torsdag 30 juli 2009
Något missnöjd
Torsdag 30 juli 2009 kl. 05.15. Vad va de ja sa. Programmet för mig nu närmast är följande. En stor höjning på det smärtstillande vidare en ny skelettröntgen i augusti och en ny hormonspruta. Sedan är det bara att invänta nästa fas i sjukdomsförloppet. Således inga större förändringar.Något kontinuerligt besöksprogram var ej aktuellt för det fungerade något så när ändå. Om det skulle bli något akut läge kunde det kanske bli ett program annars blir det som nu. En annan sak som har dykt upp. När någon som man pratar med på telefon ibland börjar fråga: vem ska jag ringa och prata med när du har dött? Jag blir ensam. Jag har inga konkreta svar för jag blir ställd inför sådana frågor. Gårdagen var på något vis ett prov på hur ensamma och omärkta människor kan känna sig och hur godtyckligt det verkar vad som ska ske i livet.Vården med mindre resurser måste hålla igen och vi människor har mindre tid med att verkligen bry oss om varandra. Inte konstigt att man blir en aning förtvivlad när man inte räcker till och kan eller får vara till någons nytta. Nu måste jag gå till min bädd och sova lite till. Carpe diem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Gösta! Hoppas du fick somna om och sova ett tag.Önskar dig en solig dag du kan leva i,hos mig skiner solen tror att alla behöver lite av den varan efter allt regnande.Mycket synd att det inte går att ordna ett besöksprogram,tycker verkligen du skulle få tillgång till det.Vi hörs imorgon. Ha det så bra du kan KRAM Märta
SvaraRaderaHej Gösta
SvaraRaderaJag förstår att du är besviken. Jag med. Du liksom jag hade väl stora förhoppningar på detta besök. Fick du ingen ny medicin att sova på? Varför ska dom vänta så länge? Det vore väl underbart om den tid som är kvar kunde vara så smärtfri som möjligt. Hoppas att du fick somna om. Carpe diem
Hej Gösta!
SvaraRaderaJa vad skriver man till dig i din situation.Alla kommetarer, alla ord tycks så tunna. Är det inte så? Det som vi små människor lyckas åstadkomma är verkligen litet och bräckligt, när det gäller.Därför behöver vi,du och jag någon med kraft och kärlek att hålla i handen.När vi är friska och allt går oss väl, tror vi vårt högmod och blindhet att vi ska klara oss på egen hand. Icke så!Visst behöver vi människor ,medmänniskor men de är alla lika bräckliga som du och jag. A lla har samma behov av en jättestark hand. Den är en realitet,verklig . När vi tar tag i Jesu utsträckta hand är vi trygga. I Romarbrevet kap 10 vers 13 står :"ty var och en som åkallar Herrens namn skall varda frälst." Att "kasta" sig i Jesu armar.Genom lidande mot räddning. De du Gösta. Be dem ringa Jesus, Gösta! Skollärarn
Gomorn Gösta.
SvaraRaderaJag tänkte/undrade hur får vi veta att du inte finns mer när det är dax?Det är så fint läsa din blogg var dag.Du är verkligen fantastisk.
Du är i mina tankar var dag, hoppas du fick sova en stund nu.
kram/lena
Ja Du Gösta de Du skriver är inte alls främmande för mig...Jag har stridit i ett år som jag berättat förrut..Stridit mig totalt slut i kropp och själ för att den sjuke och barn och barnbarn ska orka...
SvaraRaderaJag säger igen "för att orka vara sjuk måste man vara frisk"...
ALLA har rätt till ett drägligt liv så länge man lever...
Jag blev idag uppringd av sjukvårdsteamet som vill ha mina åsikter om hur vården sköts..
Ja ..jag ska ställa upp och berätta vad vi tycker att de brister..inte minst efter att ha läst Din dagbok idag...
De är skandal att Du inte får mer hjälp..
Det gör mig så ont de Du skriver att vem ska jag skriva som närmast anhörig eller vän..Jag stod bakom en äldre farbror på akuten som blev tillfrågad om just detta...Han svarade att jag är ensam den närmaste jag har är katten...
Det gjorde ont i hjärtat att höra detta..
Solen skiner visst ute..men de känns som de ligger ett grått flor mellan solen och jorden efter att ha läst Din dagbok idag...
Om Du orkar stå på Dig...En varm tanke som vanligt skickar jag till Dig U-a...finns de något vi som skriver kommentarer kan hjälpa Dig med ??? Att trycka på sjukvården eller något..Säg bara till ...Vi är många som kan ställa upp för de....
Gösta!
SvaraRaderaEn tröstekram via cyberrymnden!
Cancervården runt om i landet är ojämnlik. Det sa min vännina innan hon gick bort. Nu förstår jag att det är sant. / Inga
Gösta!Jag hoppades på att du skulle få hjälp.Förstår om du är besviken.Har du några anhöriga som kan hjälpa dig och som finns i din närhet.man behöver hjälp och stöd från dom som står en nära.Varje dag går jag in och läser din blogg.Jag vet att en dag är den borta,känns grymt.
SvaraRaderaTankarna är hos dig,kanske är en liten tröst i den mörka stunden.Kram Doris
Ja Gösta!Vad arg och besviken jag blir på sjukvården,kan inte fatta att det inte är självklart att dom kommer,jag tror att alla har rätt till det,regelbundna besök,speciellt om du bor ensam,dom drar in på mycket inom vården,MEN DOM FÅR INTE DRA IN PÅ VÅRD SOM I DITT FALL,kräv om du orkar och det vet jag du gör,stor kram /kicki
SvaraRaderahej Gösta!
SvaraRaderaVilken orättvis behandling, det är skrämmande.
Skickar dej många kramar och hoppas du får en
lugn natt.
MVH.
Anita