blir lite konfunderad om vad som egentligen händer. Det är faktiskt en märklig morgon. Nu går solen upp fast det var sagt att det skulle regna hela helgen. Jag blir förundrad vilken underbar tid det är egentligen. Jag skulle vilja ta alla ER som kommer med kommentare i min famn och verkligen få ge er kramar som ni verkligen förtjänar och ett stort fång av sommarblomster. Ni är underbara . Ett stort tack för att ni bryr er. Det bara bubblar inom mig av tacksamhet.Detta gör att man kan vakna och känna tro på människorna. Nu möter jag en ny dag. Carpe diem