Ljuspunkten

Onsdag 15 juli 2009 kl. 05.40. Det här är nästan som vilken morgon som helst. Värk svårt att riktigt vakna. Men ändå så är det inte vilken morgon som helst. En känsla av kyla och utan en tanke på hur det kan bli. Det är någon form av likgiltighet som har börjat ta plats hos mig. Jag skiter i hur det går och ser inte längre någon mening med hur det slutar egentligen. Undrar just om livsgnistan har tagit ledigt eller vad är det som försöker ta det lilla som jag har kvar. Detta är en helt främmande tanke som börjat dyka upp. Nä det får bara inte ske att mina sista dagar ska hamna i någon sorts deppighet jag tänker inte tillåta det. Det kan ju finnas någon som behöver mina dagar till att få uppleva något någonstans. Det gäller bara att försöka hitta en enda liten låga att kämpa för så den kan få bli en stor flamma och sprida ett ljus som den är avsedd till. Carpe diem