söndag 5 juli 2009
OM om OM
Söndag 5 juli 2009 kl.04.45. Jag undrar hur det skulle vara att kunna få dela tankar och funderingar med någon. För några år sedan hade jag en person som jag kunde göra det med.Just nu önskar jag att hon var här. Vi kanske kunde komma fram till olika lösningar. Hon avled i cancer också. En cancer som tog bara 5 månader på sig att fullfölja sitt uppdrag. Nu är jag i nästan samma situation. Helt apropå så tänker jag på alla om. Tänk om, om det vore, kanske om.Det blir lite väl mycket om så det är risk att hela denna dag blir till ett enda stort om. Måste få mina tankar att börja fungera igen så man inte blir helt insnöad. För tänk om......... Carpe diem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du skrev tidigt i morse. Det är väl den tiden som kallas vargtimmen. Den jobbigaste när man är sjuk och inte kan sova. Att kunna "prata" av sig så här kan kanske ge dig lite sällskap eller vad man ska kalla det. Fortsätt kämpa.
SvaraRaderaCarpe diem.
skrev kommentar i går till dig.Du ska veta att jag tänker på dig.Jag hoppas att du orkar kämpar vidare.Jag vill ge dig allt mitt stöd.Jag väntar på min operation.Förhoppning att det ska gå bra.
SvaraRaderamen man kan inte ta något för givet.Jag kommer att skicka ett kort till dig.Ha det så gott som det går.Kram
hörde dig på radion.. Ville bara säga att jag känner mycket medlidande.
SvaraRaderaJag ber för dig!
Hej Gösta!
SvaraRaderaJag följer din dagbok, du skriver så vackert.
Hörde dej på karlavagnen och blev så tagen.
Tänker på dej.
Anita.
Hej Gösta!
SvaraRaderaHörde dig på radion och efter det så tänker jag på dig varje dag, och läser din dagbok.
Kämpa på, Mina tankar finns hos dig.
Kram Linda!
Hej på dej Gösta!!
SvaraRaderaJag var också en sådan människa som liksom alla kvällar får lite sällskap av Karlavagnen, och hörde dej när du ringde in.
Kämpa på och du vet ju nu att du har många med dej,som hörde dej o känner med dej.
En del människor får kämpa mer än andra,så är det bara.
Jag tror att man har igen det i nästa liv.Alltså du kommer att få kämpa mindre då,och få det mer lätt. En stor kram till dej o jag kommer att följa din dagbok o dej framöver./Trebarnsmamma i Västergötland
Hej igen!
SvaraRaderaVet inte om mitt meddelande gick fram, skickade det för en stund sen. Här får du ett nytt. Mina tankar är hos dig. Var ute och andades in den friska luften efter ett åskväder. Då tänkte jag på dig, kan inte sätta mig in i din smärtfyllda dag, men jag tänker och letar stjärnor på himlavalvet, ber en tyst bön.
Birgitta