tisdag 14 juli 2009
Omstart
Tisdag 14 juli 2009 kl. 04.50. Jag är tillbaka igen. Med massage och muskelavslappnande medicinering fick jag tillbaka min benfunktion något reducerad. Det finns fortfarande hopp för vården. Att man skulle bry sig trodde jag inte så mycket på. Men det var ju bra att jag hade fel i det fallet. Genom olika faser i min situation så var ju inte min tro på vården den bästa. Men nu fick jag se på annat.En bra läxa man ska inte ta ut något i förväg innan det givits en chans att visa på motsatsen. Ni som läser mina små inlägg och kommer med kommentarer ger mig mycket som sporrar till att ta nya tag. Ni är verkligen en tillgång . Nu är det en ny dag. Så det är väl till att ta nya tag. Carpe diem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skönt att du fick lite hjälp.Du är en tapper man.
SvaraRaderaVet hur det är då min man hade cancer och jag skötte om honom.Mina tankar går till dig.
Gunilla
Morrn Gösta, Birgitta här igen.
SvaraRaderaSkönt att du känner hopp för sjukvården, jag har oxå mycket god erfarenhet av den. Massage är väl en bra behandlingsform. Tänker på dig och känner din positiva inställning, du är tapper.
Kram Birgitta
Vad fantastiskt att du kunde få en behandling som hjälpte dig. Hoppas att det håller i sig länge. Jag var lite orolig för dig innan jag hade fått igång datorn. Bra att du fått en positiv uppfattning om vården, det är ju jättebra om du kan stötta dig mot den och känna trygghet. Idag har vi ett underbart väder och då känns allt lättare. Carpe diem
SvaraRaderaBördan i mitt hjärta blev lite lättare! Var orolig för dig också + en del annat. Skönt att höra att du fick lite lindring! Inga
SvaraRaderaHej Gösta! Du skriver nånstans att allt känns overkligt...att detta inte händer. Det väckte minnet hos mig av när jag fick cancer sommaren 2007.Jag tror att chocken gjorde att jag upplevde känslan av overklighet.Maken och barnen var också chockade men det lindrade att de fanns här hemma och jag kunde få bara sitta bredvid någon av dem. Prata och bearbeta gjorde jag egentligen mest hos kuratorn som jag bad att få.Kemin oss emellan visade sig stämma och hon var det bästa som hänt mig.
SvaraRaderaDet jag upplevde starkast då är att kärleken är det viktigaste i livet - att visa att man bryr sig. Egentligen ville jag berätta för dig Gösta att jag när jag knäpper mina händer varje dag försöker sända dig en tanke full av kraft och mod . Hälsningar från Anita